Klaustrofobi säger jag och hon ler.
Klaustrofobi säger jag igen och hon fortsätter le med sina stora vackra ögon och får mig trots min panik att känna mig lugn. Eller nja, hon fik mig att andas och bad min man hålla handen. Dagen för magnetröntgen är nämligen här och natten till idag har varit sömnlös. Vet inte hur många gånger jag tog upp telefonen för att jag ville knappa in en avbokning.
Att känna mig instängd, kvävd och helt utan kontroll är en starkt irrationell rädsla. Röntgensköterskan välkomnar mig med öppen famn och jag säger direkt – Ska jag in i ett rör så åker jag hem, det är inget för mig bara så du vet. Hon var erfaren och van med hysteriska patienter och på något vis fick hon och Robert in mig i ett bås och plötsligt stod jag där i grön rock och frös.
Minns tillbaka!
I skrivande stund minns jag när jag var på HM i Västerås då det låg på andra sidan stan intill IKEAs gamla byggnad. Annika och jag tittar på smycken och jag provar en ring. Så fin, tills den ska av och jag upptäcket att den fastnat. Strax därefter hyperventilerar jag och får ren panik ( precis som idag) Cirkus del lux och helt gratis för de runt om. Alltid kul att roa andra men inte kul för mig just under tiden. Det slutade med att jag stod i personalutrymmet och en trevlig tjej lirkade bort den med tvål och kallt vatten. Till sak hör att jag får verkligen panik att vara instäng så hur tror ni det känns att vara instängd i en RING? Asså..dör på mig själv ibland.
Stolt att jag gjorde det!
Väl hemma kan jag väl erkänna att jag är lite stolt över mig själv.Jag klarade av det men tårarna rann.
Jag förstår inte vad min rädsla kommer ifrån men kanske beror det på att jag var inlåst i en kylbox som liten. Eller att brosan låste in mig i garderoben och släckte samtidigt som han berättade om alla äckliga råttor som bor i väggarna och bara kommer fram när det är mörkt. Kan tillägga att jag har råttfobi. Ingen aning men funderar på hämnd och ler lite när jag kommer på tanken av laxermedel i hans mat.
På återseende var så säkra Kramar Minette
Orsaker till klaustrofobi – Minns inget av det!
källa https://www.doktorn.com/artikel/klaustrofobi
Som med många övriga fobier så är det ofta svårt att komma fram till en enda orsak till varför personen i fråga drabbas. En del psykologer menar fobier är inlärda känslor. Om en person vid flera tillfällen har haft otrevliga uppleveleser när denne har varit i ett trångt utrymme så finns det en risk att hjärnan börjar att koppla ihop den otrevliga känslan med platsen man var vid. Ofta har klaustrofobi med ett trauma i barndomen att göra. Till exempel kan situationer som dessa utlösa besvär senare i livet:
Ett barn blir instängd i ett skåp.
Ett barn tappar bort sina föräldrar i en stor folkmassa.
barn ramlar i en djup pool och kan inte simma.
Stackare, är det första jag tänker när jag läser ditt inlägg.
Jag har gjort så många MR röntgar nu, så det bekommer lug ingenting nu, men musik i öronen vill jag i alla fall ha.
Detta med att något fastnar, som inte är ens eget, det har jag också tänkt på. Men, peppar peppar så har jag klarat mig.
Ha en jättefin kommande helg.. // Kram Annelie
Tack för dina rader. Usch har du gjort mr många gånger. Andra gången för mig,vidrigt. Varm kram