Valt tystnad, men det läker inga sår!

Valt länge att vara tyst, men jag har varit tyst alldeles för länge. Känner nu att min omgivning måste får veta varför jag går runt som en vandrande gåta. Ser ut som ett vrak men på fråga bara svarar mekaniskt att allt är så bra, så bra.
Ni är många som frågar hur jag mår och visar omtanke. Särskilt de två – tre senaste veckorna då jag haft det extra tungt.Ni var många som såg och förstod. Det var då jag bestämde mig för att jag måste ta mod till mig och våga berätta öppet hur det står till i mitt liv.
Ni, mina vänner, ser mig och ser att det inte är som det ska. Ni frågar; Minette hur är det? Du ler med munnen, men dina ögon gråter; vad händer dig?
Nu vet jag att jag är långt ifrån ensam om att ha det såhär. Bland annat finns de två nedanstående kvinnorna som även de utsätts av vidriga troll/stalkers;

https://blogg.alltforforaldrar.se/aza/

http://www.johannatoftby.se/

Nu räcker det!

Det är dags att sätta ner foten och visa att det räcker nu. Tack vare de två  ovannämnda starka kvinnliga förebilder och drivna entreprenörerna, så vågar även jag berätta. Tack Johanna  Toftby och Åza Brennander för att ni är så modiga och ger mig  styrka att våga. För det är exakt mod och styrka ni har. Jag förstår att det inte alltid är så lätt, men hoppas ni fortsätter orka driva era processer vidare. Jag har nu valt att ta rygg och göra allt för att samla kraft och mod till att göra detsamma, för ni kan inte kämpa mot detta själva. Fler av oss måste delta i att lyfta problematiken kring att anmäla och visa hur svårt det är. 

Det är viktigt att jag inte tar på mig skulden och skammen för att jag är utsatt för ett brott.

Vet inte vad det är med mig? Jag måste sluta skämmas! Det är inte jag som är den svaga eller sjuka personen. Det är ju de som står bakom stalkingen och hetsen emot mig som är skyldiga. Det är ju faktiskt de som har startat denna onda kedja av händelser.

Jag gör det som känns rätt för mig.

Jag måste sluta lyssna på alla råd från många som vill mig väl och som för att skydda mig säger att jag inte ska bry mig.
Jag måste göra det som är rätt för mig, visa att gränsen är nådd för länge sedan för att detta ska få ett slut. Jag kommer återigen lämna in ytterligare polisanmälningar. Visst, risken att polisanmälningen läggs ner direkt är överhängande.Det vet jag. Men det måsta göras ändå. Jag måste våga visa civilkurage. Måste våga visa vad som är rätt och vad som är fel. Jag har för avsikt att hålla mig inom ramen för lagen. Så att anmäla till Polisen är det enda jag kan göra.
Sveriges svagaste länkar, politikerna, måste se till att vi har ett rättsväsende som skyddar medborgarna. Ett rättsväsende som ses till att varje utsatt individ får stöd och hjälp.

Lagar där kvinnofriden och hemfriden betyder något.

Vi har rätt att få känna oss trygga i våra hem och i våra liv. Därför är det så viktigt att myndigheterna både identifierar och bestraffar de personer som skadar andra. Sverige behöver lägga mer resurser på en lagändring gällande stalkers och nättroll. Det är inte okay att hänga ut människor, att sprida förtal osv. Det måste till ett stop nu.

Det är mitt liv, punkt!

Mitt liv har raserats på grund av en flera års lång personförföljelse. Inget jag valt. Förutom ett personlarm från polisen så  har jag inte fått någon som helst hjälp, stöd eller upprättelse för de brott jag blivit utsatt för.
Vi måste få till en lagändring så att spridning av rykten och hat inte blir vardagsmat, någonting man rycker på axlarna åt. Detta kan, får och bör inte tolereras i en modern rättsstat. Låt inte detta någonsin mer få ske. Vi måste skapa ett samhälle där människor kan vara trygga.  

Så då börjar jag här. Vad som startade allt får komma sen. Jag tror ni förstår!

Hur långt ska ni svaga lortar gå? De senaste åren har jag varit utsatt för personförföljelse. Av både kända och okända profiler. Yngre och betydligt äldre.Detta har tagit enorma proportioner. Gärningspersonerna har inte dragit sig för att ta till alla möjliga knep för att få mig på fall och må dåligt.
Person/erna som förföljer mig har gjort allt från att smyga inpå mig, stalka, ringa, smsa, stöna, kasta in skadat kött på tomten, besöka mitt hus och även återkommande gånger hota att döda mig.

Tvångsmässigt beteende!

Att det ligger tvångsmässigt beteende bakom allt, som ex förföljelsesyndrom, det förstår jag och alla runt om.
Men; det är inte min plats att vara psykologen här, ställa diagnosen och ha medkänslan med dem som förföljer mig. Det är jag som är offret och jag behöver hjälp. Det har gått så många år nu. År fyllda av meningslösa, sjuka handlingar vars enda syfte är att få mig att må dåligt. Det har varit allt ifrån påhopp till sönderskurna däck. Döda råttor, bränder och skadegörelse på tomten ja listan kan bli lång.

Påhoppad!

Senast blev jag påhoppad på gatan. Jag känner mig trött och orkar inte mycket mera nu. Hur kan det finns så mycket ondska därute? Ni som tror jag håller kvar i det gamla? Förföljelsen pågår här och nu. Det är bara någon dag sedan den senaste incidenten.
En del av mig skäms för att jag är utsatt för detta. Jag vill inte ständigt tala om det som händer mig. Jag vill ha ett normalt liv, få vara en kul tjej med vanliga glada vänner. Om jag ändrar mig och ändrar mitt liv så känns det som att mina stalkers har lyckats att ändra mig, att jag gett dem makten att ta över, makten att styra mig.

Men visst – delvis har de ju lyckats.

Mitt psyke är ur balans, jag äter och sover för lite, jag är stressad, gråter och jag vet inte om jag ska gå åt höger eller vänster. Jag är förändrad. Den socialt öppna spralliga Minette, har blivit tom, ledsen och tyst.
Hur ska jag veta, hur ska jag veta om det inte är just DU som förföljer mig? Vad som framkommit i utredningen är att gärningspersonerna är nära, men hur nära? Det går till viss del att ringa in men ändå inte. Men vad hjälper det? För det du/ni gör är så sjukt. Hur kan någon bli så besatt att förföljelsen är så totalt gränsöverskridande?

Att tacka ja på tillställningar blir allt som oftast att avboka. Att synas ute är snart en omöjlighet. Ska det behöva vara så här? Mina dagar, inlägg, incheckningar är alltid väl genomtänkta och planerade.Skulle du/ni vilja leva så? Igår kom brevet jag aldrig önskat. Skyddade personuppgifter är nästa steg. Jag faller tillbaka och undrar, du/ni som startade denna mobb med följd av näthat osv, kan ni lägga handen på hjärtat och vara stolta nu? Ni vet hur fel ni haft, ni vet hur lögnen tog över och att ni inte pga anseende inte vill erkänna. Jag skriver till er, så som ni skriver till mig, kan du/ni verkligen sova gott om natten? Kan du/ni vara stolta över att sända ordet ”karma” till mig när närstående drabbas av cancer? Nä usch och fy för svaga lortar som er.

 Kära läsare! 

Tänk dig att du tittar ut genom fönstret och står ansikte mot ansikte med någon som stirrar rakt in i dina ögon? Tänk att möta  huvklädda personer på din egen tomt. Tänk att någon jagar dig med bil och tänk att vara rädd i ditt eget hus? Allt det var och är min verklighet med start för ca 2.5 år sedan. 
Hitintills har jag inte gått ut offentligt med vad som sker runt mig. Jag och mina närmaste vet förstås vet om det. Det är allvarligt det som händer. Vi vet att det är  flera gärningspersoner som ligger bakom allt detta. Deras plan är att förgöra mig och att använda media till hjälp. 
Det går inte att leva så här. Jag vill ha tillbaka mitt liv. Vad har jag gjort er för att drabbas så hårt? Jag behöver verkligen förstå detta!

Jag har läst mig till att det finns fem primära typer av Stalkers:

 Säkert fler. Skriv gärna om ni vet några mer.

Förföljelsesyndrom, stalkning, är att tvångsmässigt smyga på och förfölja en annan person. Det kan exempelvis handla om en psykiskt störd person som förföljer en politiker, känd person, person i sin umgängeskrets eller en för vederbörande helt obekant person.

1. Den avvisade

– Det här är personer som blivit avvisade av någon, nästan alltid en tidigare partner. De utgör ungefär hälften av alla polisanmälda fall av stalking, och det är också den vanligaste typen av stalking. De drivs ofta av ilska, besvikelse eller svartsjuka.

 2. Den intimitetssökande

– Det här är personer som vill ha någon nära. De kan kanske ha fått för sig att de exempelvis har ett förhållande med någon som är känd, ett fantasiförhållande helt enkelt. Ibland kan det finnas en psykossjukdom i bakgrunden. De kan även vilja bli bästa vän med någon, men deras primära syfte är bara närhet och kontakt.

3. Den inkompetente

– Det låter lite hårt när man kallar det för ”inkompetens” men det avser personer som inte helt förstår det sociala samspelet. De kan tolka exempelvis en kassörskas vänliga leende som ett leende bara avsett för dem och en invit till kontakt. De är ofta ganska enkla att bli av med då det nästan bara handlar om att förklara att man inte var intresserad av kontakt enbart på grund av att man var trevlig eller artig exempelvis, eller att någon annan förklarar för stalkern att det där beteendet är inte okej.

Dock kan denna typ av stalkers även bli arga eller frustrerade när de blir tillsagda eftersom de tolkar ageranden bokstavligt i många fall. Hos vissa finns psykisk ohälsa i botten och bidrar till beteendet.

4. Hämnaren

-Hämnaren är en person som inte vill hämnas på någon de haft en nära relation med. Istället vill den här typen av människor hämnas en oförrätt de känner att de blivit utsatta för av exempelvis samhället, grannar, kollegor eller myndigheter. De är ofta väldigt besvärliga för den som blir utsatta eftersom de ofta kontaktar personer som genom sitt yrke har en skyldighet att besvara deras frågor eller förfrågningar.

Susanne Strand ger exempel på att de kan kräva att få dokument uppkopierade av myndigheter, eller överbelastar system, telefontrakasserar en kundtjänst eller liknande. Hon säger också att den här typen av stalking kan fortsätta i flera år eftersom personen inte ger med sig utan måste ha rätt.

5. Den som stalkar i syfte att sexuellt utnyttja

– Det här är den grupp av stalkers de flesta är som mest rädda för. Här ingår bland annat pedofiler och våldtäktsmän. Den här gruppen är den mest ovanliga och de fungerar inte riktigt som de andra grupperna heller eftersom de oftast är mer direkta och våldsamma.

Enligt Susanne Strand visar forskning att psykisk ohälsa vanligare hos de personer som stalkar under en väldigt lång tid och inte har förmågan att släppa det.

Men det allvarligaste tecknet är att det sker en upptrappning i beteendet. Att den utsatte känner obehag oftare och oftare, att personen som stalkar börjar bryta mot exempelvis besöksförbud eller börjar dyka upp på platser där offret kan befinna sig.Även besatthet som leder till irrationella beteenden eller obegripliga meddelanden eller telefonsamtal är allvarliga varningstecken.För er som inte vet, exakt här är det nu, hur ska jag kunna andas? Jag vägrar tillåta mig falla, bryta mitt vanemönster osv.

Jag är Minette Tigerfalk med exakt samma rättigheter som dig/er att få leva ett liv. Jag vet varför ni gör det, det har ni sagt på telefon. Men vad och hur ni än går till väga, så kan jag inte fullfölja något för att jag pressas och hotas. Det har gått för långt nu. Inse det. 

Hoppar fler vågar berätta / varma kramar Minette