April vi går dig till mötes med sorgsen blick och ovisshet.
April våren 2020 är året som jag och många andra skulle vända till det bättre, men som för många blev exakt tvärtom. Året startade i kaos och jag vet att fler än mig fick en mindre bra start. För min del blev det att jag nätt och jämt överlevde två stora misslyckade operationer och till min stora sorg avled allt för många nära och vissa väldigt unga. Mitt 2020 startade verkligen inte som jag tänkt mig och åter påminns jag om att inte ta livet för givet eller se för långt framåt. Dags att leva ännu mera i nuet💕.
Tung ryggsäck men tillåter mig inte falla!
Ryggsäcken är tung och jag är ledsen över att ha drabbats av så fruktansvärda och rejält jobbiga år. Idag är det exakt tre år sen det började och jag sa inget då så jag säger inte så mycket nu. Mött på många hinder men är ändå full av hopp och fylld med kämparglöd.
Vet att allt har sin tid och allt kommer bli bra för inga motgångar är förgäves, så tänker jag och kämpar för det. Jag är inte kvinnan som lägger mig platt eller tillåter mig falla av eländen och sjukdomar. Jag är full av hopp och vet att det kommer gå bra .För kriser leder mig att se min inre styrka och ha mera mod, skapa en drivkraft och ALDRIG upp.
En ljusglimt tittar in!
I början av Mars såg jag för en kort sekund ljuset, men snabbt slogs livet i spillror för oss alla.
Denna gång en katastrof som drabbar hela världen både rik som fattig. Det har kraschat och denna gång rejält. Allt är svart, fyllt med oro, ängslan, stress och ovisshet. Världen kollapsade och Sverige var inte redo att möta katastrofen som jag nämner med ett ord, CORONA. Vi människor föll och famlar runt i ett vakum.
Inget är längre som det brukar.
Hemma hos oss samlas hela familjen i soffan för att prata om dagarna, uppdateringarna och vårt mående. Aldrig någonsin kunde jag ens i mina mörkaste stunder och tankar tro att vi och hela världen skulle drabbas så hårt . Hela världen står tillsammans i en så mörk fruktansvärd ovisshet.Vi har alla en tuff tid till mötes på så många olika vis. Månader som april, maj och juni blir långa och kämpiga för oss alla.
En pandemi mot världen.
Trots pandemi som slår ut hela världen så ser jag ljuset tränga sig fram. Vi människor prövas hårt och vi närmar oss varandra, vi sträcker ut våra händer och hjälps åt.
Jag blir stundtals ledsen och låter tårna falla ner över kinden. Jag tror det är viktigt att få ut sina känslor i all oro som finns både här inne och där ute.
Ta väl hand om er kramar Minette
Många varma kramar till er alla
Kramiz Annika
Det som händer är hemskt, men jag vill tro att det kommer att komma NÅGOT gott ur det. Kanske att vi människor börjar se och bry oss om varandra Att vi hjälper varandra så mycket vi kan.
Och nu kommer våren. Det är en glädje!
Hej fina Cecilia.
Hoppas du får må bra trots allt och så är det, ur allt detta kommer något bra och hoppas aldrig någon glömmer.
Kram