Ni läsare, följare är så otroligt underbara!

Fina läsare, ni är ju fullt medvetna om att det varit ett antal sjukhusvistelser för mig en tid tillbaka. Blir jag inte påkörd, går in i en glasruta eller rent av fastnar under en dörr..så händer något annat, var så säker.  

Ni är så otroligt underbara. Ni är  så många som ringt, sms:at, skickat på messenger och sänt mängder av krya hälsningar via facebook och IG.

Åter igen fina ni, tack från hjärtat jag är rörd!

Katten har nio liv, jag har nog minst 100.Men så är jag ju en Tiger! 

Då vänster sida är lite lätt ur funktion så blir det ett mindre inlägg, mest för att tala om att jag lever. Jag är nämligen vänsterhänt.

Till sak…dags för lite lätt cykelträning, efter 2 mil släpper min ena clips. för er som inte vet så är det den som fäster skorna på pedalerna. Den ska liksom klicka lätt i och ur.

Tar oss fram till syrran Lena och hennes man Peders hus för att åtgärda sen bara trampa vidare.

Jah hann hela ca 200 bort.  Där ser jag några vänner, ropar på de och vänder om för att stanna till och prata några ord. 

Trampar upp för deras lilla grusväg med grus modell större…STENAR! clipset lossar inte. PANG!  

Nedan ser ni Tommy Pettersson  när han försöker få på mig en sko. Gick väl så där kan jag säga.

Vurpa i snigel fart, blev skador man aldrig kunde tro. Vad är oddsen att att slå sig så rejält, när jag nästa står still på cykeln.

Alla runt om var väldigt överens om att ringa ambulans…NEJ, det gör ni inte, säger jag mellan andetagen och smärtor. 

Underbara Eva Pettersson Frid körde in mig och fanns med tills läkaren tog över.  

Inget trasig nyckelben…YES! 

Spricka i skulderbladet, Blödning i vänstra bröstmuskeln, blödning knä och framsida ben. ett par stygn sydda under hakan, där styret åkte rakt in..AJJ! Domningar i fingrar, lätt hjärnskakning… Men annars så… Snart knyta löpskorna…Eller inte. Inget träning på 5- 6 veckor…MORR!!

 Snart är jag på igen, / kramar