Att det är valår lär inte gått någon förbi! 

Sjukvårdspersonal OCH patienter går hem trötta, gråtande och frustrerade efter en vanlig dag på Landstinget Sörmland. Men vem ser det? Nu är det dags att vi tar vårt ansvar och röstar fram en  bättre arbetsplatsmiljö där personal slipper falla som korthus efter dagens slut! 

Om du inte röstar, innebär det att du är nöjd så gnäll då inte när du är där! 

Det märks så tydligt att det är valår. Jämförelsen är inte överdriven när jag skriver att det är likt den naturliga växtligheten, blommar upp på våren och kroknar till hösten. 

Politiker och partimedlemmar knackar dörr, hänger runt i områden, blir ”polers” med många unga, men bara fyllda 18 år eller äldre. De bjuds på korv med bröd, festisar och resurser går till att köpa in marknadsmateriel.  Resorna blir fler och fler, många konferenser behövs och självklart behöver vi ha en trevlig avslutningsfest på kvällen/kvällarna. 

Gator och torg är fyllda med trevliga partimedlemmar som ropar hej, tar i hand och är inte sena med att kasta ut någon fråga, som ska likna något slag av ” jag bryr mig”! När valet är över, känns vi mötta inte längre igen, för då låter det inte ”Hej…”.

Japp så känner ni igen att det är valår!

Ja så är det, det är valår och det råder förvirring. Aldrig mött så många tveksamma. Så många som alltid förr varit så säkra i sitt val.Men nu, nej det tvekas. Personer jag möter är oroliga på många punkter. Men framför allt  för vårdens och flyktingpolitikens framtid. 

Jag minns när jag var ung, i mitt yrke inom vården mötte jag många äldre och många med funktionsnedsättning. Mina patienter och jag ramlade ofta in på samtalsämnet ”politik”. Jag älskade att lyssna. De fick mig att förstå. Ofta blev jag rädd, och tänkte hjälp, är det så här att bli gammal eller väldigt sjuk i vårt Sverige? 

Det var då, 80 och 90 tal.

 Jag tänkte, klart det inte är, jag har nog bara inte förstått. Tiden går. Det som var bra då, finns inte kvar. Det lilla det hängde sig kvar på är borta, idag finns så lite hjälp att få. Idag ser jag hur patienter  och personal drabbas i alla led.

Faktum är att idag har vi vårdplatsbrist och hög personalflykt. Modig och stark personal har under flertalet år använt media för att varna för risker och ev kommande effekter. Politiker med talet och skriftens gåva påstår att det är felaktigt. De vågar påstå att allt är som det ska. 

Personalen är ansiktet utåt och tvingas agerar klagomur!

Framkomligheten/ nåbarheten är lika med noll. Ingen lyssnar alt lyssnar men stänger av. Det drabbar bla. läkarna och  sjuksyrrorna.

Sjuka patienter är ledsna och frustrerade när de väl får sin uppmärksamhet. Så den lilla tid de har blir först att reda i  frustationen gällande hanteringen. Trötta läkare med ännu större frustation får stå ut med att möta klagomål hur vården fungerar, när de borde vara fokus på läkande sjukvård. 

Vi ska anmäla, anmäla allt anmäla för att hjälpa inte stjälpa!

Det är mycket missnöje. Ett missnöje som personal får ta emot. Jag ber er, vi blir ett team.

Personal är trötta, bakom dörrarna ser det ut ser här, då sker brister, allvarliga brister.

Om vi stöttar personal som har sitt hjärta och lägger sin själ på att ta hand om oss, så kommer vi nå längre.

Ofta hör jag patienter som tröttnat, de skäller ut personal på löpande band, det är INTE ok. Personal som går på knä för att hjälpa oss. Dem försöker klona sig till 5, men det vet ju alla att det är en teknisk omöjlighet. Personal går med tårögda ögon och magsmärtor som leder till katarr, allt för oss, de kämpar trots odrägliga arbetsförhållanden. Så visa respekt! Annars går även de och vem hjälper dig då? Nej skärp dig, sluta gnäll börja agera. Ett första steg är att rösta. Sätt er in i ” vård för pengarna”. https://vardforpengarna.se/Ni möter även ” vård för pengarna” på Vilsta marknad i dag. 

Från insidan har jag sett ”slarvet”. 

Med egna ögon, dokumenterat i text har jag bevittnat hur beslutsfattande anställda leker med våra skattepengar. För mig är det inte okej. Jag har blivit ombedd att ”det stannar här” så vi inte får ett media pådrag. Vi pratar pengar…höga siffror.Anställda på golvet har kommit till mig, de mår dåligt över hanteringen. Många är eniga om att det sitter fel personer på vissa stolar. Många ideér, bra sådana, hur det skulle kunna bli en vändning, en positiv sådan. Men då behöver några personer tvingas avgå, personer som använder sjuka och friskas skattepengar som brickor i spelet.   

Jag bara undrar, hur länge ska jag orka vara tyst…Men detta är kanske en start på att jag är nog på väg, på väg att våga läcka!

I år 2018  går 75% av landstingets budget till sjuk och hälsovård, hur var det innan, ja, betydligt lägre. Vi behöver minimera de centrala administrativa kostnaderna och dess politiska utgifter/arvoden.

Vi behöver maximera vårdkvalitet, tillgänglighet och säkerhet. Vi behöver bland annat;

-fler vårdplatser  –mer vårdpersonal
– förbättrad arbetsmiljö – Bättre patientsäkerhet– ökad kompetens.
–  och högre kvalitet.

Avveckla landstingsfullmäktige?

Funderar också varför vården skall styras av politiker, vad händer om landstingen avvecklas, fullmäktige tas bort? Om vi strukturerar sjukvården till ett professionellt statligt drivet företag (myndighet/verk) med anställda, jämnar ut vårdens kvalitet så att patienter oavsett landsända får samma bemötande och möjlighet till bra vård.Vad tror, känner och tycker ni?

Men framför allt, vi behöver ha högre respekt, förståelse och respekt mot vårdpersonal fram tills vi gemensamt lyckats få en förändring! Så ta nu ert ansvar, läs på och rösta!  

Varma kramar Minette Tigerfalk