Ett fritt rike, Sveriges nationaldag, mängder av dina och mina barn!

Sveriges nationaldag firades med en mix nationaliteter!

Igår firade Sverige sin 36:e officiella nationaldag. För mig är det så självklart att vi ska fira dagen och hylla flaggan.

Nationaldagen firas till minne av att Gustav Vasa valdes till Sveriges kung den 6 juni 1523.

Och landet Sverige blev ett självständigt land. Ett fritt rike och som bröt Kalmarunionen. Dels till minne av att 1809 års regeringsform (som gällde fram till 1974 års regeringsform) skrevs under den 6 juni 1809.

(Kalmarunionen var en union mellan kungarikena Danmark, Norge och Sverige som bildades 1397 och varade till 6 juni 1523. Unionen innefattade därmed områden som Finland, Island, Grönland, Färöarna, Orkneyöarna och Shetlandsöarna)

Sveriges nationaldag utnämndes dock först 1983, och dagen har bara varit helgdag sedan 2005.

(Då jag redan som ung mest sprang runt som ett yrväder.Och ännu snabbare sprang genom skolan,så tog jag lite söknings hjälp för att inte ha blandat ihop ngt. Och till min förvåning. Jag mindes rätt…ler! Så med andra ord, jag var inte bara i skolan och hängde, jag var vaken ibland..Tror det knappt själv!Coolt!

Hur firade vi då?

Den firades med alla ”mina” underbara barn. ( eller inte alla, några saknades. bl.a Paulina, Habib, Michelle och mitt yrväder Lollo).Så mycket kärlek. Så mycket lycka.

Jag är tacksam att ha äran att utses som vårdnadshavare för barn som behöver fler vuxna förebilder än sina egna biologiska föräldrar. Det finns så många anledningar till att vi vuxna behövs i någon form av passande föräldraroll även för andras barn i behov.

Hemma hos mig finns flaggor,fanor och vimplar för många länder. Vi lever och lånar denna plats på jorden tillsammans.

Det var en helt magisk dag med mängder att god mat,kubbspel, poolbad och full fokus på selfie tagning.

Exakt det liv jag vill ha, jag njuter lutar mig tillbaka och ler…Tack gud att du gav mig gåvan att värna om barn/människor i behov. Jag är oerhört stolt över att få vara mamma till så många barn.

Jag är oerhört stolt över mitt val att hjälpa andra går före mig själv och min egen egoresa, för den finns den med. Jag lovar, men bakom allt annat.

Nästa vecka ska jag träffa ytterligare en kommun som fått upp ögonen för mig och mina alltid lyckade placeringsuppdrag. Ska jag öppna dörren för ytterligare fler barn eller vad leder det denna gång?