Tre månader, joggade och så stolt!
Ja ni minns väl alla operationen som gick så fel. Dömd att inte kunna gå fullt ut utan hjälp. Jag grät ner jag tittade på denna bild och undrade så många gånger, varför? Hur kunde allt gå så fel? Tänker tillbaka på tiden och blir varm i hjärtat över de tre kvinnorna som fanns där lite mer än alla andra, de stöttade ,mig 24/7, fick mig att fånga varje dag med tacksamhet. ( Ni vet vilka ni är, men av respekt skriver jag inga namn) .
Min vänstra sida blev helt utan rörlighet och känselbortfallet gjorde mig livrädd, minst sagt. Idag är det exakt tre månader sedan mitt liv fick en total förändring och jag insåg att det var dags att ta fram den där lilla extra växeln. Allt på grund av en enkel 1 timmes rutinoperation, där alla fel av alla möjliga klev in.
Tre månader!
För tre månader sedan fick jag besked om att det kan ta ca 3- 12 månader innan jag är tillbaka helt med att kunna gå. Att löpträna skulle jag inte ens ha i min tanke på väldigt länge. När min läkare sa att löpningen får vänta tills jag kan gå med full rörlighet, så tänkte jag, glöm det. Inget är omöjligt, det sitter i skallen.
Idag EXAKT tre månader på dagen, med envishet, styrka, mod och en vilja av stål gjorde jag det som inte kunde ske. Jag tog på mig löparskorna, kopplade Loui och joggade i lugnt tempo. Trots smärtor och en liten vurpa ( pga av känselbortfall känner nämligen inte foten när den når marken) så klarade jag att jogga i lugnt tempo i hela 2.5 km.
Absolut ingen lång sträcka för mig som en gång kunde springa varv efter varv, men jag klarade det. Gissa om jag är både stolt och nöjd, nu blir det att fortsätta min hemmaträning som jag fått av min sjukgymnast och hoppas på fler rundor, ta hand om er / Kram
Härligt! Jag vet precis vad du pratar om. Genomgått 4 ryggoperationer på 10 månader, härligt när man börja kunna gå och springa igen- än om man snubblar lite
Oj, vilken reas du gjort. Hur mår du idag? VAd fick dig att orka kämpa? Ja vad gör det om man snubblar lite..ler! Varm kram
Jag mår bra, gjorde sista operationen i november där dom ”spikade” ihop ryggen för sista gången, hoppas jag.
Jag åkte på infektion i ryggen efter första operationen, sedan började helvetet. Skruvar och stag släppte och infektionen spred sig. Efter det blev det operation på operation för att få allt på plats. Hur orkar man? man har två vägar att gå – antingen ge upp eller ge sig fan på att detta ska bli bra. Jag valde den bästa vägen ❤️. Innan november månad kunde jag gå 200 meter idag går jag 7 km om dagen . Kramis kramis
Bra kämpat! Dags att fira lite. Glöm inte att fira alla framsteg. Grattis!
Tack, allt firas..dessvärre lite för mycket..nu blir det en vår med förbränningsträning.
Men OJ, har du varit med om en sådan otäck resa. Denna ”tjurskalle” som många kvinnor är att bra å ha.
Grattis till att du kan gå igen, en aningens avundsjuk.
Vad är det för ras på er pälskling..??
Kramar Annelie