Sorgearbete, en mycket närstående har avlidit. Allt för många år för tidigt, enbart 50 plus fyllda.Tomheten, uppgivenheten i sorgen är påfrestande.Alla reaktioner är individuella. Mina tankar går till min kära och nära avlidnes man och barn. Jag önskar jag kunde avlasta i deras sorg och smärta, men det går inte. Vi är många i familjen, men inte tillräckligt för att finna ro och svar på alla frågor. Min syster och bror, min dotter med familj och min familj, har samlats för att bara få ro, fundera, ventilera och gråta.
Armband!
Tänker tillbaka, jag och Lena besökte dig och du bad oss att förmedla, alla ska köpa ett armband. Vi sprang högt och lågt, du gav dig inte. Du skulle köpa ett gäng armband. Vi måste alla bidra. Så därav denna bild. Jag förmedlar vidare. När någon fyller år, julklapp, påskägg eller rent av istället för en blomma, så köp ett armband.
Vad menas med sorgearbete?
Sorgearbete är för mig att försöka inse förlusten och se en väg att leva med känslan att aldrig få se, höra, skratta, skämta, fika, gnälla och störa mig med och på denna underbara person.Det kommer gå åt mycket kraft och energi för att ta mig igenom detta. Vi alla runt om är och kommer förbli trötta en tid.
Sorgens 4 faser. Vilka är de?
Människor är olika och alla reagerar olika vid en bortgång. Chockfasen
Det är vanligt att man först får en känsla av overklighet. Det är svårt att fatta att den närstående är borta. Det kan kännas som att man går omkring i en bubbla och har svårt att ta till sig det som hänt och som händer omkring en. Denna första period varar vanligen en kortare tid, men känslor av overklighet är vanliga under in längre period.
Reaktionsfasen
När chocken gradvis släpper är det vanligt att känslor av förtvivlan, oro, vrede, saknad och övergivenhet väller fram. Den efterlevande kan vara helt upptagen av sin sorg och sakna kraft för något annat.
Bearbetningsfasen
I bearbetningsfasen tänker man fortfarande mycket på det som hänt, men på ett delvis nytt sätt. Man börjar få perspektiv på förlusten och försöker förstå hur den påverkar resten av livet.
Nyorienteringsfasen
Med tiden känner de allra flesta att de både kan och vill gå vidare i livet. Man glömmer för den skull inte den som är borta, och känslor av ensamhet och saknad finns oftast kvar. Men sådana känslor dominerar inte längre tillvaron.
Med tårar och tomhet avslutar jag med att säga. Se varandra, ta hand om er och var öppna med att visa era känslor.
Soldusch, brun utan sol, spraytan, self tanning-spray. Det finns många namn på den skonsamma behandlingen. Jag personligen föredrar att säga Spraytan. Vilket jag sagt redan från min start som var år 2000. Jag rycker till och inser att oj, vad länge jag arbetat i yrket. Vill säga att jag var snabbt igång efter att det lanserades i USA år 1997. Jag ramlade över en artikel och det var där det började. Min nyfikenhet tog fäste och jag var bara tvungen att testa. Sagt och gjort. Iväg till Västerås. Blekare än någonsin. Taggad till tusen.Helt ärligt så trodde jag väl att jag både skulle bli randig, prickig och galet onaturligt brun. Brun blev jag, chockerande brun, men inte randig, orange eller allt vad jag förställt mig.
Soldusch, spraytan, Modell – Paulina Lindström Tigerfalk
Jag blev kär!
Soldusch och jag blev kär. Jag som är lite smått brun i naturen fick med mina pigment en otrolig bränna. Min kollega som är mer av den ljusa rödlätta tonen fick även hon exakt lika fint resultat. Vad mer kunde jag fundera på?
Hur går det till?
Soldusch utförs av mig eller någon av mina terapeuter med ”pistol” som hjälper till att fördela produkten jämt över hela kroppen.
Vill du utföra spraytan-behandling hemma kan du göra det relativt lätt. Dock får du då räkna med risken att det kan bli ojämnt och att du missar någonstans. Jag föredrar salongsbehandling för bästa resultat. Däremot för att bättra på ansikte, armar och delar av ben så är det väldigt smidigt att köpa med sig för hemmabruk. Självklart visar vi er hur ni sprayar för bästa hållbara resultat.
En spraytan-behandling tar mellan tio minuter och en kvart. Den kostar mellan 250 kronor och 500 kronor på salong. Beroende på hel, halv eller enbart ansikte.
Vi har med oss gedigen utbildning med Svenskt och Italienskt diplom samt med interna och externa kursuppföljningar.
Jag vill växa!
Idag finns jag i Eskilstuna och Stockholm. Nu söker jag fler som vill gå kurs och börja behandla andra. Hör av dig och jag berättar mer.
Efter spraytan att tänka på
Efter behandlingen kommer den ge verkan i 3-4 timmar efteråt.
-undvik att ha kontakt med vatten, badda händerna på en blöt/fuktig handduk om du ska tvätta dom. När du dricker vätska, använd gärna sugrör.) -undvik tajta kläder efteråt -kläder utan resårer rekommenderas -väldigt VIKTIGT att undvika parfym och deodorant, då det kan orsaka ojämn samt fläckig färg.
Efter 8-10 timmar -Under din första dusch kommer överskottet av färgen rinna av. -Duscha under ljummet vatten och se till att inte gnugga kroppen i duschen. Klappa/dutta kroppen med en mjuk handduk därefter. -Vänta med att utöva fysiska aktiviteter efter behandlingen. -rekommenderar att smörja in kroppen 1-2 ggr om dagen. -Använd tvål endast när det är nödvändigt.
Att tänka på under tidens gång!
-Skrubbning, peeling, torrborstning, rakning och vaxning gör att solbrännan bleknar snabbare. -blötläggning och saltvatten torkar ut huden och förkortar livslängden på din solbränna. -Ju mer du återfuktar desto längre varar din solbränna.
Underhålla gärna färgen efter några dagar med en hemmaspray från lika märke, Fråga oss.
Försök att undvika att använda exfolierande (skrubb) produkter. Dessa produkter förkortar livslängden för din solbränna. Använd endast dem innan en spraytanning eller för att ta bort resterna av en gammal solbränna.
Efter spraytan-behandlingen
Var beredd på att det tar mellan fyra och åtta timmar innan du får full solbränna. Du bör inte duscha eller bada på åtta timmar efter behandlingen. På så sätt får färgen ”sätta sig”. Efter fyra till fem dagar kommer solbrännan att minska. Du kan skjuta upp minskningen om du smörjer in kroppen med lotion. För att få bästa resultat bör spraytan-behandlingen upprepas två till tre dagar efter första behandlingen, sedan var 14:e dag.
Finns vart?
Behandlingarna utförs dels i salongen i Stockholm. Samt så pågår en uppbyggnad av salong hemma. Följ den utvecklingen på IG, facebook och gärna här på bloggen. Det händer fler spännande saker just nu så håll ögon och öron öppna.
Cancer. Under lång tid har jag,min familj och vår omgivning levt under prövning. Inte nog med att Robert blev sjuk, det kom till oss annat om ännu mera sjukt. Men det kommer lite längre fram. För allt som kommit inpå, kan ingen ABSOLUT ingen förtjäna. ( Jo en pedofil, våldtäktsman eller mördare.) Men aldrig någon annan i denna värld. Det ena är vidrigare än det andra. Men det är inget som gör så ont som det hemska beskedet om att min älskade man drabbats av den vidriga sjukdom, cancer. Det finns bara en sak att sätta fokus på nu. Att stå fast och göra allt för att han ska få sin tid för att bli frisk och återhämta sig, och där är vi nu.
Ni som känner Robert vet ju alla vilken kämpe han är. Trots sina cytostatikabehandlingar, låga immunförsvar och extrema trötthet var och är han alltid optimistisk. Han gör och gjorde alltid det bästa av situationen. För honom är det en självklarhet att fortsätta jobba, träna och driva rollen som handbollstränare för flickor – 08 i GUIF Eskilstuna, sköta huset och ta hand om oss i familjen.
Inte en dag utan oro!
Jag minns och kommer alltid att minnas dagen beskedet kom. Det gjorde ont då.Men det är inget av smärtan som vuxit sig inpå. Trodde väl aldrig att det fanns så mycket tårar, så mycket ilska och rädsla i en och samma kropp. Jag blev inte rädd, utan jag blev och förblir livrädd. Det har inte gått en dag utan oro, rädsla och sorg. Sorg att vara närstående helt utan makt att styra bort cancern. Det gör mig så ont att se honom drabbas.
Det känns så sjukt overkligt än i dag.
Om jag lyckas sova, så vaknar jag med ett ryck. Hoppas alltid att det är en mardröm. Men till min stora sorg, nej det är på riktigt. Jag gråter allt som oftast. Men håller det mest för mig själv. Utåt ler jag, för det är vad omvärlden förväntar sig. För många orkar inte ta till sig. Jag undrar ofta, varför?
Dagen och beskedet!
Första dagarna var hemska och overkliga. Rent av vidriga och lite som det är än idag. Minns rädslan att berätta för våra barn, våra anhöriga och nära vänner. I höstas fick vi andrum. Men andrummet var kort. Vi är där nu igen och det gör åter igen så ont. Att leva med denna oro skräck och sorg är obeskrivbar. Ett liv utan Robert är ett liv utan mening. Men jag vet, jag måste vara stark, mina barn och barnbarn behöver mig. Men helt ärligt, jag är trött på att vara stark. Jag vill få chansen att vara svag, bryta ihop och bli omfamnad. Det har varit och är på tok för mycket. När behandlingen var över föll jag totalt. Det var nog lite som att jag höll andan tills dess.
Starka ord!
Att svära är för mig ett tecken på bristande ordförråd. Men när det gäller F..K CANCER så är det varken bristande ordförråd,fult, illa eller starkt nog. Det finns inga ord i världen som kan förklara hur mycket jag avskyr denna hemska sjukdom. Att hata är starkt, men det är exakt vad jag gör. Allt för många har drabbats och kommer att drabbas.
Många varför?
Varför har forskningen inte kommit längre? Varför finns inget 100 % botmedel? Det är många tankar som snurrar och jag läser på många sidor. Vissa svar skrämmer mig. Men det är nästa kapitel.
Minette Tigerfalk
F..k cancer!
F..K CANCER är inte starkt nog. All min ilska går ibland ut i stark frustation och vredesutbrott. Oftast utbrott över saker jag skulle se klarare på om jag inte var så svag och rädd.Jag tar på mig mina skor, går tills jag faller ihop, full med tårar i hela ansiktet. Det är så sjukt orättvist. Jag önskar jag kunde ge av allt mitt immunförsvar.Ge min styrka och kraft. Ge all min energi. Ge precis allt för att mannen i mitt liv ska få må bra och bli frisk.Men till sak är att jag är helt slut. Totalt dränerad på all energi. Vilket gör mig så arg, jag är så besviken på mig själv. Jag vill stå intill och vara stark. Jag vill vara den som drar upp honom när han går in i sina mörka tunga tankar. Men jag orkar inte alltid. Och det gör mig så arg. Jag känner skuld för att kraften inte finns. Det är svårt för mig att få ordning på mina minnen runt allt.Vilket är helt naturligt, att drabbas hårt leder allt som oftast till stresspåslag som påverkar negativt.
Irritation!
Irritationen, ilskan och misstänksamheten ökade hos mig när jag inte kände igen honom längre. Förändringen blev total. Jag sörjde inte bara cancern jag sörjde även saknaden av min Robert och allt runt om. I huvudet var det kaos och jag har inte alltid varit så bra stöd. Kanske blir det så? Jag har ingen aning. I sorger blir det konflikter. Så mycket jag inte var och är van att hantera. Jag minns hur ledsen och trött jag varit på att alltid bara se hans behov, men vilket samtidigt var så självklart. Jag och flickorna pratade mycket och tillsammans satte vi några små planer på hur vi skulle hjälpas åt när vi kände oss ledsna, arga eller totalt förvirrade. Det har hjälpt oss att se på allt med andra ögon.
Idag har jag mera kunskap!
idag har jag skaffat mig mycket mera kunskap så nu kan jag möta det bättre. Att ”fatigue” är vanligt hade jag ingen aning om. Stödet för oss anhöriga var och är under all kritik. Även där fick jag leta runt för att få hjälp.
Robert är den mest omtänksamma, snällaste överlevare och vinnare jag någonsin mött. Det vet jag och många fler. Jag tittar på honom med andra ögon och jag ser så mycket mera som jag inte alls reflekterar över innan. Så mycket som tagits för givet.Att vara närstående är en sorg i sorgen. Så många tankar och frågor som dyker upp. Inget är längre självklart och allt känns overkligt. Antal år framför oss kommer vara både upp och ner. Många olika känslor och rädslor att möta och bearbeta.
Den första återkontrollen blev ännu ett nedslag. Men tillsammans ska vi kämpa. Vi ska komma i mål och vi ska vinna kampen. Var så säker!
Till er nära.
Vi har behövt er och behöver er och ni är underbara i ert stöd. All tid, engagemang, samtal ni ger, det är så betydelsefullt. Ni är som sagt många runt om. Men några jag speciellt vill tacka är Ellinor och Daniel Kalinic. Mats och Malena Brostedt. Margareta Hedin, Lina Ivarsson och Jessika Berghult. Hos er har jag kunnat falla totalt. Ni får mig att se klart och att resa mig igen. Ni får mig och mina barn att orka kämpa. Ni ser igenom mig och mina leenden. Det finns ingen tid på dygnet som ni stänger era dörrar. Från mitt hjärta, TACK!
Nu tar jag resten av denna måndag till att ladda energier, se framåt och le på riktigt! Ta väl hand om er. Ta inte livet för givet. Plötsligt kommer ni förstå vad jag menar. Dagen D, kommer till oss alla på något vis. Det är då allt vi stört oss på kommer bli en tystnad och saknad. Det är då vi inser att vi inte visste bättre än att gnälla och skapa konflikter. Tänk inte så långt framåt, ni kanske aldrig kommer dit. Tänk här och nu!
