Asså skämstäcke på, dags att gömma sig bakom kudden! Lätt småstressad springer jag in för att hämta ett gäng pizzor. Kastar upp dörren och oopps!
Där inne hör jag – Hej Älskling. Jag tittar mig runt och ser en man sitta med ryggen till, går fram och säger, men hej, sitter du här igen.
I samma stund jag är färdig med min glada fras, vänder sig mannen om (poängtera att jag aldrig sett honom förr)och snabbt ser jag en kvinna vid hans sida, hon tittar lätt irriterad, först på mig sen på sin man och båda brister ut, vem f-n är du?
Jag känner att jag börjar bli röd i ansiktet, men finner mig snabbt. Oj förlåt, så van att alla kallar mig älskling. Dubbel oops, vad kom detta ifrån?
Kvinna frågar, ursäkta men brukar min man kalla dig älskling? Lika snabb som vanligt kommer mitt svar, jag har ingen aning om vem din man är så det kan jag inte svara på.
Men asså på riktigt, hinner jag tänka, varför skulle någon kvinnas man säga ordet älskling till mig?
Står där och bara tänker, golvet öppna dig här och nu. Jag börjar famla massa ord, och till slut brister paret ut i skratt.
Jag känner att jag ändå vill ge kvinnan en förklaring, för det kan ju bli knas. Börjar mumla, och hör mig säga, älskling är liksom mitt smeknamn. Då dog jag och även paret, vi föll alla ut i asgarv. Kvinnan säger, tror du nog ska hämta dina pizzor och sen sova, det verkar varit en rörig vecka. Men tack för underhållningen, detta kommer vi leva på länge.
Ja ni vet hur det är när man vill något så gärna så man börjar tro att det är så i verkliga livet.
Jag har så länge drömt om ett hus nära min äldsta dotter. Nära mina nya verksamheter. OBS läs inte verksamhet, utan verksamheter!
Huset ägs av Sveriges absolut bästa botox /fillers sköterska som även är min vän. Amanda, som ni hittar på amandakliniken.
Lika stilrent som huset är på bilderna, lika stilrent hjäper hon dig att justera det där lilla extra du inte fullt ut är nöjd med.
Amanda på amandakliniken har stil, finess och fingertops känsla som gör att du känner dig trygg. Hit kan både kvinna och man gå.
Ni hittar henne på fler adresser runt om i Stockholm, in och kika på hemsidan. Men först in och titta på huset.
Vid köp av Amandas hus så har man alltid henne på gång avstånd, vilken kvinnlig husägare vill inte ha det så?
Att jag är lika driven som full i tusan är väl knappas något nytt.Eller vad säger ni?
Nu har jag drömt, tänkt och nu är jag där, huset är mitt! Jag fortsätter drömma och tänker att jag tar med mig drömmen in i hela April månad.
Med kärlek visar jag nedan vart mina drömmar och tankar tog mig och tar mig!
Älskade vänner se och läs, dela mitt inlägg så hela världen får se detta fina boende. Kanske vill ni se huset IRL? LÄs mer på länken. Alla dörrar står öppna!
Exakt, vem är då den där Minette, Minette Tigerfalk?
Jag är väl ingen annan en exakt Pia Minette Tigerfalk, fd Minette Sipuri (efternamn efter min pappa). Som liten kallades jag Mimmi. Men även ”stubinen” var ett väl använt smeknamn. Jag har ett helt gäng syskon, typ totalt 8 st. Alla äldre, så som nummer 9 ramlade jag ut 1967.
Jag var väl knappast planerad, men ack så bra det blev, ler!
Min mamma finns i livet, men min pappa lämnade jordelivet för allt för många år sen.
Min resa har varit precis som alla andras, UNIK! För så väljer jag att se det, ingens resa är den andras lik.
Jag minns att jag redan som ung, mycket ung tänkte, livet är en enkelbiljett, så passa på att vårda den möjligheten så länge jag får stanna.
Jag törs nog påstå att jag är rätt energisk och älskar när det händer saker. Rädsla i att våga, har aldrig legat för mig.
Med bus i blicken spinner jag alltid vidare, redan som lille pyret!
Nedan kommer lite snabb fakta om mig som företagare och mina mål. –
Redan runt 1990 började jag leka med tanken att bli företagare. Många möten som innebar, affärsplaner, budget och funderingar så som, är det nu eller snart det är rätt i tiden?
Den frågan är för mig alltid avgörande. När det känns i magen ”rätt! då är jag på. Kan behöva en natt eller två för att sova på saken. Jag kan vara seg tills jag tagit ett beslut. När beslutet är taget, förändras det snabbt till ett driv få orkar hänga med på.
Så en vinterdag 1999 kom det helt plötsligt till mig. Titta inte längre bort, titta där du står. Sagt oh gjort, där och då grundade jag Eskil Assistans. Då gick det fort, så fort så hela grunden inte hann byggas. ( mer om det kommer längre fram) .
Under alla år har jag haft många fina medarbetare. Personal som är värda sin vikt i guld. Ingen nämnd ingen glömd.
1 maj 1999 startade jag mitt första företag, Några mål skulle uppnås. bl.a – 1 Årets Nyföretagare, 2 – Årets företagare, 3 – Ambassadör för min yrkesgrupp. Sagt och gjort, År 2000 ÅretsNyföretagare, År 2003 Årets Företagare 2007 – 2009 Ambassadör Kvinnligt företagande utnämnd av Sveriges Riksdag.
Flerfaldigt utnämnd till Månades nätverkare i BNI ( Världens största Affärsnätverk).
Flertalet styrelseuppdrag, omnämnd som moder Teresa, Årets glädjeflicka( ja jag vet, det låter stört, men kul).
Sen blev jag vilsen, galet vilsen, allt gick så fort, och när jag blev Nominerad till ” european business woman of the year… Då blev jag feg, mkt feg!
Jag hoppade av allt, tog många kliv tillbaka, chilla och bara va, ville känna hur den andra sidan var, sagt och gjort, det var magiskt, lära känna sig själv, finna nya vägar, hitta nya utmaningar etc. Arbetat idealt med behövande, så många barn som jag lotsat, så många vuxna som hittat tillbaka. Men det jag hela tiden märkte, var att o vasett vad jag gjorde, så uppmärksammades det, som ex Sala branden, när jag skapade en insamling…helt plötsligt satt jag i radion, tidningar å gud vet inte allt, kanske av det enkla skälet. Ge mig rätt verktyg, så finns inga hinder att bygga broar!
Jag är inte känd för att ge upp, utan snarare för att kämpa. Det kan och har kostat. Så är det, men då finns inget att ångra.
I Februari stängde jag min salong i Eskilstuna. Det var dags att överväga nya möjligheter som erbjudits.
Att stänga är inte detsamma som att avsluta! Att avsluta? tack men nej tack!
Jag är en hysteriskt driven entréprenör, så som ni förstår kommer ni få ser mer av mig. Men när? Följ mig och ni får veta.
Jag föddes med en gåva ” skapa”. Nedan ser ni ett gäng äldre utmärkelser. Kanske dags för nästa?
Från hjärtat, tack Alexander Erwik /Erwik Communication för äran att få delta.
Som vanligt utförde du allt 100 % exemplariskt. Du har förmågan att se alla runt om dig, få alla att växa i sin uppgift. Du delegerar mer än gärna, med tydliga raka instruktioner och följdfrågor som gör, att inget kan gå fel.
Du är generös med omtanke och göder oss till max, det viktigaste för dig, är att vi runt om dig får må bra.
Du vet, jag finns där om och om igen. Du är värd den hjälp som alla entreprenörer kan få. Vi ska alla hålla ihop.
Att GAPF står dig varmt om hjärtat, är inget som kan undgås att ses. Min tolkning är. – Att för dig är det inte ett uppdrag, det är ett hedersuppdrag. Du gör det så bra! Dina energier sprider sig och alla bara hänger på. Du är bra, Alexander. Punkt!
Genom att fått äran att delta vid 2 st tillfällen 2017 och 2108, så har jag fått chansen att se, höra och förstå ännu, ännu bättre.
Jag ber så många som möjligt att läsa på om hur många flickor & kvinnor har det. Visst är det jobbig läsning, som ger ilska, tårar och frustation, men så nödvändigt. Vi måste försöka förstå, så vi kan hjälpa till att bidra till förändring.
Ta väl hand om er, Kram Minette
Årets mest uppskattade påskhälsning kom från Alexander Erwik, som tagit sig tiden och utformat detta fina intyg. Det värmde extra mycket. För alla som känner honom vet att hans agenda är pressad till max) .
GAPF – Glöm inte Pela och Fadime.
Ett inlägg som skulle kommit för så länge sen, men då det kom annat som behövde prioriteras så kommer det nu. Bättre sent än aldrig. En ära att få delta.
GAPF = Glöm aldrig Pela och Fadime.
Tillsammans skapade GAPF, Erwik Communication och Sterk Production en gala att minnas länge.
Många kom fram under galan och efter, framförde sin tacksamhet att få delta. som löd bl.a med – Lite mer än allt annat. Perfekt. Flöt bra. Tiden gick fort, ingen väntan. Tack för att ni var så punktliga. Vilken gala, vilket engagemang. Proffsigt. Omhändertagande.Bra samling av artister.
Bakgrund till GAPF – Glöm aldrig Pela och Fadime
Fadime Sahindal – mördad 21/1 2002
Fadime blev en frontfigur mot hedersförtrycket.
Hösten 2001 –
Under ett seminarium i riskdagen höll Fadime Sahindals ett tal. Ett tal som handlade om hur hennes familj och manliga släktingar snabbt förändrades efter att de flyttat till Sverige. Hon berättade även hur familjen planerade att gifta bort henne med en kusin, och hur hon drog skam över familjen för att hon sa nej med skälet att hon hade en svensk pojkvän.
Detta var inte det första tillfället för Fadime att berätta om sin utsatta situation. Utan hon har tidigare deltagit i olika medier, bla ett TV program.
Det var välkänt att hennes far och broder tidigare misshandlat och hotat Fadime, vilket de även var dömda för. De hade även utlämnat ett dödshot mot henne.
Den 21 Januari 2002 satte sig Fadime på tåget mot Uppsala. Hon ville så gärna säga farväl till sina syskon och mamma, innan hon reste till Kenya för att avsluta sin praktik på sin socionomutbildning.
På eftermiddagen kom hon till sin systers Songüls lägenhet, strax därefter anslöt modern.De kramades och låste dörren och skulle därefter invänta att lillasyster kom. Inte långt därefter ringde det på dörren och alla blev glada att hon kom. Hon gick för att öppna, men som rutin tittar hon i dörrkikaren och till sin förskräckelse ser hon sin pappa.
Det går tillbaka in i lägenheten utan att öppna och stannar där. Tillslut blir det tyst i trapphuset, och det är dags för Fadime att åka vidare till sin vän som hon skulle övernatta hos.
Det blev ingen övernattning,det blev en avrättning, för där och då händer det mest ofattbara.
Fadime öppnar dörren för att bege sig och möts av sin kallsinniga far som riktar en pistol mot henne, tar tag i hennes hår för att därefter avlossa två skott. Ett riktat mot pannan och det andra i käken.
21.54 fick SOS larm och Fadimes liv var över.
Pappan erkände rätt snart och uppgav motivet att Fadime ” vanhedrat” sin släkt.
Källa – GAPF och WIKIPEDIA.
Pela Atroshi – mördad 24/6 1999
Som 19 år ung sköts Pela Atroshi till döds inför sin yngre syster Breen.
Pela bodde i Stockholm och såg framemot en sommar med familjen i deras hemort.en resa som skulle bli en försoning på att Pela frångått familjens strikta regler.
efter att Pela haft en pojkvän, så hade bröderna och pappan haft många samtal, Pela sökte förlåtelse och lovade gifta sig med den man familjen valde.
Men det sommarlovet som gav så mycket förväntningar blev hennes sista sommarlov. och mötet med farbröderna byttes till ett skräckscenario. Pela sköts till döds inför sin yngre syster Breen – som lyckades slå larm till svenska myndigheter. Systern fick hjälp att ta sig tillbaka Sverige.
När de två farbröderna återvände till Stockholm greps de, lagfördes och avtjänar livstids fängelsestaff för mordet. Pelas far är kvar i Irak och är ostraffad trots att han erkänt sin inblandning i mordet.
På shakhki gravplats i nordvästa Dohuk vilar Pela i en namnlös grav där hon begravdes samma dag hon mördades.
Pela miste livet för att hon uttryckte viljan att vara som sina svenska kamrater – och ansågs fläcka familjens heder.
Finner inte ord, vad är lagen om det blir annat än vad jag säger!
Det finns en lagbok, gäller den inte? barnäktenskap och tvångsgifte? Hur kan det ens komma upp på tal? Jag är så upprörd förbannad och frustrerad över att det finns beslutsfattare som är så korta i pannan. Det ska inte vara en fråga OM totalförbud mot barnäktenskap det är och ska vara ETT FÖRBUD! Fatta!
Spelar det roll i Sverige om flickor har svensk eller utländsk bakgrund, är det så illa så att vi Svenskar gör skillnad? Ser vi ett mindre värde i barn med annat ursprung? Jag kan nog våga säga NEJ, ett starkt NEJ! Men jo det gör det fina landet Sverige.
Vad har hänt?
Det är total syrebrist sedan födseln hos de personer som tänker annat än som mig. PUNKT!
Hur kan frågan ens lyftas? Det ska vara ett totalförbud mot barnäktenskap. Eller ska vi göra det enkelt, ni som ens fundera på annat, vi börjar med era barn, barnbarn osv? nej exakt, tänkte väl det, för det gäller ju inte er.
Kan inte skriva mer nu, med risk att totalt dissikera och hänga ut svaga ynkliga personer, som för mig sitter på en stol de inte är värdiga!
Ska vi trycka följande broschyrer nu –
Till dig som är pedofil.
Till dig som våldtar.
Till dig som kör onykter.
Till dig som agar.
Listan kan bli lång, när jag tänker på det svaga Sverige!
Vad står bakom sådan idioti? Rädsla, o kompetens eller rent av ”dum i hela huvudet?”
Tror nog det ser ut så lite över lag för de runt om kring oss. Frågan är väl valen av prioriteringar? Eller hur ser ni på det?
Jag prioriterar absolut barnen i första rum, dina och mina, vilket inte är för någon av er läsare en nyhet.
Men därefter vill jag nog erkänna att valen jag gör i mina prioriteringar är väl både bra och mindre bra.
Men en tid har jag bara behövt lägga tid för mig själv och bl.a mina egna projekt. Tyvärr har mitt skrivande och träning blivit lidande. Men bara plocka upp det igen när energin finns.
Förra veckan var en så hysterisk vecka så i söndags natt eller snarare tidig morgon, satte jag mig i soffan och tänkte, när åt jag sist? Kroppen är proppad med snabba energier, drycker som gör ögonen stora som klot och tillsammans blir det en mjuk, allt för mjuk kroppsform. Men va tusan, jag är nog helt ok ändå 😉 ler!
Handen på hjärtat, jag behöver släppa min to do list och fånga våren. Vilket jag kan nu, lycka är ordet!
Föregående vecka fylldes med bl.a barn till skola, tvätta, städa, event, party , tömma en salong på nästan 300 kvm, arbeta fram ett nytt projekt och hålla dess presentation. ( Som gick galet bra). och på det lite jobb jobb och åter jobb.
Men gnälla? Skulle aldrig hända, jag älskar fart i livet, älskar att ha att göra och 48 timmar per dygn, är väl inget?
Men visst, kroppen har tagit stryk, men det fixar jag snabbt. Träning är påbörjad och ni som känner mig, vet ju att jag alltid mjuk startar. NOT! Så en tight välmående kropp bör väl synas inom kort!
Nedan ser ni lite bilder från en härlig torsdagskväll. Många bilder är mörka och suddiga, men ack så härliga. Vilken kväll, vilket gäng! Någon satte spår, kanske får ni veta mer om det framöver, eller så behåller jag det helt för mig själv;-) Kryptisk som vanligt, puss!
Ett lik i garderoben, eller som jag brukar säga. ett monster i garderoben.
För hos mig finns både monster och mal… men tack gode gud inga lik.
Dessa monster lägger alla kläder precis högt och lågt, ingen ordnings alls. Jag tvättar viker, hänger allt så fint. Nästa gång är allt en salig röra. Kläder överallt men inte där det förväntas vara.
Och alla toppar som blivit för korta? malen gör sig snabbt påmind, dessa otyg äter sig nedifrån och upp. Toppen har inte krympt, och magen är inte rundare, det är malen som gör sig påmind. PUNKT!
Men oavsett monster mal eller lik, så fattas det alltid kläder.
Varför har jag inga kläder, känns den igen?
Japp det gör den. Hur ofta står jag inte där i garderoben, frustrerad, irriterad och nästintill gråtfärdig? faktiskt rätt ofta. Aldrig en rätt uppsättning till rätt tillställning, hur kan det vara så här. Varför har jag aldrig några kläder att ta på mig?
Hur många gånger har jag inte stått där, för ful, för röd, för kort, för lång…rent av, för fel! Det har väl hänt även er?
Jag vet, det händer ofta i kvinnans liv. Intill står oftast mannen, men va? du har ju hur mycket kläder som helst, du kan öppna egen butik, sälja av alla kläder skor väskor och smycken…den mannen ligger då och där sällan på topp kan jag lova. varken hos mig eller några andra kvinnor. Ni män måste förstå, en kvinna har alltid för lite av allt ovannämnda.
Eller kan det rent av var så att det är EXAKT just det jag har? Kläder kläder och åter kläder.
Det är ju det som är det sjuka i hela situationen. Jag är lycklig ägare av en mega garderob. Slutade räkna klänningarna när jag kom upp till 50 st. Och så är det från top till tå.
Men så i lördags tröttnade jag på att aldrig har några kläder. Min garderob, är lite som ”jag ser inte skogen för alla träd”. Nu måste det till att rensa.
Här står jag nu 2 dagar senare. Ordning och reda. Ser helheten direkt jag kommer in. Men..ja men..hur är det möjligt?
Garderoben är fullproppad, så mycket fint. jag skulle ju rensa. Vänder mig om och hinner tänka, jösse, vart fick allt detta plats? För utanför ligger det högvis med kläder. Innan jag ångrade mig, sprang jag snabbt och hämtade svarta säckar. 5 välfyllda säckar.
Och till sak…denna dag började med ” suck jag har inga kläder att ha på mig.
Någon som sett min garderob? ler! Nu ser även jag den. Mitt hem är fyllt med kläder, väskor, smycken make up och hudvårdsprodukter, skissar just nu på ett helt nytt ”Accessoar rum”. Det blir ett litet mindre rum á ca 35 kvm.
Att bedriva företag i skönhetsbranschen, innebär så mycket. Till vanligheten hör att det oftast är kvinnor som är anställda eller egna företagare. Under de 12 senaste åren har enbart 2 män sökt en ledig tjänst. Många är väldigt unga, med stora härliga drömmar, visioner och mål. Så många kreativa driftiga tjejer. Att se dessa unga kliva in i rollen som de så länge drömt om är obeskrivbar.
Det finns sällan en tvekan på att de kan sitt jobb. Hudterapeuts utbildningarna är ingen enkel resa. För många blir det en chock,det är enormt mycket timmar av slit, tårar, teori praktik och så mycket anatomi lära på latin så många slår bakut.
Tjejer/kvinnor som tror att det är glitter, yta, make up och chill jobb, hoppar snabbt av skolan, alt byter inriktning relativt snabbt. Det har även passerat några sådana även hos mig.
Genom åren har jag haft några anställda, vissa får avsluta sin tjänst, vissa väljer att avsluta sin tjänst. de sistnämnda är oftast överlevarna i branschen, de är hungriga och vill utvecklas. Jag verkligen älskar att se deras driv, även om det är till min sorg när de söker ytterligare utveckling där jag inte räckt till. Men ändå blir jag så stolt och känner stor ära, att många började sin karriär hos mig.
Det finns verkligen några tjejer som jag vill lyfta högt, hylla och verkligen tacka för den tid ni gav mig och min salong, ni är värd att hyllas. Det är tillsammans med er företaget blev en trygg, balanserad väl omtyckt spa salong.
En kvinna som klev in i mitt liv, för många år sen genom att sända in ett CV är någon jag vill hylla speciellt.
För många år sen kom en CV, men det kom rätt många till. Efter en tids läsande, vända och vrida så behövdes ett beslut tas. Den CV jag kanske redan då skulle svarat på, fick tyvärr enbart ett svar – Hjärtligt tack för din ansökan. Tjänsten är nu tillsatt och jag ber om att få behålla din CV för framtiden.
Tiden gick och CV glömdes lite bort, men ändå inte. Men satt där i pärmarna, som alla andra som sökt.
Det var dags att anställa en ansvarig hud & spa terapeut som även skulle bedriva utbildning. Plockar fram pärmen, och där ramlar ett CV ut på golvet. Tar upp den. läser och slås tillbaka. Hmmm det var hon, tjejen som jag la åt sidan men inte riktigt släppt. ( till sak är att det är minst 4-5 år innan hon sökt).
Jag ringde upp, hon satt stressad i bilen, hög volym, barnen grät, och jag minns, shit vart har jag ringt. När jag berättade lite mer om varför jag ringde, så blev det lite..ahha..jag hörde hur hon tänkte, samlade sig, med lugn ton säger till sina barn – Flickor, detta är viktigt för mamma, är ni snälla och lugnar er? Det blev knäpptyst i bilen. Där och då tänkte jag, henne ska jag ha!
För alla vet väl hur svårt det är att i ett stressat läge, vid ett viktigt samtal få små tysta? De gråter och ställer frågor som aldrig förr när mammor pratar i telefon.
Vi babblade på.
Timmarna gick och helt plötsligt satt hon där, på min salong. Och jag minns min tanke – asså orkar inte! hur kunde jag missa hennes vid förra ansökan. Ställer bara en fråga,. När kan du börja?
Katarina Jederyd, jordnära, driven, saklig, punktlig, stress tålig, målinriktad och ja listan kan bli lång. En cool kvinna som liksom bara löste det.
Katarina blev snabbt en förebild för oss alla, personal, elever och kunder framförde alla sin tacksamhet att jag valde henne.
Hon fick mig att växa i så många beslut, hon fanns även för mig som chef, rollen blev ombytt, och det kändes så otroligt utvecklande för oss alla. Det hade hänt en gång tidigare, på mitt förra företag, när jag anställde Anna – Karin Näslund på ett mammavikariat( Mer om Anna – Karin kommer, för även hon är värd att hyllas).
När jag blickar tillbaka, kommer enorm känslostorm och jag känner YES, jag ska göra det igen. Fast ha med mig Katarina och Anna – Karins råd i min ryggsäck, för då då vet jag, att det kommer gå så bra.
Tack Katarina, en vän för livet, som jag alltid kommer vara en referens för.
Äntligen fredag sa jag igår och fortsätter, imorgon blir det sovmorgon. Japp, och hur många gånger ha jag inte sagt det, och ni? Känner ni igen det?
Somnade i soffan lagom till talang finalen. Förflyttar mig till sängen och på vägen dit blir jag på något underligt vis galet pigg.
Det blir att leka med telefon och fortsätta min lilla ” To Do List ”. Sen helt plötsligt vaknar jag, då är klockskrället 05.56..Suck!
Japp, jag somnade, och VAKNADE, men vart tog min sovmorgon vägen?
Jaja, bara att ta tag i dagen.
Samlar mig för att ta en långpromenad runt sju halv åtta, någon vaken och vill följa med? Häng med på plats eller slå en signal, så kör vi ett långsamtal.
Veckan som varit så här långt. Den har varit hysteriskt givande, rolig och skapande. Mitt kreativa tänk börjar göra sig påmind vilket är så härligt.
Veckan handlade om utförsäljning, stimulerande möten, jobb/uppdragserbjudanden,vänner, kollegor och äckliga RÅTTOR ( ja vissa vet) och alla dagar i veckan dör på mig själv just nu. Har nog inte fattat vad min kreativa tanke gjorde för tankevurpa där…mer om det kommer var så säker.
Jag släppte att något nytt är på gång, jag har ännu inte riktigt fattat. Jag är stolt, smickrad och känner en ära om mitt svar blir ja,men ledsen kära ni, ännu besitter jag munkavel.
Nu hoppa i kläderna för lite träning. Sommaren är snart här och vem vill inte hälsa den redo, med en relativt okej hälsa och form? Min favoritform är TIGHT! Så nu blir det att jobba, ska tillbaka som till denna bild som togs för ngt år sen. Sol, Pool och ute träning, mitt liv!
Vår ”farbror” bor numera på ett behandlingshem. Det har varit några tomma dagar. Han satt liksom spår.
Kan inte riktigt säga vad det är med honom, men något speciellt är det.
Veckan har inneburit några polis samtal, anmälningar och sökningar. Men vad gör det?
För dessa positiva fraser och uppskattade samtal jag får från Polisen, påminner så mycket om att det jag gör är rätt.
Polisen känner till vår ”farbror” men med positiva fraser. Det är en fin herre som bara ramlat utanför systemet.
Det är inte straffbart, det är ledsamt hur det kan gå.
Varje gång jag haft samtal med polisen gällande mina ingripande, har jag ALLTID blivit bemött med respekt och fått beröm för det jag gör.
Jag är stolt över poliskåren i Eskilstuna och känner mig trygg. Kunde jag påverka skulle jag ge polisen högre löner och bättre villkor.Det borde vara ett högstatus yrke med stor yrkesstolthet. Men besparingar i Sverige leder till att yrkeskåren inte orkar vara kvar eller utföra för sig själva och oss medborgare säkerhet.
Ska det se ut så här?
När ni inte får den hjälp ni behöver. Bli inte arg bitter eller besviken på poliskåren, bli det på våra beslutsfattare.
Idag fick jag ett härligt rapporterings samtal, min ”farbror” mår bra. Han bubblade av lycka, visade omsorg och berättade, det känns så skönt att kunna uppge en kontaktperson. 1 person som är viktig, 1 person som betyder, allt annat ska bort. Och det är du Minette.
Tårar av glädje och jag tänker, ja det är värt det!
Fredagkväll, kallt och mörkt, hans första fredag på evigheter med tv sällskap och respekt.
Ni vet de där vännerna som finns. Kanske varken ses vi eller hörs speciellt ofta. Men när det känns viktigt så bara finns vi där för varandra. Jag kanske inte alltid tycker som ”du”, kanske inte alltid lever som ”du”. Men jag är en del av ”du”.
”Du” har ett högt intellekt, smart empatiskt och lugn. Jag verkligen älskar ditt lugn. Du är så saklig i våra samtal, får mig att förstå, att livet är lite si och så.
”Du” bryr dig om min familj, bryr dig om mig och bryr dig om mina vänner för ”du” vill att jag ska ha det bra.
Jag kanske inte alltid håller med, eller tycker som ”du”, men det är ”du”, som gör så mycket för så många och mig.
”Du” = Fler av mina fina vänner, som verkligen funnits i min svåra kris. Ni har inte sagt att ni finns om det behövs, utan ni har funnits även när jag sagt att det inte behövs.
”du” liksom bara står där, och bara gör eller bara inget gör, för ”du” vet att jag behövt det.
Tack kära vän.
Jag är så tacksam att jag har ett så otroligt stort nätverk, med äkta vänner.
Kan vi inte alla ha som mål, att vara en ”du”?
Denna dag vill jag lyfta 4 tänkta ”du”. Ni är många, väldigt många fler ”du” men idag vill jag från hjärtat tacka dessa ”du”.
Karolina Novalli Margareta Hedin Jessica Berghult och Malena Brostedt – Tack från hjärtat!
Under en tid valde jag att tänka på lite annat än bloggen. Ibland händer saker ingen rår över och då behövs all fokus där.
Men tiden går och någonstans behöver vi alla ta oss i kragen och lite komma tillbaka.
Så tänkte att det är väl dags att kavla upp ärmarna, med mer energi än någonsin. Många tankar har snurrat, mycket glädje och en del sorg har passerat. Men vännerna, ni vet dem där äkta jordnära, som bara finns. Dessa personer som inte gör så mycket mer än är. NI ÄR ALLA UNDERBARA! Ingen nämnd ingen glömd.
Men ett axplock på tiden som varit kan ni ändå få ta del av via lite bilder. För ibland säger bilder mer än ord.
Jag har en underbar familj.
Den är nog större än många andras, underbart fina vänner och min personal/ kollegor har svart bälte i allt.
Härliga vänner säger ” Hej då, Dan Norrå”! Över 600 nära vänner trängdes på Restaurang Grappa för att hålla en avskedsfest för allas vår fina vän Dan. Jag är så tacksam att våra vägar korsades. Du har ett stort hjärta, skön humor givmild, lojal och ödmjuk. Med alla dessa fina personer som ville komma och önska dig en härlig flytt, visas det tydligt att du är en så omtyckte person.
Älskar dina sköna fras ” shit vad folk ändå bjöd jag bara de allra närmaste”! Yees..du är grym.
Fortsättning längre ner.
Mix av vännerDenna vän, finner inte ord på det!
GAPF – Glöm Aldrig Pela och Fadime. Riksorganisationen GAPF är en ideell, sekulär och partipolitiskt obunden organisation. Grundades 2001 av Sara Mohammad. Verksamheten finns på flera orter runt om i Sverige. GAPF kämpar för rättigheter för att alla ska få rätt att leva ett eget värdigt valt liv. Hedersrelaterat våld,tvångsgifte, misshandel och könsstympning är lite av den vardagliga arbetsuppgiften.
Tillsammans med Alexander på Erwik Communication, GAPF och alla frivilliga fantastiska människor blev det en Gala svår att glömma. Ni alla var så där exakt fina, underbara och hjälpsamma som behövdes.
Tack Alexander för tydliga arbetsförhållanden, ramar, rutiner och alla skratt. Vilken dag.
Titta gärna in på www.erwikcommunication.com
GAPF – Glöm inte Pela och Fadime.Mix av lite av detta
Det ryktas om att jag bloggar på en politisk blogg. Vars portal med namnet maqt.se. Hade ingen aning.
Så många frågor, jag tittar lika förvånad varje gång, va jag? Bloggar jag? på en politiskt portal, opps spännande!
Många ler, meeeen Minette det är ju det vi sagt. Du ska vara aktiv inom politiken.
Ja ni, kära vänner och bekanta. Jag på riktigt viker mig lätt i skratt och ser mig själv sitta där.
Nej, det är nog inget för mig. Jag vill arbeta framåt med mål som ska nås i hamn. Inte sätta mål som aldrig kommer genomföras.
Men jo, visst är jag intresserad. Jag är nog helt övertygad om att jag snabbt skulle röra om i grytan…ler!
Väldigt ofta får jag även frågan, varför jag inte finns med bland under utvalda parti på bloggen. Ja ni kära vänner, ni vet väl ändå vem jag är, vart jag finns och vart jag står?Och helt ärligt, har inte ens tänkt på att det är uppdelat så. Men det var ju fyndigt och bra. Dem där Åza och Sofia dem kan ska ni veta.
Jag har valt att hålla mitt val av parti för mig själv.
Inte för att jag vet varför, men det har liksom bara blivit så.
Dels för att jag skulle ställa mig positiv till en mix av alla. Lek med tanken att vi agerar vuxna. Helt utan politisk åsikt, stäng ute ”eget intresse” snacket och låt alla leka i samma box.
Sätt 1 partimedlem från varje, ta på alla ögonbindel. Ge dessa personer 1 gemensam vecka för att sätta 1 utvecklingsresa för Sverige.
Handen på hjärtat, det skulle nog bli värre än ”karatefyllan” så jovars” jag kanske ska kliva in.
Men skämt åt sido. Kan inte riktigt förstå varför det är så intressant vad jag röstar på.
Men okej då..lös detta och ni har svaret.
Även ett gyllen M kan skifta färg…Ibland i rött i bland i blått, ett inkast i grönt gör det hela lite skönt. så olle dolle doff vem ska INTE bort?
varma kramar från en klarblå himmel, med varmt stort rött hjärta som landat i det gröna…
Suddiga och luddiga lite upp i det blå, landa i det gröna och nita på det röda!
Suddiga och luddiga lite upp i det blå, landa i det gröna och nita på det röda!
Det är på Storkyrkobrinken i gamla stan i Stockholm det händer. Jag har så otroligt fina och företagsamma grannar runt om mig.
Tillsammans har vi alla många hjälpande händer.
En av grannarna som imponerar lite extra är ägaren på Isis Kammaren Margareta Hedin – Astrolog på Damernas Värld.
Som om inte det räckte så är hon även skribent, tarottolkare och en lojal företags kollega att bolla med.
Här inne finns det alltid något som berör. Att få till ett privat möte med denna drivna kvinna är inte lätt. Men ibland hinner vi alla på gatan ses 2 minuter. Ler!
För någon dag sedan kunde ni lyssna på Hannah och Amandas härliga podd. Om ni inte gjorde det, gör det nu!
Även dessa 2 kvinnor är imponerande företagsamma. Driv lite utöver det vanliga, älskart!
Tre företagsamma kvinnor!
Tack för all vänlighet, varma kramar Minette Tigerfalk
Med blandade känslor ska jag lyckoönska denna fina 60 åriga farbror till en ny utmaning.
Det har varit 10 lärorika och känslosamma dagar. Så många skratt men även så många tårar.
Farbrons resa är så intressant att lyssna på. Han berättar om nära och ytliga bekanta, samt gemensamma vänners bekanta, som passerat hans liv, bland annat Magnus Uggla.
Jag ser hur hans ögon skiner upp och han säger, Magnus var en skön snubbe, fin omtänksam och fullt med galna upptåg.
Han fortsätter att berätta om fler kända namn och deras upptåg. Jag ler och tänker, att så olika deras liv blev.
Hos min farbror finns ingen bitterhet, utan enbart stolthet att dessa personer passerat hans liv, han visar äkta glädje för deras framgång.
Dags för flytt!
I morgon flyttar han in på ett boende, vi ska säga hej då och jag ska nu klippa banden för att kunna sträcka ut min hand till nästa behövande.
Banden klipps väl kanske inte helt och fullt. Men det ska göras.
Något jag lärt mig under alla år som frivillig hjälpande hand är att finnas där men att berörda behöver hållas på avstånd.
Oavsett skäl,så finns alltid risk att annars bli en skälpande hand istället för en hjälpande hand.
Jag ler, jag minns förra helgen. Vi hade lördagsmys, tittade på mello. Åt gott och lite så som livet ser ut för många runt om mig.
Jag tittar på familjen, blickar säger mer än ord, sagt och gjort, 30 minuters senare sitter han i vår soffa, bryter arm med döttrarna och berätta för hela familjen om sin son, sina barnbarn och sitt ursprungsland. Under hela samtalet snurrar han på sin ring, han avslutar med att visa den för oss och säger. Vi var gifta så länge, hon var en underbar fru, men cancern kom och hämtade henne,allt för tidigt. Hans ögon glänser och han han säger, jag kommer aldrig glömma henne hon var mitt allt.
Flickorna lyssnar och och ställer så många frågor. Jag är så tacksam att jag fick gåvan att brinna för behövande.
I denna ” farbror” finns så mycket kreativitet, rörligt intellekt och sådan nyfikenhet.
Handen på hjärtat, jag är riktigt stolt över min insatts.
Jag sträcker på mig och fångar energi och styrka för att ge fler människor i behov min hjälpande hand!
Numera heter det familjehem, HVB hem och vet inte allt. Men en sak är säker. Behovet ökar.
Utsatta barn som utsätts för bla våld, hot, familjer med olika missbruk så som, alkohol och droger.
Att dessa barn redan från liten ålder föds under missvisande förhållanden. Förnedras smutskastas, förtrycks och hemskheten att bli sexuellt utnyttjade.
Små små barn, som förlitar sig på de vuxna. Lojala barn som lider i det tysta. Små barn som gör allt för att få bekräftelse att de duger som de är, drar i alla möjliga trådar för att få en vuxens uppmärksamhet.
Dessa barn som sakta men säkert formas om från ett helt oskyldigt liten barn, till ett barn med skuldkänslor, rasande självkänsla självmordsbenägenhet och inte allt för sällan hamnar i det kriminella sexuella slavsamhälle vi lever i men inte ser.
En blytung ryggsäck, som inte ens den starkaste av oss alla skulle orka bära.
Hur ska vi tillsammans kunna hjälpa dessa små?
Socialtjänsten och de privata aktörerna lider brist på utredda & godkända familjehem.
Så många vill hjälpa till. Många vet inte hur de går tillväga, och många faller av olika rädslor av att inte klara sitt uppdrag av olika skäl. Det värsta är nog när andra påstår att dessa eldsjälar enbart gör det av två skäl, pengar eller misstanke mot fadern i hemmet att han är pedofil.
Usch och fy era hemska korkade människor.
Om ni inte förstår vad dessa familjehem gör, så håll tyst.Och då menar jag HÅLL TYST!
Dessa barn får inte bara en trygg och balanserad miljö, med grundtrygghet och värdegrunder.Dessa barn får även en trygg start och formas till en vuxen som kommer bidra till samhället precis som dig och mig.
OM…om vi inte har familjehem, vad skulle hända då? Enkel mattematik… dessa barn tar med sig den mest tunga ryggsäck med så mkt psykisk och fysisk ohälsa, som kommer att kosta samhället så mkt resurser.
Så nej, denna lilla ersättning som utlovas till familjehem är inte den avgörande faktorn. Övervägande familjehem gör avkall på sitt ”egna jag” för att bidra med alla sina tillgångar och resurser, för att det finns barn i behov, eldsjälar som väljer bort sin egna karriär för att forma andras livs resa mot en utmanade karriär till att stå på egna ben.
Nu är december månad här. Missbruket, våldet och den vidriga misär med psykisk och fysik misshandel ökar..lavinartat.
Sommaren och Julaftonsmånad är den tid flest självmord begås,bland mycket unga personer. Ska vi blunda och bara gå vidare?
Bara denna vecka ( obs det är bara Tisdag) så har jag fått 5 samtal om akutplaceringar. Små små barn som far mycket illa.
3 år – Misshandlad, 6 år – övergrepp, syskonpar 5 0ch 9 år – lever med tungt missbrukande mamma, barnen hittades på buss för att få värme, under tiden ”mamman hade fest”. osv.
Hur känner ni inom er, när ni läser det?
Har ni ett rum över, har ni resurser att få dessa små att få en ärlig chans till anknytning, värme och kärlek?
då ber jag er tänka till?
Jag gråter inom mig, jag gråter på utsidan. Arg, på detta sjuka system vi har i vårt vackra land Sverige!
Familjehem som avsätter 24 timmar / dygn, 365 dagar om året, så respekt TACK!
Inom kort kommer – Hoppas ni följer mig.
Homosexuella får INTE att vara familjehem.
Varför familjehem?
Kommun skriver avtal med 15 årig flicka, ett avtal flickan förbinder sig att vara familjehem och ta hand om hela bohaget. Ja ni läste rätt 15 år….
Centernpartistens svar – Ledsen Minette, det finns inga barn i behov! Just exakt han tog beslutet åt mig.
ensamt och utsatt
Varma kramar Minette Tigerfalk/ Tigrinna för dina och mina barn.
Sätter mig i godan ro, bläddrar lite i olika press!
Slinker in på DN, i rubriken #intedinhora. Känner rysningar och behöver läsa vidare. Kan säga att jag är relativt hårdhudad och tänkt att ” inte bryta ihop, då kan jag inte hjälpa”.
Men bryter ihop det gör jag i denna läsning. Vuxna kvinnor och unga, mycket unga barn skriver sin verklighet.
Tårarna rinner ner för min kind. Frustationen ökar. Tanken flyr iväg? Paniken stiger och jag skulle nog vilja skrika rakt ut.
Nu får det vara nog, och då menar jag NOG.
Jag med mitt stora hjärta att alltid finnas till hands för utsatta, kände mig tveksam om jag verkligen kan tillföra något.
Vad kan jag kunna bidra med?
Artikeln handlar om det grymmaste utanförskap som troligen finns.
Journalisten Amanda Dahl skriver om världens äldsta yrke – Prostitution.
På riktigt, när blev det ett yrke?
Vad hette mannen som satte denna titel? Amanda Dahl skriver vidare att det borde snarare beskrivas som ett av världens äldsta förtryck.
Tack Amanda, så mycket äntligen fattar någon.
Ja ni läsare, nedan kommer en snällare variant av dagens Sverige, detta sker på öppen gata.
Jag vill att ni tänker till, vad kan ni bidra med?
Hur kan ni bemöta dessa utsatta barn & kvinnor? För möter dem gör ni, dagligen. Bara sluta blunda.
Har ni barn, titta på dem och tänk till.
Dessa unga barn, är precis som era, oförstörda till onda människans kraft suger tag i dem.
Jag kräver att DU,DU,DU och DU, tar ert ansvar. Här och nu.
Vi är många som inte är eller har varit där, vi har svårt att förstå. Men nu är det dags att vi kavlar upp ärmarna och hugger i för våra ”medsystrar”.
Jag ber er alla att nästa gång ni beger er ut, kasta med en påse fylld med värme kärlek och varför inte något från din garderob du tröttnat på?
Gå fram, våga säga ”hej, jag ser dig, och har sett dig, tänker på dig och undrar om du vill ha min lilla påse fylld med kärlek?
Kom igen nu medsystar, sträck ut en hand här och nu. Vad kan vara farligt?
Kramar Minette
__________
Utdrag från artikeln i DN –
Kvinnor som lever i utanförskap är utan makt, nätverk, resurser, tillgångar och kapital.
Det anordnas inga demonstrationer för våra rättigheter, det tänds inga ljud för knarkande kvinnor som sover på toaletter.
Vi som skriver det här har varit nyktra och drogfria några år, har inkomst, lyckats återfå en del av vårt människovärde.
Men våra trauman är ofta obearbetade, våra anmälningar ignorerade, våra förövare går fria, våra rättigheter är icke existerande. Vi har inte bett om att bli alkohol- och drogberoende, vi har inte oss själva att skylla, vi har ingen skuld i de fruktansvärda övergrepp som vi har blivit utsatta för. #meetoo öppnade en dörr.
Ur den dörren välde århundraden av nedtystade övergrepp.
Grupp efter grupp klev fram med vittnesmål.
Plötsligt blev det möjligt även för oss, att göra våra röster hörda.
Helt plötsligt fanns det en chans att bli trodda. Vi är trötta på att inte bli sedda och skämmas.
Skammen är våra förövares, skammen är myndigheternas som svikit oss, skammen är samhällets som gång på gång bekräftar att vi är helt utan skyddsnät. Nu har vi samlat oss.
Vi sträcker ut våra händer mot våra systrar som fortfarande lever i missbruk, på gatan, i kriminalitet och prostitution.
Vi bär på samma erfarenheter.
Vi bär på samma längtan att få vara just bara människa.
Svik oss inte nu, vi vet inte om vi någonsin igen kommer klara av att mobilisera oss som vi har gjort nu.
Den ilska och kampanda vi känner nu kan lätt vändas till ännu mer uppgivenhet, skam och tystnad om våra rop inte hörs. intedinhoraDet är nu det måste hända. Vi faller. Tar ni emot?
Vi är de som ni har kallat horsehäxor, tjackhoror och fyllekärringar. Vi är de som ni män har tagit er rätten att göra vad ni vill med. Vi är de som utsattes för övergrepp redan när vi var små. Vi är de som får skylla oss själva när vi blivit våldtagna och misshandlade.
”Jag var elva eller tolv år när min tretton år äldre kusin förgrep sig på mig under julaftonshelgen.
Jag var tretton år när min första pojkvän tjatade till sig min oskuld.
Jag var femton år när jag somnade på en fest och vaknade av att en småbarnspappa våldtog mig.
Jag var sjutton år när min pojkvän följde med mig för att möta upp en man som jag skulle sälja min kropp till.
Han mötte upp mig när det var klart också. Torsken sa ’hon är bra’, jag var helt sargad och min pojkvän svarade ’ja’.”
”Torskar, högt uppsatta män i filmbranschen. Helt ’normala’, gifta män som ville ha sitt innan de åkte hem till frugan. Datanörden, musikproducenten, politikern, lastbilschaffisen. Pengar till droger. Ibland bara droger. Ibland fick jag stryk under själva akten. Ibland var jag tvungen att avbryta för att kräkas. Ibland fick jag inte avbryta.
Ni män, som utnyttjat utsatta flickor och kvinnor, det finns ingen ursäkt. Sluta. Ni män, som inte gjort det, men som låtit det passera när ni sett andra män göra det. Sluta. Sluta titta åt andra hållet.
Se på oss och se en människa. Prata med oss, läs våra historier, ta in det och låt det bli verkligt! Säg ifrån när ni hör och ser någon utnyttja vår sårbarhet.
Plocka upp telefonen och ring efter hjälp när ni hör och ser att vi blir misshandlade, utnyttjade och våldtagna.
Kära Systrar!
Kära systrar! Eller hur var det nu? Var vi det? Systrar? Räknas vi?
Vi är de ni inte vill dela rum med på sjukhuset, de ni går förbi på tunnelbanan, de ni slår bort blicken ifrån när vi ber om några kronor till mat, vi är de ni går cirklar kring när vi blir utslängda från affärer och restauranger.
Vi är flickorna och kvinnorna som luktar illa, som inte beter sig ’som damer’, som har risiga tänder, tjackkäke och några år på kåken i sitt CV.
”För mig var det första övergreppet en kille i skolan.
Jag hade druckit väldigt mycket och inte kunde klara att gå så bra själv. hjälpte den här killen, som var några år äldre än mig, mig att gå någonstans. Sen minns jag inte mer. Jag vaknade av att han låg på mig i ett dike. Förgrep sig på mig. Låg med mig. Jag såg kompisar från skolan gå förbi på vägen. Jag skämdes. Jag trodde att det var mitt fel. Att jag säkert hade sagt att jag ville. Ingen sa något. Jag sa aldrig något till någon.” -”Jag började knarka när jag var tretton år, fast drack mig full långt före det. Förlorade oskulden på midsommarafton när jag var tretton år och skitfull och avtänd. Av en kille som var 20 och nykter, i ett rum fullt av folk som hörde och såg men inte sa något.”
Det börjar så tidigt.
Och när vi väl har gått sönder, så bara fortsätter övergreppen.
Vi vill att ni kliver ur er bekvämlighetszon, rullar upp ärmarna och ställer er sida vid sida med oss.
Det spelar ingen ROLL hur förfärliga och hemska ni tycker våra historier är, det minsta vi kan begära att ni ser oss. välfärdsstaten! Som omfamnar alla. Eller hur var det med det? Gäller det oss också? Eller är allt vårt eget fel?
Vi är de som klär oss fel, pratar fel, är på fel plats med fel personer och därför har svårt att få den hjälp vi behöver, när vi behöver den. Oavsett om det är skyddet av en kvinnojour när vi jagas, omsorgen av en akutmottagning när vi sargats, tryggheten hos en polis när vi våldtagits.
“… ibland har jag inte vetat om jag ska lyckas ta mig därifrån levande. Det är väl det enda, jag vill inte dö som hora. Ibland tänker jag att det vore bättre om jag tar livet av mig innan de gör det.
Ska jag ändå dö kan det väl få vara som människa.” “Skadorna finns kvar, både själsliga och fysiska.
Jag kämpar fortfarande med att inte börja sälja sex igen.
Det är på något sjukt sätt tryggt att återuppleva trauman och vara i min föreställning om att jag bara duger till sex.” “Jag kollade nästan aldrig på deras ansikten, blundade under tiden och drömde mig iväg någon annanstans bara för att inte komma ihåg. Efteråt så tvättade jag ansiktet med desinfektionsmedel, borstade mun, tunga och hals frenetiskt och rökte sedan ner mig till ett hjärndött tillstånd.
Allt det här har lämnat ett stort hål i mig, jag finner ingen njutning i sex längre, jag skäms och är livrädd för att stöta på någon som känner igen mig. Jag ser inte längre något värde i mig själv. Det enda jag var värd var 1000 kronor för 15 minuter.”
“När jag var 12-14 år blev jag kidnappad, såld och våldtagen av en man jag kände. Han kunde vara snäll och prata mycket för att sedan vända ryggen till och låtsas att jag inte fanns. Han brukade ta mig till hotell och andra platser där jag blev våldtagen.”
Mitt varmaste tack till DN och Amanda som lyfter det vi så många andra blundar för!
Det händer att jag har en del fobier. Kanske inte så många, men typ 7 – 8 st iallafall.
Höjdrädd, klaustrofobi, råttor, hissar och sammet är väl några på ”shitlist”.
Hemma med mina 2 underbara töser. Helt plötsligt hörs ett ”pip”.Detta pipande fortsätter och tillslut växer paniken inom mig.
Jag fattar, det är en ”RÅTTA” i mitt hus. I mitt huvud är det verkligen den absolut största ” RÅTTAN” som existerar.
Kastar mig upp på köksön och ropar till flickorna att ställa sig på en stol.
Deras blick är en mix av ”vad händer, rädsla och skratt”.
Där står dem på varsin stol och jag på köksön.
Jag ringer min dotter Paulina och hennes sambo Razmus. Tårar blandade med rädsla. Känslan över ”tänk om råtthelvetet kommer fram och äter upp oss” växer ju mer jag pratar.
Razmus tar över luren, ber mig ta ett djupt andetag, då han befinner sig 10 mil från mig, så kan han inget göra.
Vi ringer grannen, som kommer springande för rädda mig från att bli uppäten.
Daniel tömmer alla skåpen, letar runt som en tok, och till slut hör även han pipet.
Då dog jag ggr 5.
Nu snackar vi skämstäcke delux.
Det var Cassandras spel på plattan…Katten jagar råttan!
Tack gud så har alla inblandade egna fobier, så mobben blev inte så påtalad.
Ett annat lite scenarie som kommer upp när jag sitter här och skriver är,
Kan då aldrig glömma när min man och jag befinner oss på en finare bankett.
Salen är full och alla är glada och myser av denna härliga lyxiga stämning.
Sitter och småpratar med väninnan rakt över bordet.
Lägger min hand på min mans lår, och ja ni vet, stryker med handen lite lätt intimt.
Fortsätter prata någon minut med handen kvar där, tittar upp lite snabbt, och ser…Min man står i baren.
Där och då ville jag sjunka genom golvet.
Bordsherren var sjävklart någon helt annan är min man.
Jag välkomnar alla att komma till mitt land Sverige. Världen har vi gemensamt.
Jag öppnar även min dörr för alla och har gjort i alla år, redan som liten bjöd jag hem ensamma, utsatta så kallade personer utanför systemet oavsett ursprungsland!
Det är jag.PUNKT!
Men det som händer i vårt land nu är en total förändring mot min värdegrund.
Jag kanske inte skäms över landet Sverige, men tanken slår mig när jag ser hur vi behandlar personer som söker vår hjälp.
När ska politikerna våga lyfta frågan och lägga en handlingsplan?
Sverige lider brist på bl,a läkare, tandläkare och ingenjörer – På flyktingboende sitter högutbildade av exakt denna kompetens.
Men dem får inte tjäna landet Sverige, utan ska sättas i boende. Allt sker under lång tids halvdan utredning.
Utrednings som allt som oftast förskjuts av allt för dålig utredning pga allt för ofta underbemannad personal.
Vilket leder till bristande beslut som kostar landet Sverige oerhört mycket resurser. Ökande sjukskrivningar i form av bl.a utbrändhet, utmattningsdepression bevisar åter igen och våra politiker har misslyckats.
Här finns 2 grupper som båda far mkt illa. Tjänstemän som går på knäna. Redan utsatta drabbas ännu hårdare.
Och hur hanterar vi Sverige?
V öppnar vårt land för att visa vårt stora hjärta, men vad gör vi? Kränker med psykisk misshandel, förtryck ja listan kan bli lång.
Allt fler Svenskar flyr landet Sverige. Har ni politiker någon gång ställt frågan varför? Eller är ni så insnöade att allt handlar om skatteplanering. Vilket det ibland kanske även gör, för helt ärligt, hur lägger ni budget på flykting politik? Hur fördelar ni, när er budget inte håller? Vilket konto plockar ni från då?
Förskolan, grundskolan, sjukvård LSS och äldreomsorgen.. även denna listan kan bli så lång. Antingen har du tjänat landet eller ska tjäna landet Sverige? Tror ni på fullast allvar att detta är ett fungerande system?
Varför har vi brist på lärare poliser osv?
Hur många vikarier inom ovanstående behärskar det svenska språket, för att barn, elever och äldre ska känna sig förstådda och respekterade?
Hur ska de personer som sätts på vikarie listan kunna mötas med respekt, när dem inte fått kunskap om hur vårt Sverige fungerar?
Skulle du vilja bli duschad eller få hjälp med hygien efter toalett besök av någon du inte ens kan kommunicera med?
Skulle du vilja utföra ovanstående i tjänsten när du inte kan kommunicera med din klient?
Hur lär vi världens barn som bor i Sverige att prata vårt landsspråk och Sveriges värdegrunder?
Hur får dem gamla att möta döden med respekt och få sig förstådda i vårt fina land Sverige?
Hur ser ni på den mest grymma och negativa trenden i ökande anmälda våldtäkter? Hur många blir fällande?
Är inte landet Sverige ett land där alla ska ge samtycke för sexuella ungängen?
Har kvinnor som har sexuellt umgänge efter förtryck, våld hot, droger verkligen givit sitt samtycke. Nej så FAN inte!
Jag har sagt det förr och säger det igen, unga barn säljer köper och använder droger. Det förekommer även sexhandeln på mycket låga åldrar. Hur kan politikerna blunda för det? ( obs inte alla)
Jag vill uppriktig direkt från hjärtat säga – jag skäms att vara Svensk när det fungerar så dåligt.
År 2018 är det val, tänk till, vad vill ni ge era barn för framtid? Vad vill ni Sveriges ska ha för värdegrund? Hur ska vi människor tas omhand?
Nedan ser ni ett inlägg från en uppgiven polis – Lennart Karlsson
En känsla av uppgivenhet.
Den som vill fortsätta att vara i sin sköna söndagsmysiga bubbla kan sluta läsa här och scrolla vidare.
Det här blir ett lite längre inlägg än vad jag normalt brukar skriva på sociala medier. Observationerna är gjorda utifrån mitt yrke som polis och tjänstgöring två helgnätter på raken i Stockholm City. Funderingarna är utifrån mitt perspektiv som bekymrad medborgare.
Några av helgens ögonblicksbilder från Klaraområdet.
* Gruppering med 15-20 heroinsäljare säljer heroin till barn. Vi lyckas säkra en heroinboll som de säljer till en 16-åring (av typen på bilden. OBS arkivbild.) Säljarna springer så fort de ser polis. Vi har metoden att gripa men saknar resurserna. Att barn köper och hanterar heroin kan man tro är ovanligt. Tyvärr! Häromdagen tog kollegor en 15-åring med 20 förpackningar.
* Gatubarn med uppgiven ålder 9 år(min bedömning 12-13) befinner sig i riskmiljö påverkad av alkohol och cannabis. Omhändertas i samarbete mellan socialtjänst och polis. Förs till boende. Rymmer direkt och är tillbaka efter 2 timmar. Omhändertas igen. Rymmer igen. Proceduren upprepas minst 5 gånger under helgen.
* Fullt slagsmål på hamburgerrestaurang 10-12 personer slåss, sparkar och spottar på varandra. Flyr när polis kommer till platsen.
* Två män står och rullar cannabisjoint helt öppet. ”Jaga tyngre droger” säger en av dem. Vid kontroll har han kokain i fickan ✔️
* Fordonstopp på Vasagatan efter buskörning. Föraren försöker byta plats med passageraren. Vid kontroll möts poliserna av aggressivitet och ifrågasättanden. Omkring bilen bildas snabbt en gruppering med mobb-liknande attityd. ”Fuck the police” och ”Snutjävlar” haglar samtidigt som det filmas med mobiler. En åskådare blir för närgången och vevar mot polisman. Grips och hotar hela vägen in till arresten.
Och så här fortsätter kvällarna. Knivskärningar, misshandel, fylleri, prostitution, narkotika osv.
Av respekt för mitt uppdrag och att jag fortfarande är lojal mot min myndighet så vill jag inte kommentera hur många poliser som arbetade de här kvällarna. Men jag kan säga så här:
Vi är(ursäkta svordomen) ÅT HELSIKE för få i yttre tjänst✔️ Äldre erfarna poliser lyser med sin frånvaro(Genomsnittsåldern på kollegorna är sådan att de skulle kunna vara mina barn)✔️ Övriga samhällsaktörers resurser på plats, främst socialtjänst, är också för få.✔️ Lönen för de unga kollegor som förväntas hålla ordning i kaoset är ett skämt ✔️
Majoriteten av de problem jag ser är på ett eller annat sätt kopplat till alkohol och narkotika. Att i det läget ha politiker som vill avkriminalisera bruket av narkotikan(och därmed plocka bort ett avgörande verktyg för ingripande mot unga) är inget annat än en stor skandal. Att påstå att polisens ingripanden orsakar problem (och att det åtgår extremt mycket resurser till dessa ingripanden) är en sjukt oärlig verklighetsbeskrivning. Sanningen är den motsatta. Det ingrips inte ens i ett par procent av alla möjliga ärenden en fredag-lördagskväll. Jag skulle kunna fylla flera SL-bussar själv!!
Vi behöver inte ha mer tillåtande. Vi behöver ha resurser att se till att upprätthålla det varje normal människa måste vara överens om: Vi ska inte ha ungdomar och barn på våra gator som super, röker cannabis, knaprar piller och röker heroin.
2018 är det valår. Frågan om ordning, säkerhet och trygghet kommer att landa högt upp på agendan. Politikerna har redan börjat övertrumfa varandra med löften. Men min känsla är att det finns en grundläggande oförståelse för hur mycket som kommer att krävas.
Själv finner jag inget bättre svar än att i vanlig ordning skaka av sig, reboota systemet, vila en dag och sedan ”hoppa upp på hästen igen”
PS. Jag vill inte ha några kommentarer gällande kultur, etnicitet eller misslyckad integration i mitt inlägg. Det kan diskuteras i annat sammanhang. Tack 💙
Igår var jag så extremt trött. Så trött att jag inte ens orkade gå och lägga mig. Så det blev några timmars sömn i soffan.
Men vaknar upp med ett ryck och inser att det bara är att släpa sig in till sängen. Suck.
Med tunga steg reser jag mig. Jag hör hur det skrapar i huset, men tänker, det är väl kylan som knäpper i huset.
När jag väl kommer till den efterlängtade sängen, så PLING! Japp där och då kom piggMinette tillbaka.
Matt är namnet. Tar upp mobilen och laddar för att läsa spännande nyheter. Åter igen hör jag ett märkligt ljud och funderar på om jag ska ringa grannen för att be dem gå runt huset, för att reka läget. ( det har ju hänt förr kan jag lova, den storyn kommer).
Där och då somnade jag visst för minns inget mer. Inte förens jag vaknar till igen av att någon eller något försöker kväva mig. Naturligtvis drömmer jag.
I panik kastar jag mig upp, sliter tag i ”det” och vrider om rätt hårt. rejält nöjd, ha där fick du.
Vad händer..ja exakt där vaknade jag. Asså på riktigt, jag hade somnat med mina läsglasögon på huvudet och drömmen framkallande ngt annat.Jag vred absolut inte någon person i bitar, jag vred sönder mina läsglasögon.
Vem om inte jag gör detta?
Det skrapande ljudet var ju min lilla misse som var instängd i källaren. Stackars misse.
Känslan att vara instängd i ett par glasögon är inte att leka med. Den var tusan värre än när jag befann mig på Hennes & Mauritz, testar en ring och den fastnar. Denna kaos slutade med att jag satt på deras kontor med fingret i olja och ett stort glas vatten. Japp och grät. Skämstäcke på.
Klaustrofobi är inte att leka med, jag lovar. Förstå själv att bli fast i en ring eller ett par glasögon.
Stäng dörren till ett rum och du blir brutalt informerad om hur farlig det är…dör på mig själv ibland!
Största tack till Ewa Specsavers i Eskilstuna. Som kunde hjälpa mig att akut med lite superlim tills nya kommer.
Kan varmt rekommendera er som har behov av glasögon eller syntest att göra ett besök i deras fina butik.
Ni tog er tiden att tänka på mig. Tårar tårar och åter tårar! Magiskt!
Vet inte riktigt vart jag ska börja.
Vilken magisk helg. Ni är så många som uppvaktat min 50 årig födelsedag. Rörd till tårar. Så mycket tårar. Alla fina texter, ord, kramar, samtal galet mycket fina presenter blommor osv.
Jag behöver lite tid på mig att smälta allt detta och kunna se över allt. Så bildbomb om denna magiska helg kommer.
Sitter mest och bara ler, så mkt ära att ha er alla i mitt liv.
Avslutades med show.
Tänk att denna magiska helg avslutade i mängder av ännu mera rörda tårar. Mina små töser står på stora scenen, Lokomotivet i Eskilstuna. Inte ett öga torrt.
Det är dansskola Lets Move som skapar stjärnor på löpande band. En skola som allt som oftast plockar hem 1 & 2 pris i bla. SM En skola där läraren ser individen och var person egna förutsättningar.
Så många långt över 500 personer tar sin tid för min skull.
Att ni fina följare, familj, vänner, släkt, samarbetspartner och kunder valt att lägga er tid på att uppvakta mig.
Genom att bl.a skriva, ringa, komma, lägga ut filmer och bilder. Det är stort, mycket stort för mig.
Jag har läst nästan alla, fortsätter läsa idag.Jag kommer besvara alla, sakta med säkert under hela veckan, ska bara ta mig igenom all fina meddelande.
Gratulationer fortsätter ramla in och telefon piper och ringer om vartannat. Tårar åter tårar och så mycket lycka att ni finns i mitt liv.
Det utlovade festen är ju tänkt att äga rum efter årskiftet. Men på riktigt.. så firad som jag blivit så ställer jag mig frågan, vilken sal räcker till för min närmaste bekantskapskrets på 500 …ler!
Sen utöver dem finns ju så många andra även dem betydelsefulla personer.
Nedan stående fotocollage satt exakt överalt i helgen.
Happy Birthday
På återseende, varma kramar till er alla. /Minette Tigerfalk
Har ni någon gång funderat på hur snabbt allt går via sociala medier?
Hur vi snabbt agerar, tror på media. Oavsett innehåll så sätter vi snabbt en like, delar och sprider vidare.
Normalt smarta och vanligtvis kloka personer som inte tänker till.
Gällande hur dem berättar sina upplevelser. Och som jag brukar säga, sina sanningar.
Det är så enkelt att dras med, så ofta innan tanke och förnuft har landat. Och när det landat, ja då är det försent.
Sällan mycket sällan, går personerna då in och tar bort sin like, eller tar bort elaka kommentarer.
Jag ser allt som ofta, hur vi delar, sprider inlägg från känd som okänd.
Det onda men sällan det goda!
Helt utan konsekvens tänk fortsätter normalt smarta personer att leva genom att svagt gå in i mobben.
Vi sätter snabbt en like, delar och pratar runt. Sprider osanning snabbare en sanning. Vi delar gärna ont, men sällan det goda.
Vi frågar runt om oss – har du läst, har du hört, där och då är åter drevet igång.
Jag sätter även gärna en like. Och jag beundrar kvinnor och mäns styrka i så mycket dem gör.
Men att dela gilla och ha åsikter mot kvinnor eller män som hängs ut, tack men nej tack!
Med det menar jag inte att dem gjort rätt, utan för att jag vill inte delta i offentlig rättegång. Vad vet jag? enbart den ”sanning”som någon valt att dela i Sociala medier.
Men vad gör vi då? När rättssamhället inte kliver in och ser på det med rätta ögon. Ett rättssamhälle som inte tar ansvar.
Besvikelse, ilska och frustation tar lätt över. Alla vill ju få sin röst hörd, alla vill bli bemötta med respekt. Ja då kan även den starka bli den svaga.
Men ”metoo” delar jag gärna!
Någon som har blivit min förebild är Lulu Carter. Hon vågade, är saklig och informativ. Hon lyfte en av det absolut viktigaste frågorna som behövdes lyftas #metoo Lulu gjorde det som behövdes. Hon vågade göra det så många kvinnor önskat våga.
Hon måste ha varit livrädd innan, tänk er själva. Stötta henne hela vägen nu. Och tycker ni verkligen att chefer, anställda, kollegor etc som visste om detta, ska få sitta kvar på sina stolar?
NEJ! Jag hoppas innerligt att ni förstår, att nästa gång kan det var din syster, fru eller unga dotter som utsätts och ingen tror på henne.
Så TV 4 gör om gör rätt!
Dessa återkommande sexuella kränkningar, förolämpningar och sexuella övergrepp.
Något många kvinnor länge bara accepterat. Så snälla, Bemöt #metoo med respekt.
Jag haft många och långa samtal med både män och kvinnor. Och blir ärligt talat mörkrädd över vissa meningar.
Vad tacksam att han vill dig.
Sluta klä er som ni gör då.
Vad gjorde kvinnorna själva för att det skulle bli så här.
Ni söker ju bekräftelse.
Listan kan bli lång, men värst av allt jag hört är nog ändå följande –
Det vet väl alla att inom tv, musik och film osv är det så här. Är du kvinna, så ska du förstå det innan, annars byt yrke. Ursäkta, Du måste nog vara den mest korkade person jag någonsin samtalat med. Jag hoppas innerligt att jag slipper fler samtal med dig.
Ni män och kvinnor som fnyser åt det. Hur normalt smarta är ni? Inte alls vågar jag påstå.
Jag är övertygad om att #metoo är så mycket större än vad vi ser. För ännu är det långt ifrån många som vågar eller vill skriva #metoo.
Varma kramar till er från mig, men en extra stor kram till kvinnan som numera borde vara allas förebild – Lulu Carter.
Efter att hunnit med en hel del morgonbestyr. Ja ni vet. Allt från att träna, frukost, väcka barn, köra till skola och typ lite till.
Så åker jag tidig fm ( 08.30) in till Willys. Dags att fylla på frukt och grönt förrådet på kontoret.
Parkerar och kliver ur bilen.
Möts av en trevlig kille ( kan betona inte bara trevlig utan även ett yttre behagligt utseende)Ler!
Han säger piggt, godmorgon!
Han säger piggt, godmorgon. Sen fortsätter han, skulle bara vilja upplysa dig om den nya skylten, trist att få böter.
Jag skrattar och svarar snabbare än blixten- Åh tack vad gulligt av dig. Men jag ska inte köpa någon glass, och hoppas Willys inte ger mig böter för det. Eller ?
Jag vänder på klacken och ser i ögonvrån en ngt paff kille. Men tänkte inte så mkt mer på det.
Går in i godan ro.Fyller korgen, med frukt grönt och galet mkt mer. Det känner ni väl igen?
När jag kommer ut ser jag honom stå kvar vid min bil, och nu ytterligare en kille. Hmmmm…Vill inte ens skriva vad jag hinner tänka. Men tänka hinner jag.
Går fram till bilen, och den trevliga killens bekant frågar, är det en stressad morgon? Lika snabb i mitt svar igen, nej absolut inte, vad tänkte du på?
Han pekar på skylten, och jag hinner tänka.Det var då ett innerligt tjat om detta Willys erbjudande om GB gräddglass. Och svarar, okej jag köper nästa gång, jag lovar.
Då brister båda ut i asgarv och jag står där och funderar på vilka piller dem knaprar. Då tar ena killen mig till skylten och pekar…
Jag dööör och brister även jag ut i asgarv. En av de härligaste träffar på länge.
Ja, någon gång måste jag börja, så varför inte en lördag morgon vid 05.30?
Har ni någon gång haft samma känsla som mig? Ofta trött och det ömmar i kroppen. Rygg och nacke gör sig påmind? Huden stramar, naglar frasar sig och håret, usch det vill jag inte ens nämna. Rumpan har ramlat ner, långt långt ner och sexpacket finns numera på någon annan. Jag är inte bitter, jag är sjukt j-a bitter…Ler!
Men som fd träningstjej, yrke inom skönhet och hälsa. Entreprenör med mål som är utöver de vanliga. Så hände något.
Jag blev utbränd, sjuk och orkeslös. Svag slapp och ful.
Slutade träna. Började slarva med mat. Sötsaker stod på huvudmenyn. Energidrycken blev ett kall i livet.
Vitamintillskott som blev till mängder.
I flera år fortsatte jag köra mig i botten. I flera år tillät jag andra köra mig i botten.
Men för en tid sen, tog jag beslutet. Jag är inte längre en JA sägare. Jag behöver vända denna negativa trend.
Rensa bort dåliga energier in med goda energier.
Sagt och gjort –
Rensade smink, hudvård, tillskott. Ni anar inte mängden som åkte i svarta sopsäckar.
Fyllde på med nytt härligt smink, ny ljuvlig hudvård, nytt enkelt kosttillskott och mängder av soldusch/mousse.
Nu är jag på gång och allt är inköpt och klart. Nu är det på riktigt. Så bästa ni, stötta mig nu!
Träningsschema – Check
Kostschema – Check
Soldusch/mousse – Check
Hud och kroppsvård – Check
Nedan ser ni några av de självklara valen.
Vitamintillskott från LL DAY & LL NIGHT. LL = Linda Lampenius .
I flera år kånkade jag runt på flera burkar. Nu finns alla mina intag samlat i en och samma kapsel. Någon där upp måste ha lyssnat på mig. TACK! Nedan ser ni innehåll per portion.
Vi har alla våra olika missbruk. Någon gång i livet.Celsius heter mitt. Missbruk av olika beteenden.Många kopplar missbruk med mat,droger, spel, alkohol, sex, snus eller rökning.Jag kopplar det till energidrycker.Mina vänner, personal, familj och följare kopplar mig till energidrycker.Mina LÄKARE kopplar mig till energidrycker. Och där och då borde det väl räckt? Men nej, jag körde på.
Sen en dag, kom det. Mina barn kopplade mig till energidrycker. Fy Minette.Det var världens bästa svärföräldrar som tröttnat, gett upp och tog upp det med mina små barn.Kloka ni.
Visade en artikel för min små.
Jag var så arg. Mina barn skulle aldrig mer få vara där ensamma, jag gick in i en bubbla.Hur kunde dem vara så elaka. Usch och fy!Idag 1 år senare, är ingen mer tacksam än jag. Men det är så en missbrukare allt som oftast reagerar. Affekt.
3 – 8 om dagen!
Redan 06.00, 11.00 ,14.00 osv
Japp, ni läste rätt.Drack mig trött, ledsen, nedstämd och stressad. Min hälsa bröts ner mer och mer.För mycket koffein blev för mig en förgiftning.Det gav mig nedstämdhet, huvudvärk, illamående och mycket mer.
Den energigivande drycken som skulle ge mig ork och energi. Den gav mig gasen i botten mot botten. Exakt ni läste rätt.
Mitt humör började svikta, synförsämring, oro, muskelstress.
Jag säger inte att energidrycken är ägaren till problemet. Det är jag, det vet jag.För jag köpte dem helt frivilligt. Helt utan pistolhot. Jag lovar.Men det lovar även en före detta annan missbrukare.Det finns, det finns lättillgängligt på marknaden. Från lilla lanthandeln till stora kedjorna.Jag fick och får ännu återkommande njursmärtor.
I ex Celsius innehåller det sötningsmedlet sukralos som har många biverkningar så som lever och njurar förstoras.
1 burk Celsius innehåller mer Taurin än vad kroppen bör utsättas för under 1 dygn.Taurin är en aminosyra som kroppen producerar själv. Producerar det kroppen behöver.
Energi dryck
Källa Roy Firus hemsida
Ibland blev det någon NOCCO BCAA
”så här skriver dom själv, den passar utmärkt för den hälsomedvetna då den inte innehåller några kalorier från kolhydrater eller fett.”
Har nu kollat innehållsförteckningen och den är lika illa här, tyvärr så jag kan bara rekommendera att inte dricka den för ofta och mycket. Helst inte alls.Taurin och sukralos finns även i denna och det är allt utom bra.Citronsyra gjort på svartmögel. D vitaminen som är en fett löslig vitamin har ingen effekt alls här för drycken är ju fettfri.
Nu även på stadens apotek.
Minns det apotek jag föddes upp med.Sjuka människor gick dit för att få hämta ut den medicin deras husläkare skrivit ut för att må bättre hälsa.Idag köper du allt från bars (måltidsersättning fyllda med socker, sukralos etc) till energidrycker.Står nog inte på förens vi kan stilla hungern med en korv med bröd i väntan på våra piller .Ni hittar vi Celsius på Apoteket Lloyds.
Enligt Celsius säljare tar inte Apoteket in ”vad som helst” då deras produkter ska klara hårda kriterier – och det gör ju Celsius enligt säljaren och Lloyd.
Vad är Taurin? Citronsyra, svartmögel?
Vad är Sukralos?
Ja vad är det vi dricker för att orka?
Dricker du energidrycker?
Hur många och varför?
1000 frågor…
Vilken erfarenhet ni än må ha, så tar jag så tacksamt emot det.Avslutningsvis vill jag säga, att dricka en energidryck vid enstaka tillfällen kanske inte är det stora problemet.Dock ser jag fram emot en lagstiftning med åldersgräns, placeringsplats och tydliga texter vad som händer vid missbruk. Tänk er en förstorad njure?Och detta ovan nämnda skräp ger många föräldrar sina barn?
Efter en hel del stök ( VAB, julpynt och rensa ett förråd)för att rensa tankar, så föll jag som ett korthus igår. Så skönt.
Tänkte avsluta kvällen med en härlig svensk serie. Laddade tv:n, släckte ner och kröp ner i soffan. Sen minns jag inget mer. Ler! 05.30 vaknade jag upp i soffan. Skulle som sagt bara titta lite på tv, men blev en helt natts sömn där. Mycket välbehövlig.
Tittar ut och blir överlycklig, YES. Äntligen snö.
Nu får jag skotta uppfarten, pulsa runt tills man blir blöt upp till knäna.
Bråka med barn om termobyxor eller inte.
Katter som skriker i timmar för att få gå ut. Men vände tvärt när jag öppnar dörren.
Sist men inte minst. Tänk, du borstar av snön från bilen.
Du känner hur skönt snön faller in under jackärmen.
Visst älskar jag snön.
Jo men det gör jag på sätt och vis. Om jag slipper allt ovan.
Tänk att bara få busa runt.Göra snöänglar kasta snöboll och sköna snöiga löprundor. Det ÄLSKAR jag.
Lika så med julen. Den absolut bästa tid på året.
Hos mig stå allt pyntat och klart. En grön gran klädd i rött och en silvergran klädd i silver och guld.
Julklapps listan är färdig att bara checka av.
Hur du börja pynta?
Gran, äkta eller inte äkta? grön röd, blå guld, svart eller silver?
Ja det finns ju ett gäng färger på granar.
I flera år har vi haft en rosa gran på Carino Spa & Clinic i Eskilstuna.
Kunderna fick lämna sin önskelista på behandling mot valfri betalsumma.
Kunden vann en härlig lyxdag mot symbolisk summa. Den 20/12 höll vi dragning och alla pengarna gick till rosa bandet. Detta var något som alla uppskattade.
Nu står den rosa granen fint på Ärsta skolan i Eskilstuna.
I år gäller svart gran på salongen i Eskilstuna.
Vita granar på salongen i Stockholm.
Bilder om julpynt och annat härligt hittar ni på i dagarna på länken Carino. Högst upp i ramen.
Rött team på övervåningen
Gästrum och hall
Biorummet går i silver.
Det var lite från mig denna härliga tisdagmorgon.
Nu är det dags att väcka tjejerna och ta tag i dagen.
Hur ser er dag ut? skriv gärna och berätta lite om er dagar och hur ser jul ser ut.
Min familjemedlem befinner sig just nu på sjukhus AVD IVA. läget är mycket kritiskt.
Mitt utlovade inlägg kommer inte just nu då jag sätter fokus på min bror.
Kanske kommer jag att skriva, men håller mig till andra saker som ger mig energi och välmående just nu. Jag prioriterar och väljer familjen, respekt tack!
Ni är några elaka tungor som skriver, vänligen skaffa ett värdigt liv och fundera på vad som är viktigt.
Hur orkar ni vara så dumma?
Ogillar skarpt era dumheter om både mig och nedanstående berörda personer. Släpper heller inte fram era dumheter. Vilket jag varit tydlig i.
Om ni nu ogillar mig, vad gör ni då här?
Min sanning kommer, men den kommer inte se ut som ni vill. Den kommer att lämnas fram med respekt.
Även familjen Wahlgren /Schollin är människor med vänner och anhöriga. Se skillnad på person och profession tack!
Nedanstående delade jag på facebook för någon dag sedan – Samt så finns ett inlägg på IG. Men förstod att alla inte sett det.
Sluta vara elaka, hur mår ni i själen?
Ni mina vänner som söker mig, jag kommer inte kunna svara på era sms messenger å samtal även om vi bestämt det. Just nu behöver jag stänga av. Förstår er frustation och tack för er omtanke att fråga om ngt hänt, och ja något har hänt. Så nu behöver jag ro. Stanna upp å värdera varje sekund, helt plötsligt kommer samtalet ingen vill ha! Älskar er familj & vänner. Tack Lena Brunstedt du fick mig att förstå! Älskar dig❤️❤️❤️❤️och tack Mita Magnusson för så fint samtal❤️❤️❤️och tack Pia Hjälmkrona ja å du vet❤️❤️❤️
Knack knack på dörren och Cassandra springer ner för att öppna. Glädjen är enorm.En helt obeskrivlig känsla. Tårarna ligger dolt under ögonlocket.Vår älskade tjej. Hon som kom till oss som 11 månaders bebis ska snart fylla 12 år.
Tiden går så fort. Obegripligt fort.
Två av de uppsatta målen.
Att ge rätt förutsättningar för att följa sin egen utveckling och växa upp med en stabil grundtrygghet.Att få den bästa tänkta relation med dem hon väljer under sin uppväxt.Några av dem är hennes bröder pappa och hennes ena gudmor. ( Hon har äran att ha 2).
Så nu när hon ska ha sin 12:e födelsedag, så ler vi och känner, yes, vi lyckades!
Som största present ville vi överraska med att hennes fina biologiska pappa och storebröder med familj kom till oss.
Se bild nedan, rätt lika va?
Sagt och gjort, vi fick till det. Yes och jippi. Alla vet ju hur svårt det är att få till saker i dagens fullspäckade schema.Men här fanns ingen tvekan. Dessa bröder viker allt åt sidan för denna lilla härliga tjej.Jag har träffat så många familjer, par syskon vänner och vet inte allt. Men jag har aldrig bevittnat sådan värme kärlek och glädje mellan människor.Det blev en fullspäckad dag med firande, bus, dans middag och handbollscup. Händelser många tar för givet. Stunder vi inte alltid uppskattar för vad de är. Men stunder som betyder så mycket för så många andra.
Tack Amilcar för att du gav oss del i din familj. En stor härlig familj.En helt ny kultur för oss att förstå. Tack för att du är den pappan du är och finns för oss i den utsträckning du kan.Och tack Sebastian Philip med respektive och barn för att ni alltid finns för oss.Inget kan vara så stort som att vara utvald, tack från hjärtat.
Tårarna ligger dolt under ögonlocket.
Jag ler och känner tåren rinna ner för kinden, denna känsla är så obeskrivbar.En dag full med kärlek och respekt. Så mycket kärlek.
Höstlov, läslov halloween och allahelgona är nu över! Phuuu…..
En vecka med fokus på återhämtning, familj och vänner.
Härliga mörka söndag och här sitter jag utslagen och ler, vilken magisk vecka.
Ni vet när man får göra exakt det man vill här och nu. Den känslan är obeskrivbar. Passar mig så bra.
Jag tänker fortsätta leva så och vara den Minette jag var och är. Den person som håller mig lugn och roddar allt i min egen lilla takt. Har ju som sagt hela livet på mig, så varför stressa? Eller vad säger ni?
En vecka med fullspäckat schema. Mix av det mesta.
Skogspromenader, bio, halloween, handboll, Leos lekland, spadag, loppis, övernattande kompisar, kreativa målningar, Parken Zoo, Jump lässtunder film och vila. Det är lite vad vi hann med.
Så nu lutar jag mig tillbaka och önskar att det skulle vara några dagar ledigt för att vila. Snyggt va?
Besöket på Parken Zoo var lite mer utöver det vanliga. Vilket engagemang av personalen. Spökskogen, pumpor och spindelnät var bara lite av allt som fanns. Kusliga ”varelser” smög runt oss besökare lite varstans.
Tack Parken Zoo för att ni låter oss Eskilstunabor får ta del av er park nästan året om.
Årskort för ca 600 – 700 kr / barn är så prisvärt. Att åka så mycket karusell, busa, bada, mysa med djur, uppträdande av bra artister och vet inte allt, gör att jag står först i kön nästa år med. Tack www.parkenzoo.se
Tips! Fyll PZ till en stor härlig Julmarknad, tänk er, små brasor, skridskobana, försäljning av korv, ost, glögg, fårskinn, ullstrumpor, kanderade äpplen, must och jag vet inte allt. Bjud in indianbyn, så dem får visa hur indianer bor på vintern, samer och renar. Låt privata företagare stå med sin försäljning. Ojoj…tänk vad turister som skulle komma.
Bus eller godis?
Stora syster Paulina fixade i all hast till lite sminkning. Inte vilken make up som helst.
Därefter blev det för småsessorna att följa med ner och spöka för kunderna på både carino spa & clinic och shoppis på loppis.
grym säljteknik, ställ två skrämmande men ändå så söta tjejer i kassan och vem tror du säger nej? Ler!
Nedan ser ni mina två yngsta – Cassandra & Leona.
Fotograferingen fortsätter!
Undrar om det är något genetiskt att posera framför kameran.
Det var dock svårt att få dem att inte vara så ”söta”.
På bild 5 har vi även med våran favorit Olivia, dör du inte sötdöden med henne, så gör du det aldrig. Den lilla raringen alltså. Alltid en ära att få låna henne.
Tack till fina vänner Daniel och Ellinor Kalinci.
Söndag och inspring med Eskilstunas stolthet IF Guif.
Herrarna spelar match och flickor 08 får springa in med dem. Vilka stolta tjejer vill jag lova. I paus får flickorna spela match inför 1900 personer på läktaren. Applåder och härliga hejarop gav gänget en härlig känsla.
Nedan ser ni några i laget.
Tre alltid så glada och trevliga föräldrar fanns med på läktaren.
Det var lite smått om veckan som var. I morgon kommer ny härlig måndag.
Du verkar företagsam, vad har du gjort och vad gör du?
Här kommer mitt svar till er som ställt frågan.
Lite snabb fakta om mig.
1 maj 1999 startade jag mitt första företag. Några mål skulle uppnås. bl.a – 1 Årets Nyföretagare, 2 – Årets företagare, 3 – Ambassadör för min yrkesgrupp.
Sagt och gjort, År 2000 ÅretsNyföretagare.
År 2003 Årets Företagare.
2007 – 2009 Ambassadör Kvinnligt företagande utnämnd av Sveriges Rikstad.
Flerfaldigt utnämnd till Månades nätverkare i BNI ( 5 månader i rad).Världens största Affärsnätverk.
Flertalet styrelseuppdrag, omnämnd som moder Teresa, Årets glädjeflicka( ja jag vet, det låter stört, men kul).
Sen blev jag vilsen. Galet vilsen. Allt gick så fort och när jag blev Nominerad till ” european business woman of the year… Då blev jag feg, mkt feg!
Jag hoppade av allt, tog många kliv tillbaka. Chilla och bara va. Ville känna hur den andra sidan var, sagt och gjort, det var magiskt, lära känna sig själv, finna nya vägar, hitta nya utmaningar etc.
Arbetat idealt med behövande. Så många barn som jag lotsat, så många vuxna som hittat tillbaka. Men det jag hela tiden märkte, var att oavsett vad jag gjorde, så uppmärksammades det. Som ex Sala branden, när jag skapade en insamling…helt plötsligt satt jag i radion, tidningar å gud vet inte allt. Kanske av det enkla skälet, får jag rätt verktyg, så finns inga broar som inte går att bygga! Jag ger inte upp! Så nu tänkte jag komma tillbaka som hysteriskt driven entréprenör som jag är.
Idag är jag företagare, familjehem, vän och bloggare på maqt.se
Till min hobby tillhandahåller jag även ”blind date”. Vilket jag rätt ofta lycktas bra med:-)
Del av text från Eskilstuna Kuriren –
Merit Bertilsson träffade Lasse Ström på en blind-date i november 2012 som väninnan Minette Tigerfalk arrangerat.
– Det var med ögonbindel och hela köret, fortsätter Merit och skrattar vid minnet. . . Galet egentligen . . .
Visst, Lasse och Merit kände varandra lite innan dess, de träffades lite smått några gånger för 17 år sedan, men sen flyttade Lasse till Spanien och efter det till Norrköping för att vara fotbollsspelare där.
I natt var det dags att ställa om klockan. Ler varje gång det blir aktuellt.
Hur var det nu då, ska klockan vridas fram eller tillbaka?Jag löste problemet med att tänka på hur jag gör med utemöblerna. Ställ fram på våren – ställ tillbaka på hösten!
Och ni som undrade hur ni skulle orka hålla er vakna till klockan tre för att ställa om klockan, så funkar det även att göra det innan ni går och lägger er alt när ni går upp. Jag utmanade mig själv och testade för några år sen och jag överlevde. Spännande, kusligt och överraskande:-)
Hoppas er helg varit härlig och att ni får en härlig söndag med många timmar ute i friska luften.
Söndag.
Denna härliga söndag är planerad med aktiviteter i skogen, rensa bland kläder och skor. För något år sedan byggde jag om ett stort rum till ett ”walk in closet. Jag slogs av känslan – att jösses vad stort, vad ska jag fylla på med.
Här står jag nu och inser, att jag med 2 två döttrar, snabbt löste det problemet. Så pass mycket att vi nu”inte ser garderoben för alla kläder”.
Så ni som behöver kläder i storlek 34 / 36 samt 122- 128 cl 134 – 140 cl, hör av er, finns fina saker vill jag lova.
Frågor.
Jag får en del frågor från bl.a följare på bloggen, fb,IG, vänner och familj. Så som följande se nedan,
Vad ska du blogga om, inriktning?
Du har barn, hur gamla, kön osv.
Du verkar företagsam, vad har du gjort och vad gör du? Får inte riktigt grepp.
På din fb läser jag mellan raderna att ditt liv inte varit spikrakt, något du vill berätta mera om, eller har jag fel?
Ibland är du mkt på sociala medier.ibland betydligt mindre. Vill gärna ha regelbundenhet, är det något du kommer tänka på?
Kommer du gå ut med underlag gällande det påhopp du varit utsatt för?
Du verkar alltid så glad med så härlig inställning, hur orkar du?
Blir du aldrig riktigt arg?
Är du inte rädd att lämna ut dig?
Hur känns det när du får påhopp?
För att vara tydlig i mina svar, så kommer jag att göra små enskilda inlägg för varje fråga.
OBS Suddiga bilder, men hört att det är rätt okej att vara ”suddig” en söndagmorgon. ler!
Hoppas er dag kommer bli underbar med vänner familj och höstinfluenser,
I så många år har jag haft en dröm om att skriva, helst som krönikör och bloggare.
Frågor om när har inte kunna besvaras. För jag har inte haft något svar. Finns ett läsvärde, hur når jag ut, hur tas det emot? Plötsligt kommer rädslan, dålig självkänsla kommer över mig, jag kan väl inte eller kan jag? Hur mycket ska jag lämna ut, allt eller inget, eller rent av något hel annat. Sagt och gjort år 2016 lyfte jag detta med några vänner, kollegor och nya bekanta, alla ställde kritiska frågor, frågor som jag behövde få fram ett svar på. Men alla ställde sig positiva. Jag började skriva, testgruppen tog del och återkom med konstruktiv kritik. Det var en jobbig period då jag lämnade ut mig själv, skulle det beröra eller inte? För det var ändå det som var huvudfrågan. Tiden gick och jag kan lova att jag nog aldrig varit så nervös.
Nu skulle gruppen samlas.
jan 2017 kom domedagen – gruppen skulle samlas, lyfta det dem läst och jag var beredd på att få krypa ut och skämmas, men nej ni, så blev det inte, alla utom 1 person ställde sig positiva, men alla ville läsa mer, för dem älskade mixen av min entreprenörsanda,humor och min hjärtefråga. Dem ville alla läsa mer, även den som sa nej, för det var inte ett nej för mitt skrivande, utan för risker, vad har hänt när man väl lagt ut sig offentligt?
Sagt och gjort, jag la ut frågan om portal etc på fb och där knöts banden mellan mig och portalen maqt.se – Ägare bakom maqt är Åza Brennander och Sofia Rådenholt Brennander.
Många samtal har skett sen dess och i september 2017 var det dags. Tror ni jag var nervös? asså på riktigt, tappade räkning efter runt 100 delete.
Förstå att skriva något bra om sig själv i en presentation. Galet det är ju skäms täcke på den i Sverige, vem tror jag att jag är?
Men timmarna gick, jag skrev, skrev och så skrev jag lite till. Vartefter jag skrev så blev jag så stolt, är det verkligen mig jag skriver om? Har jag hunnit med allt detta, har jag nått så fina mål? Nu blev jag väldigt stolt, tog en löprunda, därefter nöp jag mig i armen, det är jag, det är på riktigt, jag är grym. Då förstod jag, då bestämde jag mig – det kommer bli 50 ogilla och 50 gilla, vilket innebär, gilla kommer läsa och ogilla kommer att läsa, visa sprida och snacka.
Och här sitter jag nu,skriver om allt och inget. Så himla roligt, spännande och modigt, för det är exakt just vad det är, modigt!
Under tiden har fler frågat mig om hur jag gick tillväga och fått höra att många andra kvinnor vill blogga.
Då jag inte rusar iväg och bara gör. Så var ju processen rätt lång. Det handlade om så mycket mer än att öppna ” en butik” jag öppnar mitt liv.
Så ni som vill blogga.
Tänk till, be om hjälp och ställ er gärna nedanstående frågor. Det underlättar när du väl tagit ett beslut.
1 – Budskap – Vad vill du nå ut med och varför?
2 – Målgrupp – Vem vill du nå ut till?
3 – 4 områden – Vilka områden vill du skriva om, ex barn, träning, politik etc. Va helst inte för bred.
4 – Portal eller ensam – Sätt för och emot.
5 – släpp i genom allt, eller 0 tolerans mot ex, förtal, nätmobb, etc.
6 – Tid, hur många inlägg per dag/vecka/ månad/år. Hur många timmar kan och vill du lägga ner?
7 – Prata alltid med din familj, barn, fru, man och nära om inlägg Hur ser dina barn på det nu och hur kan dem ställa sig till det om några år?
8 – Finns det ekonomi?
Hoppas jag nu fått er att förstå, att blogga är spännande, roligt, utvecklande och läkande, så kom igen, våga du med! Nedan ser ni vilka härliga kvinnor som jag ligger ” platt” under…skämt! Utan dem hade jag aldrig vågat och när det känns vemodigt och tufft då finns dem alltid där.
Så när ni bestämt er, ställ krav och förväntningar på er portal, det gjorde jag och dem levererar 24/7 .
De finns ännu en person som gav mig en rejäl spark där bak,läs inom kort vem just hen är och vad den tillförde mig.
Hej alla fina läsare som älskar smycken och bling bling!
Under en tid så har enligt mig,mycket snygga smycken ploppat upp på fB.
Och nu i fredags sprang jag rakt in i en ascool och supersnygg glasmonter med exakt just dessa smycken.
Därefter har det snurrat i skallen. Vem är personen bakom detta? Kreativitet är ett faktum och jag bli nyfiken på kvinnan bakom detta, något sa mig,hon är nog det där lilla extra, men hur får jag kontakt?
Idag söndag, befinner jag mig på handbollcup med mina älskade töser, i ögonvrån ser jag denna man som jag via facebook kopplat ihop dessa smycken med, reser mig upp och han blev säkert livrädd….utan att blinka, så har jag ställt 2000 frågor och mannen säger, hon kommer här, asså köp en triss.
Ödmjuk på snudd på blyg.
Jag tittar in i hennes ögon,jag upplever henne ödmjukt på snudd lite blyg, tror inte hennes resa varit så där spikrak som för många andra, vi pratar en stund och jag blir varm inom mig, jag känner att det är hennes tid, nu på riktigt ska hon ta nästa steg.
Jag blir så ursäkta j-a glad över jag fick chansen att möta på henne. Prata, känna in och berätta vad jag tänkt, känt och sett.
Hon fångade upp mig totalt, och jag bad henne ta en order,”Blink” du måste dela med dig, börja blogga du är så intressant som person.
Fler måste få chansen att ta del av dig, på riktigt, jag vill höra mer.
Året 2017 i Eskilstuna grundades ett smyckes företag och jag kan rätt säkert säga att nomineringen ” årets nyföretagare” inte lär vänta på sig.
Önskar dig all lycka till och hoppas vi ses igen! Eller rättare sagt vi kommer att ses.
Så bör jag väl nu lyfta på locket? Eller vad anser du som läsare?I samförstånd med familj, vänner, personal och kunder så beslutade jag att efter långt övervägande ställa upp på en intervju för tidningen Eskilstuna Kuriren, där jag överlämnade underlag så som mail, hyresavtal, sms osv.I länken nedan kan ni läsa om reportaget.
Godmorgon Sverige och alla fina ni som hittat in här!
Klockan 05.45 ringer klockan så fint för mig.
Nu har jag hunnit med lite fix, typ tvättmaskinen, bäddat, vikt lite tvätt osv.
En helt vanlig morgon med andra ord, eller nja.
Kör dottern med kompis till bussen.
Medans dem står där och väntar ilar jag in på maxi för att köpa en överraskning så här på måndag morgon, ( sådan ska ges när man minst anar att man ska få).
När jag kommer ut ser jag hur bussen närmar sig och jag gör det jag alltid säger att barnen inte ska göra, jag springer över vägen, bilar och buss är nära, så löpstegen behöver öka, men då jag är känd för mina löpsteg men inte för min höjdhoppskarriär precis, så blev det som en vanlig runda i skogen, PANG, vem tusan har höjt trottoarkanten? där ligger jag plattfall nästintill inne i busskuren, men jag hann, Ler!
Vilket är klart jag gjorde för det var ju fel buss.
Det som kunde gått så illa gick ju denna gång bra, förutom snudd på trasigt knä, 2 trasiga handflator och smäll ont. Vad är oddsen?
Men det väckte upp mig och många andra.
Så åter igen, spring aldrig över vägen:-)
Vilka planer har ni, hur kommer er härliga Måndag se ut?
Min blir att finnas på Carino spa & clinic och till att packa upp och fylla på varor ”på shoppis på loppis” Då det blev tomt på hyllorna.
Njut av dagen och hoppas den blir exakt så bra som du förutspått.
Att säga något annat vore ren lögn. En entreprenör som älskar att skapa, för både in & utsidan, skönhet, barn och totalt älskar att städa, det vet ni ju alla.
Men kanske är det nytt att jag även nu bedriver en miljöbod?
Jag kände att det är dags att vända den negativa trenden som många butiksägare känner av i centrala Eskilstuna.
Det behövs fler butiker som drar fler besökare.
Men att satsa på en butik med nytt, modernt och trendigt var allt för långt bort ifrån mig som person, där känner jag mig rätt färdig.
Jag har inget intresse att längre stå med lager under grossister som håller låga priser på egna webbshop.
Det går inte att konkurrera med leverantören.
För några år sedan tog jag beslutet att lägga ner min webbshop och handel pga just ovan nämnda.
Det som vi människor konsumerar utan att tänka på konsekvenserna.
Så blev valet att sälja i miljötänk rätt självklart. Jag är inte rädd för att testa, känna in, avveckla eller utveckla.
Tror att en av mina starka sidor är att se vad kunden söker för stunden, vilken stad, vilken trend etc.
Se, lyssna och skapa, de är tre ledord jag sätter mitt namn på.
Många ideér finns det, många jag spar, många jag vill förverkliga, men i rätt tid, i rätt anda och med rätt möjlighet. Just nu vill jag gå efter mitt hjärta, skönhet, barn, miljö och få möjligheten att skriva.
Min dröm sedan liten, en blogg är så bra på alla dess vis. Jag hoppas den hjälper mig med rätt val av stig.
Och får jag exakt som jag vill, så står jag inte allt för långt bort i framtiden och berättar om mig och min resa. Men innan dess så gör jag lite annat, skriver, tränar, sköter salongen, dina och mina barn, ett liv fullt av lycka. Och när jag ändå har så lite att göra om dagarna, så har jag nu tillsammans med min syster Lena Brunstedt och vän & kollega Tove Karlsson öppnat vår lilla miljöbod, en butik för dig som vill gå på loppis i en lyxig miljö. Här finner du det där lilla extra.
I morgon är det smygöppning, för att känna på pulsen.
Så hoppas ni Eskilstunabor stöttar mig och mina kollegor genom att komma och besöka oss.
Önskar er en härlig fredag kväll med nära och kära, varma kramar / Minette Tigerfalk
Här på ”shoppis på Loppis” kan ni fynda allt.
Från barnkläder, leksaker, spel, filmer, porslin, böcker, tavlor, möbler, jeans, ytterkläder, skor, ridkläder, säsongen tillbehör, etc.
Köp ditt paket här, visa dina vänner att du bryr dig om miljön.
Betalning sker via swish eller kontanter.
Öppettiderna varierar då detta är helt på privat basis och de som säljer finns på plats vid möjlighet.
Vi ligger i anslutning till Carino, så i veckorna kan ni gå in där, finns det möjlighet visar personalen på salongen er i så fall vår loppis. Medtag gärna egna påsar då vi åter igen vill värna om miljön. Inget öppet köp, bytesrätt eller reklamation då det är loppis. Ingen prutmån, fasta priser.
Varmt välkomna önskar Minette och Tove er i morgon.
Några Eskilstunabor kunde inte låta tiden vänta, så detta härliga gäng kom in redan idag och shoppade loss.
Pernilla Lerkeus ,Mia,Carina och Sonja Persson.
Dem är inte bara härliga kunder Mia Och Carina är även vänner som hängt i sen barnsben.
Sådana där äkta vänner genom åren, i alla lägen. Tack för ert fina besök.
En månad där vi alla visar och tänker på drabbade och deras anhöriga. 07.27 i morse fick jag det sms jag inte önskat.
Ytterligare en allt för ung människa lämnar jorden allt för tidigt. Tårarna rinner ner och allt som händer runt om i övrigt suddas bort. I dag dör på tok för många människor i denna hemska vidriga sjukdom. Vi vill alla finnas till.
Men tror många känner som mig, att vi inte räcker till. Vi når inte fram, det blir inget stopp, CANCER är så fruktansvärt och rädslan man bär är obeskrivbar. Stanna upp, lev i nuet, va tacksam och ta inget eller ingen för givet. Tillsammans i kampen blir vi starkare.
Stöd bröstcancerfonden https://www.cancerfonden.se/rosabandet
Därför värmde det lite extra mycket idag, när jag fick ett ”pling” på messenger och det var från henne.
Carina hade googlat runt lite, så som vi alla gör lite ibland.
Och där hittat nedanstående fina utmärkelse, ” Kvinnlig förebild 2008 ” det värmde i hjärtat att hamna på den fina lista tillsammans med Carina.
Tiden går fort och det har hänt mkt, väldigt mkt sedan dess, speciellt för en typisk entréprenör som mig.
Tänkte självklart att ni ska få veta mer om denna fina resa. Men det blir lite sporadiskt då och då, med en mix av allt annat.
Så följ mig gärna, och se hur mycket vi kan bara vi tror på oss själva och håller viljan och glöden igång. Nu är det dags med att börja checka av min lista, planera, sätta bloggtid på utsatt tid, gör det bra, mkt bra, för det är jag!
Som omväxling(NOT) tar jag telefonen för att läsa FB och IG.
Jag dog, nu är det på riktigt, så där riktigt kusligt på riktigt.
Jag har en blogg, en tom sådan, lite som ett nytt hus, allt känns nytt spännande och fräscht, men innan inflytt är det tomt.
Ni vet känslan, vart ska man börja, packa upp gammalt eller köpa nytt,vart ska vad stå, hur fyller jag alla hörn, vilka tavlor ska sättas upp ja listan kan bli lång.
Mitt huvud går på högvarv, livrädd helt ärligt, ska jag vara den där försiktiga Minette.
Börja från noll inte lämna ut ”mitt” om tiden innan, eller ska jag vara den där coola sköna Minette, som är så sjukt stolt över allt hon presterat under åren som varit?
Vad tycker ni? Eller kör vi på en mix, lite som en Tigerkaka, lite mörkt lite ljust? Tigerkaka passar nog Tigerfalk som handen i handsken.
Men skvaller, påhopp och förtal, det är INTE jag.
Det bästa med att blogga på en portal, är för mig att jag vet att någon i aktar mig och mitt skrivande.
Samt rycker mig i örat om jag spårar alt inte skriver.
Som jag längtat.
efter att få göra något under någon, som att vara anställd men inte kunna sjukskriva sig, för det var just exakt det jag kände i morse, asså på riktigt, jag fick ont i magen och blev lätt illamående, jag ska öppna upp mig för hela Sveriges befolkning, men värst av allt mina Eskilstunabor…nu får man bli hissad eller dissad..Love it!
Kan bara hända mig…., torsdag och jobb på Carino Eskilstuna, en lagom hysterisk dag, där allt nästintill flyter på och enbart en liten avvikelse,stänger dörren
och ringfinger kommer i kläm.
Svartnar och pang i golvet, men men…det är ju jag!
Kommer hem, barnfritt, yes nu bara chilla, sätter mig i soffan och snabbt blir jag påmind om att jag inte ”pudrat näsan” som vi kvinnor säger så fint, asså på riktigt, heter kissat i min värld.kilar in på ”damernas” ( toaletten) rullar ner strumpbyxorna och hinner tänka.
Åhh så äntligen och släpper en djup suck…och då upptäcker jag…trosorna! Japp dem hade jag ju självklart på mig….som sagt jag är ABSOLUT inte en stressad företagande mamma. Nu chill i soffan innan nästa upptåg/ Minette
Då var det dags för mitt absolut första inlägg, spännande kusligt och lite otäckt.
Vad ska folk säga, hur blir det nu, vad ska jag skriva, vem vill läsa om mig?
Ja en typisk kvinnlig känsla.
Usch å fy. Men nu sitter jag här, på en portal som en av mina förebilder Åza driver,tillsammans med sin svägerska och vän, Sofia. Åza har jag träffat och alltid blir det lika crazy, Sofia inväntas första mötet, jag är lätt orolig för det. Kommer ha ont dagen efter, i magen och skrattgroparna,för jag tror efter våra samtal att det kommer bli ett helt gäng skratt. Dagen i ära för mig blir att fixa för en spontan tjej kväll i all enkelhet. Njut av dagen och så hörs vi igen, kramar
utan att blinka, så har jag ställt 2000 frågor och mannen säger, hon kommer här, asså köp en triss.
