Månad: mars 2018

Du är generös med omtanke och göder oss till max, tack Alexander Erwik!

Fadimegalan  Januari 2018.

Från hjärtat, tack Alexander Erwik /Erwik Communication för äran att få delta.

Som vanligt utförde du allt 100 % exemplariskt. Du har förmågan att se alla runt om dig, få alla att växa i sin uppgift. Du delegerar mer än gärna, med tydliga raka instruktioner och följdfrågor som gör, att inget kan gå fel.

Du är generös med omtanke och göder oss till max, det viktigaste för dig, är att vi runt om dig får må bra.

Du vet, jag finns där om och om igen. Du är värd den hjälp som alla entreprenörer kan få. Vi ska alla hålla ihop.

Att GAPF står dig varmt om hjärtat, är inget som kan undgås att ses. Min tolkning är. – Att  för dig är det inte ett uppdrag, det är ett hedersuppdrag. Du gör det så bra!  Dina energier sprider sig och alla bara hänger på. Du är bra, Alexander. Punkt!

Genom att fått äran att delta vid 2 st tillfällen 2017 och 2108, så har jag fått chansen att se, höra och förstå ännu, ännu bättre.

Jag ber så många som möjligt att läsa på om hur många flickor & kvinnor har det. Visst är det jobbig läsning, som ger ilska, tårar och frustation, men så nödvändigt. Vi måste försöka förstå, så vi kan hjälpa till att bidra till förändring.

Ta väl hand om er, Kram Minette

Årets mest uppskattade påskhälsning kom från Alexander Erwik, som tagit sig tiden och utformat detta fina intyg. Det värmde extra mycket. För alla som känner honom vet att hans agenda är pressad till max) . 

 

GAPF – Glöm inte Pela och Fadime.

Ett inlägg som skulle kommit för så länge sen, men då det kom annat som behövde prioriteras så kommer det nu. Bättre sent än aldrig. En ära att få delta.

GAPF = Glöm aldrig Pela och Fadime.

Tillsammans skapade GAPF, Erwik Communication och Sterk Production  en gala att minnas länge.

Många kom fram under galan och efter, framförde sin tacksamhet att få delta. som löd bl.a med  – Lite mer än allt annat. Perfekt.  Flöt bra. Tiden gick fort, ingen väntan. Tack för att ni var så punktliga. Vilken gala, vilket engagemang. Proffsigt. Omhändertagande.Bra samling av artister.

 

Bakgrund till GAPF – Glöm aldrig Pela och Fadime

Fadime Sahindal – mördad 21/1  2002

Fadime blev en frontfigur mot hedersförtrycket. Fadime Sahindal utsatt för hedersmord

 

 

Hösten 2001 –

Under ett seminarium i riskdagen höll Fadime Sahindals ett tal. Ett tal som handlade om hur hennes familj och manliga släktingar snabbt förändrades efter att de flyttat till Sverige.  Hon berättade även hur familjen planerade att gifta bort henne med en kusin, och hur hon drog skam över familjen för att hon sa nej med skälet att hon hade en svensk pojkvän.

Detta var inte det första tillfället för Fadime att berätta om sin utsatta situation. Utan hon har tidigare deltagit i olika medier, bla ett TV program.

Det var välkänt att hennes far och broder tidigare misshandlat och hotat Fadime, vilket de även var dömda för. De hade även utlämnat ett dödshot mot henne.

Den 21 Januari 2002 satte sig Fadime på tåget mot Uppsala. Hon ville så gärna säga farväl till sina syskon och mamma, innan hon reste till Kenya för att avsluta sin praktik på sin socionomutbildning.

På eftermiddagen kom hon till sin systers Songüls lägenhet, strax därefter anslöt modern.De kramades och låste dörren och skulle därefter invänta att lillasyster kom. Inte långt därefter ringde det på dörren och alla blev glada att hon kom. Hon gick för att öppna, men som rutin tittar hon i dörrkikaren och till sin förskräckelse ser hon sin pappa.

Det går tillbaka in i lägenheten utan att öppna och stannar där. Tillslut blir det tyst i trapphuset, och det är dags för Fadime att åka vidare till sin vän som hon skulle övernatta hos.

Det blev ingen övernattning,det blev en avrättning, för där och då händer det mest ofattbara.

Fadime öppnar dörren för att bege sig och möts av sin kallsinniga far som riktar en pistol mot henne, tar tag i hennes hår för att därefter avlossa två skott. Ett riktat mot pannan och det andra i käken.

21.54 fick SOS larm och Fadimes liv var över.

Pappan erkände rätt snart och uppgav motivet  att Fadime ” vanhedrat” sin släkt.

Källa – GAPF och WIKIPEDIA.

Pela Atroshi – mördad 24/6 1999

Som 19 år ung sköts Pela Atroshi till döds inför sin yngre syster Breen.

Pela bodde i Stockholm och såg framemot en sommar med familjen i deras hemort.en resa som skulle bli en försoning på att Pela frångått familjens strikta regler. Pela Atroshi utsatt för hedersmord

efter att Pela haft en pojkvän, så hade bröderna och pappan haft många samtal, Pela sökte förlåtelse och lovade gifta sig med den man familjen valde.

Men det sommarlovet som gav så mycket  förväntningar blev hennes sista sommarlov.  och mötet med farbröderna byttes till ett skräckscenario. Pela sköts till döds inför sin yngre syster Breen – som lyckades slå larm till svenska myndigheter. Systern fick hjälp att ta sig tillbaka Sverige.

När de två farbröderna återvände till Stockholm greps de, lagfördes och avtjänar livstids fängelsestaff för mordet. Pelas far är kvar i Irak och är ostraffad trots att han erkänt sin inblandning i mordet.

På shakhki gravplats i nordvästa Dohuk vilar Pela i en namnlös grav där hon begravdes samma dag hon mördades.

Pela miste livet för att hon uttryckte viljan att vara som sina svenska kamrater – och ansågs fläcka familjens heder.

Källa – GAPF

Skäms Sverige, skäms! Vad har hänt?

Finner inte ord, vad är  lagen om det blir annat än vad jag säger!

Det finns en lagbok, gäller den inte? barnäktenskap och tvångsgifte? Hur kan det ens komma upp på tal? Jag är så upprörd förbannad och frustrerad över att det finns beslutsfattare som är så korta i pannan. Det ska inte vara en fråga OM totalförbud mot barnäktenskap det är och ska vara ETT FÖRBUD! Fatta!

Spelar det roll i Sverige om flickor har svensk eller utländsk bakgrund, är det så illa så att vi Svenskar gör skillnad? Ser vi ett mindre värde i barn med annat ursprung? Jag kan nog våga säga NEJ, ett  starkt NEJ! Men jo det gör det fina landet Sverige.

Vad har hänt?

Det är total syrebrist sedan födseln hos de personer som tänker annat än som mig. PUNKT!

Hur kan frågan ens lyftas? Det ska vara ett  totalförbud mot barnäktenskap. Eller ska vi göra det enkelt, ni som ens fundera på annat, vi börjar med era barn, barnbarn osv? nej exakt, tänkte väl det, för det gäller ju inte er.

Kan inte skriva mer nu, med risk att totalt dissikera och hänga ut svaga ynkliga personer, som för mig sitter på en stol de inte är värdiga!

Ska vi trycka följande broschyrer nu –

  • Till dig som är pedofil.
  • Till dig som våldtar.
  • Till dig som kör onykter.
  • Till dig som agar.

Listan kan bli lång, när jag tänker på det svaga Sverige!

Vad står bakom sådan idioti? Rädsla, o kompetens eller rent av ”dum i hela huvudet?”

Tror nog tusan det sistnämnda!

Skäms åter skäms landet Sverige!

 

/Minette

 

 

48 timmar per dygn är väl en underdrift?

Tiden rullar på och mycket händer!

Tror nog det ser ut så lite över lag för de runt om kring oss. Frågan är väl valen av prioriteringar? Eller hur ser ni på det?

Jag prioriterar absolut barnen i första rum, dina och mina, vilket inte är för någon av er läsare en nyhet.

Men därefter vill jag nog erkänna att valen jag gör i mina prioriteringar är väl både bra och mindre bra.

Men en tid har jag bara behövt lägga tid för mig själv och bl.a mina egna projekt. Tyvärr har mitt skrivande och träning blivit lidande. Men bara plocka upp det igen när energin finns.

Förra veckan var en så hysterisk vecka så i söndags natt eller snarare tidig morgon, satte jag mig i soffan och tänkte, när åt jag sist?  Kroppen är proppad med snabba energier, drycker som gör ögonen stora som klot och tillsammans blir det en mjuk, allt för mjuk kroppsform. Men va tusan, jag är nog helt ok ändå 😉 ler!

Handen på hjärtat, jag behöver släppa min to do list och fånga våren. Vilket jag kan nu, lycka är ordet!

Föregående vecka fylldes med bl.a barn till skola, tvätta, städa, event, party , tömma en salong på nästan 300 kvm, arbeta fram ett nytt projekt och hålla dess presentation. ( Som gick galet bra). och på det lite jobb jobb och åter jobb.

Men gnälla? Skulle aldrig hända, jag älskar fart i livet, älskar att ha att göra och 48 timmar per dygn, är väl inget?

Men visst, kroppen har tagit stryk, men det fixar jag snabbt. Träning är påbörjad och ni som känner mig, vet ju att jag alltid mjuk startar.  NOT! Så en tight välmående kropp bör väl synas inom kort!

Nedan ser ni lite bilder från en härlig torsdagskväll. Många bilder är mörka och suddiga, men ack så härliga. Vilken kväll, vilket gäng! Någon satte spår, kanske får ni veta mer om det framöver, eller så behåller jag det helt för mig själv;-) Kryptisk som vanligt, puss!

Kramar från yrvädret Minette

 

Träningen är igång.

Vem kan motstå spex?

Här gömmer sig allt ett lik i garderoben…

 Hur ofta hör vi inte denna mening?

Ett lik i garderoben, eller som jag brukar säga. ett monster i garderoben.

För hos mig finns både monster och mal… men tack gode gud inga lik.

Dessa monster lägger alla kläder precis högt och lågt, ingen ordnings alls. Jag tvättar viker, hänger allt så fint. Nästa gång är allt en salig röra. Kläder överallt men inte där det förväntas vara.

Och alla toppar som blivit för korta? malen gör sig snabbt påmind, dessa otyg äter sig nedifrån och upp. Toppen har inte krympt, och magen är inte rundare, det är malen som gör sig påmind. PUNKT!

Men oavsett monster mal eller lik, så fattas det alltid kläder.

Varför har jag inga kläder, känns den igen?

Japp det gör den. Hur ofta står jag inte där i garderoben, frustrerad, irriterad och nästintill gråtfärdig? faktiskt rätt ofta. Aldrig en rätt uppsättning till rätt tillställning, hur kan det vara så här. Varför  har jag aldrig några kläder att ta på mig?

Hur många gånger har jag inte stått där, för ful, för röd, för kort, för lång…rent av, för fel! Det har väl hänt även er?

Jag vet, det händer ofta i kvinnans liv. Intill står oftast mannen, men va? du har ju hur mycket kläder som helst, du kan öppna egen butik, sälja av alla kläder skor väskor och smycken…den mannen ligger då och där sällan på topp kan jag lova. varken hos mig eller några andra kvinnor. Ni män måste förstå, en kvinna har alltid för lite av allt ovannämnda.

Eller kan det rent av var så att det är EXAKT just det jag har? Kläder kläder och åter kläder.

Det är ju det som är det sjuka i hela situationen. Jag är lycklig ägare av en mega garderob. Slutade räkna klänningarna när jag kom upp till 50 st. Och så är det från top till tå.

Men så i lördags tröttnade jag på att aldrig har några kläder. Min garderob, är lite som ”jag ser inte skogen för alla träd”. Nu måste det till att rensa.

Här står jag nu 2 dagar senare.  Ordning och reda. Ser helheten direkt jag kommer in. Men..ja men..hur är det möjligt?

Garderoben är fullproppad, så mycket fint. jag skulle ju rensa. Vänder mig om och hinner tänka, jösse, vart fick allt detta plats? För utanför ligger det högvis med kläder. Innan jag ångrade mig, sprang jag snabbt och hämtade svarta säckar. 5 välfyllda säckar.

Och till sak…denna dag började med ” suck jag har inga kläder att ha på mig.

Någon som sett min garderob? ler! Nu ser även jag den. Mitt hem är fyllt med kläder, väskor, smycken make up och hudvårdsprodukter, skissar just nu på ett helt nytt ”Accessoar rum”. Det blir ett litet mindre rum á ca 35 kvm.

 

 

Varma kramar

 

Personal har ett värde!

2005 startade jag min första spa salong!

Att bedriva företag i skönhetsbranschen, innebär så mycket.  Till vanligheten hör att det oftast är kvinnor som är anställda eller egna företagare. Under de 12 senaste åren har enbart 2 män sökt en ledig tjänst. Många är väldigt unga, med stora härliga drömmar, visioner och mål. Så många kreativa driftiga tjejer. Att se dessa unga kliva in i rollen som de så länge drömt om är obeskrivbar.

Det finns sällan en tvekan på att de kan sitt jobb. Hudterapeuts utbildningarna är ingen enkel resa. För många blir det en chock,det är enormt mycket timmar av slit, tårar, teori praktik och så mycket anatomi lära på latin så många slår bakut.

Tjejer/kvinnor som tror att det är glitter, yta, make up och chill jobb, hoppar snabbt av skolan, alt byter inriktning relativt snabbt.  Det har även passerat några sådana även hos mig.

Genom åren har jag haft några anställda, vissa får avsluta sin tjänst, vissa väljer att avsluta sin tjänst. de sistnämnda är oftast överlevarna i branschen, de är hungriga och vill utvecklas. Jag verkligen älskar att se deras driv, även om det är till min sorg när de söker ytterligare utveckling där jag inte räckt till. Men ändå blir jag så stolt och känner stor ära, att många började sin karriär hos mig.

Det finns verkligen några tjejer som jag vill lyfta högt, hylla och verkligen tacka för den tid ni gav mig och min salong, ni är värd att hyllas. Det är tillsammans med er företaget blev en trygg, balanserad väl omtyckt spa salong.

En kvinna som klev in i mitt liv, för många år sen genom att sända in ett CV är någon jag vill hylla speciellt.

För många år sen kom en CV, men det kom rätt många till. Efter en tids läsande, vända och vrida så behövdes ett beslut tas. Den CV jag kanske redan då skulle svarat på, fick tyvärr enbart ett svar – Hjärtligt tack för din ansökan. Tjänsten är nu tillsatt och jag ber om att få behålla din CV för framtiden.

Tiden gick och CV glömdes lite bort, men ändå inte. Men satt där i pärmarna, som alla andra som sökt.

Det var dags att anställa en ansvarig hud & spa terapeut som även skulle bedriva utbildning. Plockar fram pärmen, och där ramlar ett CV ut på golvet. Tar upp den. läser och slås tillbaka. Hmmm det var hon, tjejen som jag la åt sidan men inte riktigt släppt. ( till sak är att det är minst 4-5 år innan hon sökt).

Jag ringde upp, hon satt stressad i bilen, hög volym, barnen grät, och jag minns, shit vart har jag ringt. När jag berättade lite mer om varför jag ringde, så blev det lite..ahha..jag hörde hur hon tänkte, samlade sig, med lugn ton säger till sina barn – Flickor, detta är viktigt för mamma, är ni snälla och lugnar er? Det blev knäpptyst i bilen. Där och då tänkte jag, henne ska jag ha!

För alla vet väl hur svårt det är att i ett stressat läge, vid ett viktigt samtal få små tysta? De gråter och ställer frågor som aldrig förr när mammor pratar i telefon.

Vi babblade på.

Timmarna gick och helt plötsligt satt hon där, på min salong. Och jag minns min tanke – asså orkar inte! hur kunde jag missa hennes vid förra ansökan. Ställer bara en fråga,. När kan du börja?

Katarina Jederyd, jordnära, driven, saklig, punktlig, stress tålig, målinriktad och ja listan kan bli lång. En cool kvinna som liksom bara löste det.

Katarina blev snabbt en förebild för oss alla, personal, elever och kunder framförde alla sin tacksamhet att jag valde henne.

Hon fick mig att växa i så många beslut, hon fanns även för mig som chef, rollen blev ombytt, och det kändes så otroligt utvecklande för oss alla. Det hade hänt en gång tidigare, på mitt förra företag, när jag anställde Anna – Karin Näslund på ett mammavikariat( Mer om Anna – Karin kommer, för även hon är värd att hyllas).

När jag blickar tillbaka, kommer enorm känslostorm och jag känner YES, jag ska göra det igen. Fast ha med mig Katarina och Anna – Karins råd i min ryggsäck, för då då vet jag, att det kommer gå så bra.

Tack Katarina, en vän för livet, som jag alltid kommer vara en referens för.

kat jederyd
Katarina Kat Jedryd

 

 

 

Stimulerande möten, jobb/uppdragserbjudanden,vänner, kollegor och äckliga RÅTTOR!

Lördag morgon och sovmorgon!

Äntligen fredag sa jag igår och fortsätter, imorgon blir det sovmorgon. Japp, och hur många gånger ha jag inte sagt det, och ni? Känner ni igen det?

Somnade i soffan lagom till talang finalen. Förflyttar mig till sängen och på vägen dit blir jag på något underligt vis galet pigg.

Det blir att leka med telefon och fortsätta min lilla ” To  Do List ”. Sen helt plötsligt vaknar jag, då är klockskrället 05.56..Suck!

Japp, jag somnade, och VAKNADE, men vart tog min sovmorgon vägen?

Jaja, bara att ta tag i dagen.

Samlar mig för att ta en långpromenad runt sju halv åtta, någon vaken och vill följa med? Häng med på plats eller slå en signal, så kör vi ett långsamtal.

Veckan som varit så här långt. Den har varit hysteriskt givande, rolig och skapande. Mitt kreativa tänk börjar göra sig påmind vilket är så härligt.

Veckan handlade om utförsäljning, stimulerande möten, jobb/uppdragserbjudanden,vänner, kollegor och äckliga RÅTTOR ( ja vissa vet) och alla dagar i veckan dör på mig själv just nu. Har nog inte fattat vad min kreativa tanke gjorde för tankevurpa där…mer om det kommer var så säker.

Jag släppte att något nytt är på gång, jag har ännu inte riktigt fattat. Jag är stolt, smickrad och känner en ära om mitt svar blir ja,men ledsen kära ni, ännu besitter jag munkavel.

Nu hoppa i kläderna för lite träning. Sommaren är snart här och vem vill inte hälsa den redo, med en relativt okej hälsa och form? Min favoritform är TIGHT! Så nu blir det att jobba, ska tillbaka som till denna bild som togs för ngt år sen. Sol, Pool  och ute träning, mitt liv!

då kommer även bli NU!

 

 

Jag är stolt över poliskåren i Eskilstuna!

Inte många dagar har gått!

Vår ”farbror” bor  numera på ett behandlingshem. Det har varit några tomma dagar. Han satt liksom spår.

Kan inte riktigt säga vad det är med honom, men något speciellt är det.

Veckan har inneburit några polis samtal, anmälningar och sökningar. Men vad gör det?

För dessa positiva fraser och uppskattade samtal jag får från Polisen, påminner så mycket om att det jag gör är rätt.

Polisen känner till vår ”farbror” men med positiva fraser. Det är en fin herre som bara ramlat utanför systemet.

Det är inte straffbart, det är ledsamt hur det kan gå.

Varje gång jag haft samtal med polisen gällande mina ingripande, har jag ALLTID blivit bemött med respekt och fått beröm för det jag gör.

Jag är stolt över poliskåren i Eskilstuna och känner mig trygg. Kunde jag påverka skulle jag ge polisen högre löner och bättre villkor.Det borde vara ett högstatus yrke med stor yrkesstolthet. Men besparingar i Sverige leder till att yrkeskåren inte orkar vara kvar eller utföra för sig själva och oss medborgare säkerhet.

Ska det se ut så här?

När ni inte får den hjälp ni behöver. Bli inte arg bitter eller besviken på poliskåren, bli det på våra beslutsfattare.

Idag fick jag ett härligt  rapporterings samtal, min ”farbror” mår bra. Han bubblade av lycka, visade omsorg och berättade, det känns så skönt att kunna uppge en kontaktperson. 1 person som är viktig, 1 person som betyder, allt annat ska bort. Och det är du Minette.

Tårar av glädje och jag tänker, ja det är värt det!

Fredagkväll, kallt och mörkt, hans första fredag på evigheter med tv sällskap och respekt.

Jag älskar mitt liv, mitt liv!

varma Kramar Minette