Årbyskogen. Hallo Eskilstuna kommun.
Sjukstugan som råder hemma, ger inga hinder till att vara ute. Jag är helt övertygad om att naturen stärker oss och vi kommer snabbare tillbaka till sjukfria dagar. Vi tar oss ut på en tänkt kort promenad till Årbyskogen. Det blev många stop, övervägande för att njuta av det fina. Men även ett stop till vår bedrövelse. Vi hade bestämt oss för att först gå till årbystugan för lite lek, sen stora rådjursbacken. Det är en backe vi ser från vårt fönster. En plats där rådjuren alltid leker runt. Loui vår älskade hund kan stå timtals för att se deras lekar.
Vem gör så här?
Vi hinner bara komma upp och ser att någon har varit här och levt rövare. Det låg allt du kan tänka dig hitta på en soppstation, men inte här. Glas, burkar, kanyler, rester från fyrverkerier, plast, korv, taggtråd, tv apparat osv. Hur tänker dessa korkade människor som lämnat kvar allt detta? Hur har dem orkat släpat hit allt? Och hur o bota dumma är dem som gjort upp eldstäder mitt i skogen?
Denna vagn står rakt upp fastklämd i backen. Tänk vilken skada det kunde blivit om ett djur fastnat.
Mindre roliga fynd!
Nedan ser ni lite av det vi hittade på vår promenad. Det låg även en tv där, och jag undrar. Vem släpar med sig en gammal tjock tv ut i skogen? Bär upp den för höga backar och lämnar den där? Hoppas kommun hämtar den. Annars får det bli en ny runda dit med skottkärra. Vi kan aldrig tolererar att den får ligga kvar och riskerar att djuren blir skadade. Tv:ns innehåll låg överallt och vassa saker stack ut ur den.
Naturen är finast så här!
Så här fint blev det efter att Cassandra och Leona städat. ( Tyvärr tog jag ingen förebild). Men använd fantasin så förstår ni nog hur det såg ut. Att besökaren även valt att skapa en grillstad mitt mellan träden säger väl en hel del om deras förstånd. Vi fick med oss allt förutom en TV, som vi hoppas kommun nu kan åka och ta bort.
Fågeloas.
På vägen hem fångas vi upp av den fina fågeloas som någon fin människa skapat. Tänk att det finns så fina människor som tar sig till skogen och fyller på med mat åt fåglarna. Dag ut och dag in. Det var en speciell känsla att stå där, allt var tyst förutom fågelkvitter. Titta på backen, flera hundra solrosfrön ligger där. När vi står där inne åker polisen förbi och vi undrar, vad gör polisen här? Kanske jagar dem ”kräm mannen” Mer om denna mycket märkliga historia tar jag sen.
Väl hemma blev det ett långt skönt bad, gofika och mysfilm. Men fullt ut nöjda blev dem väl inte, när filmen måste ha engelskt tal och skrift. Allt för att hålla ” inlärningen i gång”.
Stor varm kram till er alla. /Minette