Försvinn! Mitt liv är inte ditt så rör inte mitt liv tack. Jag såg dig sakta komma hitåt och min misstanke att du åter skulle skada så många blev snabbt bevisat. Du helt otroligt märkliga och farliga du.
Du kommer framåt på så många olika vis och besöker platser där både kända som okända, ung som gammal och rik som fattig finns.
För varje dag du finns växer du på TV, radio och andra sociala medier och du tar över exakt överallt och slår ut allt annat. Så sjuk som ingen vill vara, du hemska vidriga du. Du skulle snabbt kunna besöka slottet, hänga på röda mattan eller bara sitta i baren för att angripa någon annan. Allt för att du kan och du verkar älska makt.
Du skyr inga medel!
Du kom in allt närmare i vårt liv och för varje dag, timme och sekund får du oss alla att bli fängslade av att följa dig på de sociala mediakanalerna. Vi är alla livrädda för vad du nu ska komma med. är det om mig eller någon jag känner? En oro och rädsla, för du verkar rent av vara kapabel till EXAKT allt och du skyr inga medel.
Varför kan du inte stå på egna ben och inte slå dig på någon annan? Någon som blir hårt drabbad med risk att förlora sitt liv. Efter handling kommer konsekvens men nej det gäller inte dig. Du få fortsätta härja fritt helt utan att någon drar i handbromsen. Du härjar fritt i landet lagom som är världens mest konflikträdda land.
Droppar av dig!
Du vräker dig runt med dina droppar genom svett och saliv och går i attack så snart du ser ett tänkbart offer. Kallsinnig psykopat som du är så du skövlar offer. Du skyr verkligen inga medel och jag undrar vad vill du säga oss?
Vart kommer det goda ur ditt elaka mest sjuka spel som går att spela? Ju skörare desto bättre, allt för att du ska vinna över någons liv, varför?
Undrar ibland vad som drev dig till att ge dig på en hel värld men du ger inga svar. Vad driver dig till att kämpa så hårt för att bestraffa hela jordens befolkning för att vissa länders sjukt osmakliga beteende finns mot djurväsendet? Varför inte bara straffa de onda?
Önskar så att du otäcka du kunde tala så vi kunde förstå. För du är sjuk på alla plan och du tar mångas död med på din resa.
Jag är full av oro och bekymrad över läget, varför blev det så här.
Försvinn elak otäcka du, vars namn är SARS – CoV-2
Vi har just nu ett distansförhållande med vår omgivning, vilket får med sig både gott och ont. Att leva i karantän kan vara psykiskt påfrestande men vi gör det bästa av situationen genom att vara tacksamma att vi ha ett stort hus med egen tomt, studsmatta och mängder av spel, pussel och pyssel. Visst finns det saker skolan kunde göra bättre, men vi kan ändå inte klaga,de gör så gott de kan och mäktar med. Detta är exakt lika betungade för skolorna som för alla andra instanser. Dock önskar vi ett betydligt bättre stöd än att välkomna till skolan som håller öppet för de som kan. Det verkar som svaret kommer från en person som verkligen inte förstått varför vi tagit hem våra barn från skolan. Att ta sin barn från skolan gör nog ingen frivilligt.Är man i riskzon, ska man hålla sig ifrån grupperingar etc.
Här hemma ökar kreativitet och tillsammans kommer vi gå ännu starkare ur det. Vi vädjar dock till vännerna att tänka en extra vända när du svänger förbi och vill säga hej.
Har du nyligen rest eller träffat någon som nyligen gjort det, eller har du träffat någon som är sjuk.? Undvik då att svänga förbi här. Vi har INTE råd att bli smittade för det kan just vara det som gör vårt tillstånd till ett katastrofalt läge. Lek inte självutnämnda experter, läkare eller rådgivare, vi har det bästa teamet runt oss och väljer att följa deras råd.
Nedan skriven text är lånad av Annika Dahlgren på Sveriges Radio.
Systrarna Cassandra och Leona Tigerfalk går på Engelska skolan i Eskilstuna, men sedan två veckor tillbaka är de isolerade hemma eftersom familjen tillhör en riskgrupp som inte får smittas av coronaviruset.
”Jag brukar prata med en kompis så vi pluggar tillsammans”, säger Cassandra som går i årskurs 8, systern Leona går i årskurs 5.
Malte Kling går till skolan som vanligt, men i hans årskurs 9 på Gökstensskolan är hälften av eleverna hemma.
Sveriges Radio P4 Sörmland – I går hade vi fint besök från Radion, det blev ett intressant möte i dubbel bemärkelse. Dels det aktuella ämnet Corona samt en hel del andra ämnen som ni vet drabbat mig. Det ska bli att sant nöje att följa utvecklingen på det. Så mycket mer om det har jag inte att tillägga nu, men börja först med att lyssna i morgon vad mina två döttrar har att säga om nuläget.
Inom kort delar jag länken om varför Sveriges Radio knackade på!
Eskilstunabor nu hjälps vi åt genom att handla lokalt och stötta våra lokala företagare. Simon Uggla skriver idag 07.23 om Coronavirusets framfart som slår hårt mot oss lokala företagare.
Vill ni ha era butiker, restauranger, salonger osv ge du ut och handla, ät eller gå på behandlingar, vads om helst bara du stöttar.
Nedan kan ni läsa hans artikel –>
Coronavirusets framfart har slagit hårt mot lokala företagare med uppsägningar och stängda butiker och restauranger som följd. För att vända utvecklingen lanserar Sörmlands media kampanjen ”Handla lokalt – stötta våra lokala företagare”.
– Alla jobbar stenhårt för att hitta vägar ur krisen. Vi gör det här för att hjälpa våra lokala företag att hanka sig fram i de här bistra tiderna, säger Anders Boberg, försäljningschef på Sörmlands media.
Kampanjen innebär att rabatterat annonsutrymme vigt åt lokala företagare kommer att upplåtas i papperstidningen och på webben varje onsdag. Även på webben erbjuds kunder att annonsera och rikta erbjudanden till läsarna till rabatterade priser.
– Vi hoppas att man ska våga investera pengar i annonsering. Vi har en jättestor publik både i print och digitalt – inte minst nu – så jag tror att man kommer att gynnas av att synas i våra kanaler.
Anders Boberg konstaterar att flera av de branscher som hör till de mest utsatta, däribland restauranger och handel, sysselsätter många unga människor.
– Får vi inte igång handeln så kommer arbetslösheten bland unga sticka iväg rejält. Ur ett samhällsperspektiv är det jätteviktigt att de här branscherna fungerar. Jag hoppas att den här kampanjen ska bidra till att öka kommersen och få fler att ta fasta på vikten av att handla lokalt.
Kampanjen startar onsdagen den 25 mars och fortsätter tillsvidare
Mitt älskade hantelställ har nu flyttat in på mitt kontor i Eskilstuna, vill säga hemma. Gymmet är i dagsläget inget alternativ och då gäller det att hitta andra bra lösningar.
I morgon ska ett helt nytt träningsupplägg formas och jag hoppas kunna följa det. Fokus blir ben stuss och armar, allt för återuppbyggnad. Längtar tills jag ska till sjukgymnasten för ny koll och få visa mina framsteg, för även om det går sakta så så går det framåt.
Funderar på före och efter bilder och det får bli att fundera ett tag till. Under april månad ska jag öka till minst 4 gympass och minst 4 kondition. Mina dagliga hundpromenaderna är bara en bonus utöver träningen.
Minette Tigerfalk
Nu ska jag flytta mig till sängen och inta sovläge. Hoppas vi ses snart igen. God natt min fina följare Kram Minette
April vi går dig till mötes med sorgsen blick och ovisshet.
April våren 2020 är året som jag och många andra skulle vända till det bättre, men som för många blev exakt tvärtom. Året startade i kaos och jag vet att fler än mig fick en mindre bra start. För min del blev det att jag nätt och jämt överlevde två stora misslyckade operationer och till min stora sorg avled allt för många nära och vissa väldigt unga. Mitt 2020 startade verkligen inte som jag tänkt mig och åter påminns jag om att inte ta livet för givet eller se för långt framåt. Dags att leva ännu mera i nuet💕.
Tung ryggsäck men tillåter mig inte falla!
Ryggsäcken är tung och jag är ledsen över att ha drabbats av så fruktansvärda och rejält jobbiga år. Idag är det exakt tre år sen det började och jag sa inget då så jag säger inte så mycket nu. Mött på många hinder men är ändå full av hopp och fylld med kämparglöd.
Vet att allt har sin tid och allt kommer bli bra för inga motgångar är förgäves, så tänker jag och kämpar för det. Jag är inte kvinnan som lägger mig platt eller tillåter mig falla av eländen och sjukdomar. Jag är full av hopp och vet att det kommer gå bra .För kriser leder mig att se min inre styrka och ha mera mod, skapa en drivkraft och ALDRIG upp.
En ljusglimt tittar in!
I början av Mars såg jag för en kort sekund ljuset, men snabbt slogs livet i spillror för oss alla.
Denna gång en katastrof som drabbar hela världen både rik som fattig. Det har kraschat och denna gång rejält. Allt är svart, fyllt med oro, ängslan, stress och ovisshet. Världen kollapsade och Sverige var inte redo att möta katastrofen som jag nämner med ett ord, CORONA. Vi människor föll och famlar runt i ett vakum.
Inget är längre som det brukar.
Hemma hos oss samlas hela familjen i soffan för att prata om dagarna, uppdateringarna och vårt mående. Aldrig någonsin kunde jag ens i mina mörkaste stunder och tankar tro att vi och hela världen skulle drabbas så hårt . Hela världen står tillsammans i en så mörk fruktansvärd ovisshet.Vi har alla en tuff tid till mötes på så många olika vis. Månader som april, maj och juni blir långa och kämpiga för oss alla.
En pandemi mot världen.
Trots pandemi som slår ut hela världen så ser jag ljuset tränga sig fram. Vi människor prövas hårt och vi närmar oss varandra, vi sträcker ut våra händer och hjälps åt.
Jag blir stundtals ledsen och låter tårna falla ner över kinden. Jag tror det är viktigt att få ut sina känslor i all oro som finns både här inne och där ute.
Konkurser och ingen slopad karens för egna företagare?
Konkurser och karens – Långtidssjukskrivna vad händer med de? Idag får du som egen företagare inte vara 100 % sjuk längre än 6 månader och efter 12 månader är du helt utförsäkrad? Vad gäller nu?
Om du som egen företagare varit sjuk längre än den tiden och insjuknar i Corona? Vart finns då stödet? Jag ringde upp och frågade – Svaret löd exakt så här –> Det finns ingen lagändring från regeringen på den punkten och vi anser att är du inte ”för” sjuk så kan du göra annat i bolaget än arbeta fysiskt, samt så står du för dina egna första 14 dagar och därefter räknas du vara åter i tjänst.
Vill de då säga att försäkringskassan ställer sig högre än både läkaren och regeringen eller vad menas? Trots att regeringen ber ALLA stanna hemma vid lilla minsta symtom.
Minette Tigerfalk
Nej till Coronadrabbade småföretagare!
Har verkligen försäkringskassan rätten att säga nej till de Coronadrabbade egenföretagare eller de anställda i sina egna bolag med lång bakomliggande sjukskrivning? –> JA oavsett Corona eller inte, i alla fall enligt henne.
På nyheterna ser jag allt som oftast hur bilder på de stora kedjorna och företagen lyfts fram där regeringen lovar att finnas behjälpliga för alla företagare. En stor lögn enligt mig för hur behjälpliga regeringen verkligen är för de små är dock något helt annat.
Små bolag!
Små aktörerna som bidrar med höga volymer av minskad arbetskraft och ett fungerande skattesamhälle? Får de hjälp? Den tolkning jag har är NEJ. I Sverige finns det många egna företagare som redan kämpar hårt i ett ”friskt” Sverige. Dessa företag kommer få det mer än tufft och inte bara deras ekonomi kommer drabbas. Utan även deras privata ekonomi kommer få en rejäl knäck. Allt som oftast lägger vi inte bara vår själ och tid i bolaget, utan vi stoppar in allt vi äger och har för att vi vill kämpa, inte ge upp. Vi vill så gärna bidra på vårt vis.
Konkurser!
Stora bolag besitter en helt annan nivå av kapital och med försäkringar som täcker. Ex stilleståndsförsäkring, sjukförsäkring, rätten till lån utan personligt ansvar osv. Små företag gör oftast det de brinner för men har inte ekonomi att avsätta till ev kommande kriser i framtiden. De stora jättarna får låna utan räntor på lång sikt för att klara sig, vilken bank ställer upp för den enskilda eller de bolag med 1 – 5 anställda? INGEN i dagsläget.
Ansöker du om hjälpen belastas du som privatperson vilket absolut inte de stora bolagen gör. Jag ställde frågan till en kvinna på handelsbanken – hennes svar löd –> Större bolag har ofta en anställd VD, du som ägare räknas inte som anställd i ditt bolag, jag blir tyst och tänker så fel hon har, det är ju det vi gör men ändå med det totala ansvaret.
Tack och lov så är är jag varken drabbad av Corona eller behov av lån men mina samtal gav mig svar och ger eftertanke.
Skapar nytt AB sen KK.
Haft många samtal och hör hur ilskan och besvikelserna gått över till planerade konkurser utan att drabbas personligt.
Snabbt bildas ett nytt AB därefter körs det gamla befintliga bolaget ner i botten helt utan personligt ansvar.
Bolag helt utan personligt ansvar på lån och skatteskulder, kör på som vanligt så länge det går och de räknar med ca 3 – 9 månader med att stå över ALLA skatt/moms inbetalningar. Det är lång handlingstid och först ska SKV skicka påminnelser, därefter ansöka betalning via KF Kronofogden som i sin tur låter AB över 1 månad på sig att svara, det är en process som kan hålla på upp till 6 månader. Under tiden får bolaget indragen f- skattesedel men vad gör det? Det är ju deras plan, deras plan att överleva tiden med Corona…Vad ska jag säga?
Kanske det är nu Staten ska visa småföretagarna att vi får tillbaka för lång och trogen ”tjänst” att våga starta eget, bidra med skatt och anställningar men framförallt, stannar i Sverige och inte flyttar bolagen utomlands och kommer undan svensk skatt. Jag bara undrar….
Se nu hur regeringen agerar och för tusan glöm inte det vid nästa val! /Minette
Karensdagen, slopade läkarintyg och nej till provtagning är bara några åtgärder ni beslutat om. Regeringen ni gör så gott ni kan och så mycket ni hinner och mäktar med. Helt utan panikåtgärder tar ni genomtänkta beslut i många och långa utdragna möten. Respekt för det och respekt för den slopade karensdagen osv, man bugar och bockar. Jag anser dock att ni har fått tid, väldigt lång tid och ändå står så många frågor fortfarande obesvarade. Frågor som är viktiga för att alla ska kunna bidra med försiktighetsåtgärder utan drastiska beslut i ren panik. En första viktig fråga berör VABs åldersgräns som står oförändrad. Andra viktiga frågor kommer i andra inlägg.
Slopad tillfällig åldersgräns begränsar smittan.
Vad gäller när ens barn som är fyllda 12 år insjuknar? Enligt tidigare beslut ska ett barn upp till 12 år klara sig ensam hemma vilket många kan, absolut. VAB, ”vård av barn” betalas ut som längst dagen innan barnet fyllt 12 år men hur är det nu? Ska 12 åringar lämnas ensamma hemma för att hantera symtom som hög feber, andningssvårigheter och rädslor som Corona ger? Både vuxna och barn som insjuknar kan drabbas av ångest gällande riskerna kring coronaviruset.
Is i magen!
En förälder kan inte krävas ”ha is i magen” när deras barn drabbas och lämna barnen ensamma hemma. Bör föräldrar med drabbade barn gå till arbetet? Ja absolut säger regeringen.Nej säger jag jag , de bör stanna hemma för att ha 100 % kontroll på om barnet snabbt blir sämre samt finnas där till hands och då måste de få ersättning.
För mig är det är helt upp åt väggarna att regeringen inte slopar åldersgränsen. Många mammor och pappor har inte råd att stanna hemma utan ersättning. Tiden i karantän är relativt lång.
Försäkringskassan i Eskilstuna avslår ansökan om VAB när barn fyllda 12 år eller äldre bär på symtom. Jag ringde 5 gånger för att ställa frågan, svaret var – vi följer direktiven vi fått vill säga, slopad karensdag, inget annat. Får jag rätt svar eller har handläggarna så dålig koll?
Kopia från f- kassan –> Du har rätt till ersättning för vård av sjukt barn, VAB, från det att barnet är 8 månader, till och med dagen innan barnet fyller 12 år. – Så för tusan barn under 8 månader eller fyllda 12 år bli inte sjuka. För samhället sviker er då.
Lite om det!
Det var lite om det,det finns så många verkliga brister som upptäcks mer än någonsin nu. Tre grupper som det slår extra hårt mot nu är föräldrar med sjuka barn över 12 år eller under 8 månader, pensionärer samt mot den egna småföretagaren. 3 grupper som står totalt bortglömda i hysterin runt Corona.
Skulle kunna skriva hur mycket som helst för det är så många korkade ogenomtänkta beslut i detta samhälle. Inom kort kommer ett starkt inlägg som ger en känga lite hit och lite dit…tjao!
Trots det tunga runt Corona så är jag övertygad om att världen får lära sig mycket, människor kommer att vara mer ödmjuka och världens folk lär sig samarbete och hålla ihop. Vi kommer aldrig kunna glömma.
Min vän – Januari 2020 allt såg ljust ut, du såg fram emot din nya bostad och ditt nya 2020. Vi pratade fram och tillbaka om hur vi skulle inreda och vi i pratade om att du fick en ny fin möjlighet. Året 2020 skulle bli ett nytt bra år men för dig och oss alla runt om dig startade det på absolut sämsta vis. Min dotters fina far som av kärlek överlämnade det totala ansvaret till mig och min man med familj har avlidit.
Du kände dig trygg med den situationen och har alltid funnits oss tillhanda och vi bollade exakt allt innan besluts tog. Ibland var vi väldigt oense, vi skrattade,grät och höjde rösten. Med andra ord vi vågade vara starka och slåss för henne både mot varandra och tillsammans mot andra. Du kallade mig Tigrinna, du var stolt över att jag inte vek en tum där det kunde skada henne, du var stolt över min kamp att slåss för hennes rättigheter.
Telefonen ringer!
Jag satt hemma i soffan när telefonen ringde. Såg numret och direkt kom en obehaglig känsla, det knöts sig i magen och jag blev rädd. En känsla som jag absolut inte kan koppla till något. Kvinnan på socialtjänsten presenterade sig och klumpen i magen växte, jag hör hennes mening och allt blir tyst – min dotters pappa är avliden. Det går inte att ta in. Jag vet inte hur länge jag satt tyst eller vad hon därefter sa, jag vet bara att det gjorde fruktansvärt ont och hur ledsen och förtvivlad jag blev.
Hur ska jag kunna berätta för vår dotter att hennes pappa är död? Paniken växte i mig och oron över hur lilla älskade gumman ska må efter att jag berättat.
Jag satt i bilen och väntade när jag ser henne komma emot mig. Med sitt vanliga stora härliga leende som så lätt smittar av sig. Jag anstränger mig att le tillbaka men det gör så fruktansvärt ont. Hon hoppar in i bilen – hej mamma, hur mår du? hennes vanliga omtanke. Jag minns knappt mitt svar, men jag mumlade något om att det var bra, men jag ljög. Hon såg det, blir tyst och säger, mamma vad har hänt? Jag är som en öppen bok och hon såg rakt igenom mig, jag säger ingen fara hjärtat nu åker vi och hämtar lillasyster.
Jag försökte lätta upp den dystra stämningen genom att prata om allt och inget. Mina tankar for fram och tillbaka, hur berättar jag för min älskade dotter att hennes pappa somnat in, han som tillsammans med mig skulle vara den starka och finnas kvar efter att hennes biologiska mamma avled för 2 år sen? Nu är det gjort och idag säger vi tillsammans ett sista farväl på hans begravning.
Mina ben har tagit mig fram i högt tempo genom stadens gator och torg. Benen som jag tog för givet utan att en sekund fundera på hur livet utan de skulle fungera. Nu vet jag annat och utan benen kände jag mig hjälplös svag och väldigt irriterad. Det är vanligt att vi tar vår kropp som en fungerande självklarhet. Som ni vet slutade vänster ben att fungera efter en operation. Det gav mig en resa som jag inte önskar någon annan. För just denna operationen kunde slutat exakt hur som helst med resultaten död eller levande. Svårt att sätta ord på det för det behövs egen upplevelse för att förstå.
Färskvara!
Benen och min mage har snabbt blivit slappa och svaga, muskler är färskvara och medicinering skadar huden, även på ben och mage. Det gör ont att se sig i spegeln när kroppen så snabbt bryts ner, den där pigga glada och rätt tränade tjejen har förändrats till en mindre tränad och mera sammanbiten och ledsen tjej. Jag är ändå så tacksam över att jag lever och är i den fina form som jag faktiskt är. Jag har en stark överlevnadsinstinkt och med att se ljuset i stället för mörkret har gjort att jag snabbt kan återhämta mig. Ja, jag vet att det tar tid, men min inställning är att det går snabbt.
Vad vill jag säga med detta inlägg då? Jo att ni som mår dåligt och stör er på kroppsdelar, njut av att ni har en krop, för ni vet aldrig när det tar slut eller när vissa kroppsdelar slutar att fungera.
Smittspridningen – Coronaviruset har kommit oss allt närmare!
Smittspridningen av Coronaviruset bedöms nu som mycket hög. Det verkar som om folkhälsomyndigheten äntligen vaknat och nu försöker bromsa spridningen. Jag förundras över varför vi reagerat så sent. Larmet om smitta har varit så tydligt och tillföljd med så förödande konsekvenser. Samtidigt förundras jag över människors reaktioner, skriverier och den totala avsaknad av sunt förnuft. När blev det en raketforskning med god handhygien och stanna hemma när man är sjuk eller rent av undvika närkontakt, nysa i armvecket och inte stoppa in smutsiga fingrar i ögon och öron? Det hör väl till normalt beteende?
Ska vi behöva lära oss det eller ens bli påminda via olika kanaler?
För mig dyker det upp en och annan ”snusktanke” och jag kommer framöver tänka en extra gång innan jag ger en kindpuss, kram eller tar i hand.
Jag undrar även över hur många som ska insjukna och ännu värre, avlida innan Sverige tar följe av Italien och sätter landet i karantän? Vi behöver alla agera och ta vårt ansvar. Inte bara undvika tåg, folksamlingar med fler än 500 personer, flyga osv, vi MÅSTE hålla oss i frivillig karantän i den mån vi kan fram tills att regeringen fattat sitt beslut, vilket bara är en tidsfråga.
Vi måste agera, men när vi agerar måsta vi ALLA göra det samtidigt. Det fungerar inte att några föreningar arbetsplatser, vårdcentraler, äldreboende etc tar egna förnuftiga beslut.
Arlanda, SJ och busstrafiken, ta ert ansvar!
På Arlanda råder kaos och personalen har tappat kontrollen och har oro över smittspridningen. Personalen får inga tydliga svar på sina oroliga men nödvändiga frågor. Vad tror ni läsare om att Sverige stänger Arlanda och med det stoppas flygen in och ut ur landet? Det borde väl redan skett? Arlanda har ett ansvar men det har även busstrafiken och SJ, varför ska vi åka kollektivt när smittrisken är högre än att ta bilen? Respekt för miljön men det handlar om en kortare tid.
Den stora frågan för mig är, när insjukna den första? Hösten 2019 var många av mina vänner ordentligt sjuka och med exakt lika symtom. Vänner som rest mycket i både Kina och Italien och träffar kunder hela dagarna.
Smittspridningen.
Vi försöker leva ett så begränsat socialt liv vi bara kan just nu genom att bland annat undvika platser där det rör sig mycket folk. Vi handlar väldigt tidigt på morgonen eller sent på kvällen för då det är betydligt mindre människor i rörelse. Hur ser och tänker runt Coronaviruset? Är ni rädda, känner oro eller ser ni allt med ro? Hur kan vi tillsammans få minskad Smittspridningen?
Som ni förstår är jag dubbel i mina tankar runt Corona och jag har heller inga bra svar men jag gör vad jag kan för att undvika viruset.
Lika förvirrande är jag över att Vårdcentralen i Eskilstuna tycker att jag ska komma även om jag är bl.a förkyld. På nyheterna både i går och idag uppmanar de oss att inte besöka vårdcentralen vid lilla minsta förkylning och influensasymtom.
Hund är smittad!
Nedan kan ni läsa exakt vad Vethem skickade ut i mail idag.
Coronaviruset sprider sig runt om i världen och har fått stor spridning i Sverige. Nu har en hund i Hongkong testats positivt för det nya coronaviruset, covid-19 (SARS-CoV-2).
Coronaviruset sprider sig runt om i världen och har fått stor spridning i Sverige. Nu har en hund i Hongkong testats positivt för det nya coronaviruset, covid-19 (SARS-CoV-2).
Många djurägare är oroliga och har ställt sina frågor till våra veterinärer. Kan mitt husdjur smittas av coronaviruset? Sprids viruset från djur till människor? Vilka symptom ger viruset? Vethems chefsveterinär Nina Kjellerstedt svarar på dina frågor.
Bör jag vara orolig för mitt husdjur?
Hunden i Hongkong har visats sig vara svagt positiv till coronaviruset och sitter nu i karantän. I dagsläget finns det inga rekommendationer på att testa djur som varit i kontakt med coronaviruset enligt SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt). Du behöver inte vara orolig i allmänhet men har du blivit smittad av viruset ska du vara försiktig med att gosa med ditt husdjur.
Kan jag smitta mitt djur med coronaviruset eller kan jag bli smittad?
Man vet i dagsläget inte var den smittade hunden fått viruset från men vi uppmanar till noga hygien och att du är restriktiv till både din omgivning och din hund om du är smittad av viruset.
Vad händer om min hund blir smittad av coronaviruset?
Troligtvis blir inte ditt djur smittad av det nya coronaviruset (covid-19) men om djuret skulle bli smittad så får det med största sannolikhet lindriga symtom.
Andra varianter av coronaviruset
Det finns andra varianter av coronaviruset som funnits väldigt länge och som kan drabba djur.
Sedan 70-talet har hundar smittats av CCV, hundens coronavirus. De vanligaste symtomen är kräkningar och diarré och de kan vara i allt från några dagar till en vecka. Det är i majoritet inte farligt och dödligheten är låg, de dödsfall som har rapporterats drabbar huvudsakligen äldre hundar och valpar med nedsatt immunförsvar.
Coronavirus covid-19
I slutet av 2019 bekräftades att ett nytt coronavirus som kan smitta människor identifierats i staden Wuhan i Kina. Smittspridningen tros ursprungligen ha skett till människa från djur på en marknad, men visade sig snart smitta från människa till människa. Utbrottet har vuxit till tiotusentals fall och pågår fortfarande framförallt i den kinesiska provinsen där Wuhan ligger, men har spridit sig i mindre omfattning till övriga Kina. Ett flertal länder runt om i världen, inklusive Sverige har haft enstaka inresta fall eller mindre smittspridning lokalt. Dock utan att orsaka mer omfattande utbrott. Viruset orsakar feber och luftvägsbesvär och lunginflammation. Allvarlig sjukdom har främst drabbat äldre och de med bakomliggande sjukdomar. – Källa https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/coronavirus/
( Ett snabbt och frustrerat inlägg – åter kommer i frågan var så säker) Jag känner oro, oro över att så många nonchalerar riskerna! / Minette
Jag, Minette Tigerfalk har fått nog vilket ni kunde ni läsa om igår. Gränsen för vad nonchalansen i samhällets vårdinrättningar står har låtit min bägare att rinna över. Kan inte längre stå intill och titta på som om det vore en dålig film som går på repeat. Nej detta är sanna verkliga vardagen i vårt Sverige.
Misskötta vårdinrättningar!
Katastrofala misskötta vårdinrättningar där människovärdet är lika med noll. ALLA går på knäna, alla skyller på varandra och chefer som stoppar huvudet i sanden. Personalbrist och överbelastade salar är mer en regel än undantag. Språkförbistring, outbildad personal, praktikanter, lärlingar och bristande kommunikation råder nästintill överallt.
Sjukvården, äldrevården, försäkringskassan, arbetsförmedlingen , tingsrätten och polisen är bara några av de platser vi nu granskar. Vi granskar och vi följer upp den totala saknaden av säkerhet och rättighet, nu är det NOG.
I många år har jag varit tyst, i yrket har jag både sett och hört.
Som patient och som anhörig har jag både sett hört och drabbats.
Som medborgare har jag både sett, hört, läst och drabbats men framförallt totalt körts över av beslutsfattare med total avsaknad av empati.
Det behövs debatter och det behövs starka röster men framför allt någon som vågar. Vågar du?
Minette vågar!
Vågar och vill gärna bjuda in till ett runda bordet samtal. Tillsammans med allt som oftast den manliga strukturella organisations tänkarna. Tror ni de vågar komma och vågar de möta sanningen öga för öga? Vågar de möta någon som öppet vågar låna ut sin röst? Jag är osäker vad tror ni?
Dags att agera!
Politiker måste agera och ta sitt fulla ansvar. Vi medborgare måste våga sätta ner foten, inte SEN utan NU.
Ni som hänger runt och snackar om, ryck upp er nu och stå upp för en förändring – NU.
Vill du bli sjuk och låta försäkringskassan ta beslut om ditt tillstånd?
Vill du bli gammal och bo på boenden där du blir inlåst i ett rum?
Vill du bli sjuk och inga försäkringar täcker helt plötsligt?
Vill du få ”fel” medicin för att du är gammal?
Vill du polisanmäla med bevis, namn, bilder eller vad som och inte bli betrodd?
Vill du att förundersökningen läggs ner på grund av resurser?
Jag ger en känga till er som rycker på axlarna men jag ger en elogen till er som vågar eller vill låna min röst. För nu…ja NU ÄR DET NOG.
Var så säkra på att jag har fått NOG och kommer agera! För mig, mina nära och kära och för de som inte har orken att göra det själv. JAG LÅNAR UT MIN RÖST TILL ER SOM BEHÖVER.
Bolindergårdens – Nu har jag – Minette Tigerfalk fått nog, nonchalansen i samhällets vårdinrättningar är under all kritik. Snälla dela detta nu. Sjukvården, äldrevården och barnomsorgen är katastrofal, vill du hamna där?Hur får vi personalen att arbeta efter bättre förutsättningar? Må bra på jobbet, Jag möts allt som oftast av tårögda och uppgivna ögon hos personalen. De går på knäna sjukskrivningar stiger och många har gett upp. Det personalen en gång brann för är mer ett ont måste. Politiker måste agera, ta sitt ansvar och vi medborgare måste våga sätta ner foten. Jag ger en känga och ställer en fråga till många tyckare som inte agerar, varför?
Var så säkra på att jag har fått NOG och kommer agera! För mig, mina nära och kära och för de som inte har orken att göra det själv.
Vi är många drabbade och här nedan kan ni läsa om min fina vän och före detta Eskilstunabo Maria Vascsak.
Bolindergårdens tar 7000 kr i avgift för 35 kvm plus en avgift för mat och avgift för omvårdnad.
Jag ställer mig frågan, vad innebär vård och omsorg? Vad ska man kunna förväntat sig vid en flytt när man är 96 år? Ska man som anhörig behöva ta ledigt 1 vecka och vara med för att se till att ens mormor inte far illa?
Från Trumslagargården till Bolindergårdens!
I början av februari besökte jag Eskilstuna för att hjälpa min mormor att flytta från Trumslagargården till Bolindergården. Det här var dagarna innan hon skulle fylla 96 år och min mormor såg fram emot att flytta. För mig blev ett par dagars ledighet omvandlat till en vecka med anledning av en undermålig, otrygg situation och bristande säkerhet.
Jag var på plats varje dag för att hjälpa min mormor att finna ett lugn och en trygghet i en situation som var kaotisk. En fastighet som var allt annat än klar och en utomhusmiljö som fortfarande är allt annat än klar.
Åter bristande kommunikation!
Bristande kommunikation och larm som inte fungerade eller kunde hittas, svajande el, taggar till dörrar och medicinskåp saknades, 1 huvudnyckel till samtliga medicinskåp, dörrar som låstes inifrån och en personal oinformerad om att det fanns huvudnycklar, ofullständiga brandpärmar.
Personal som kom till Bolindergården samma dag som dom boende utan information, personal som skulle börja ”utforska” sin arbetsplats samtidigt som dom skulle utföra sitt jobb. TV boxar som glömts att beställas, ingen TV för dom boende på en hel vecka… en gemensam yta som tagit en vecka att inreda. En transaktion för dom boende som var allt annat än enkel eller trygg. Listan är lång… En inflyttning som mest liknar ett hafsverk. Svar från ansvarig var att man får räkna med att det är stökigt när man flyttar.
En oförståelse om att det rör sig om individer som är upp åt 100 år. Helt respektlöst!
1 månad har gått och man har ännu inte gjort ngn grovstädning, byggdamm överallt och fönster som inte är tvättade. Min mormor har svårt att andas är sårig och blodig i och runt näsan. Men man anser att det är städat. Dock säger strumporna ngt helt annat. Jag har svårt att se att någon skulle anse att det skulle vara ok att röra sig i sitt hem i det dammet. Ett badrum som inte städas mer än var 3:e vecka, nu har en månad gått och det luktar urin, en toalett som har avföring på kanterna. Rengöringsmedel som fortfarande saknas. Som sagt man anser att det är ok och att städa var 3:e vecka. Städningen på brukarnas rum ska dessutom utföras av undersköterskor. Dessa som redan är överbelastade och går på knäna. Var är prioriteringen? Borde inte undersköterskor ta hand om brukarna och inhyrda städare utföra städning? Åter igen ställer jag frågan, hur många skulle acceptera en städning var 3:e vecka? Vem skulle acceptera en sån hemmamiljö? Snarare en sanitär olägenhet.
1 månad har gått och min mormor har ännu inte varit utanför hemmet trots att hon enligt biståndshandläggare har rätt till att gå ut 2 ggr i veckan. Nu har hon inte varit ute på minst 2 månader. Detta har i och för sig inte fungerat smärtfritt innan heller, inte ovanligt att hon inte får gå ut på flera veckor trots att hon själv vill.
Min mormor fungerar bra och vill vara aktiv men rådande miljö och situation hämmar henne. Fram till att hon flyttade till Trumslagargården för ca 1 år sen, har hon varit klar i huvudet men efter inflyttning till Trumlagargården har hon blivit åldersdement. Om lugn råder så märker man inte mycket av det. Men en miljö som är stressig och stökig påverkar henne oerhört. Hon äter inga mediciner. Vi har sagt ifrån lugnande och sömnmedel efter att man under förra våren experimenterade (utan anhörigas vetskap) och gav henne diverse olika ”cocktails” som gjorde att hon ständigt var ”borta”. Under den här tiden ramlade hon ofta och slog sig i huvudet, blåmärken och sår. Vi bad om att införskaffa en hjälm för att skydda hennes huvud, det tog mer än 3 månader innan hon slutligen fick en hjälm anpassad hennes huvudstorlek.
Det råder ingen kommunikation mellan avdelning, sjuksköterska och rehab. När vi som anhöriga slutligen ryter ifrån löser det sig tillslut. Under 8 månader har det bytts ut läkare och sjuksköterskor 4 ggr. Ingen ordentlig dokumentering eller överlämning har under denna tid skett. Min mormor har blivit slagen av annan boende och det får vi reda på från en annan boende. Är det inte rimligt att vi som anhöriga ska bli underrättade? Vad har man vidtagit för åtgärd att det inte kommer att hända igen? Var är kommunikationen?
Jag ställer mig frågan vad man syftar på när man använder sig av ordet vård och omsorg? För mig talar dess synonymer sitt tydliga språk, skötsel, tillsyn, omsikt, uppmärksamhet, omtanke, noggrannhet och samvetsgrannhet för att nämna några.
På Bolindergårdens tycks man dock ha anammat ord som jag starkt ifrågasätter att man vet innebörden av. Stora ord att fylla. I dagsläget är Bolindergårdens inget annat än en förvaring utan stimulans och aktiviteter.
Ledningen slår emot!
Självklart har jag pratat med ledningen men utan resultat, man tar inget ansvar utan gömmer sig bakom att skylla ifrån sig. Jag BEUNDRAR personalen för sin insats i den rådande kaotiska situation som gör ett fantastiskt jobb utan förutsättning. Dock ifrågasätter jag ledningen starkt.
96 år och helt utan värde!
Kan man inte förvänta sig mer när man är 96 år? Hur många skulle acceptera att ha en hemmamiljö som såg ut på det här sättet? Än mer betala 7000kr / månaden för hyra + avgift för mat, + avgift omvårdnad? Är man inte värd mer som gammal?
Texten är skriven av min väninna Maria Vascsak och självklart vill Maria att jag delar inlägget om hur det ser ut idag.
Mellohelgen är över och jag är stolt över att vara Eskilstunabo. Vilken fest och vilka artister förutom de tävlande bidragen. Eskilstuna levde upp, feststämning och glada miner. Många runt om kan sträcka på sig och vara stolta. I söndagsmorse / förmiddag befann jag mig under många timmar på Elite stadshotellet Eskilstuna. Ojojoj..
Mellohelgen bjöd på kärlek skratt och så mycket mer.
Stämningen var god, skratten, glädjen och vänligheten fanns exakt överallt. Alla exakt alla berättade hur fin service och trevligt bemötande de fått i stan och självklart på hotellet. Många möten med artighet men visst fanns det någon äldre lite stroppa eller stropp på plats, men det hör ju lite till. Ler! Skvallerpressen missade något men det gjorde inte jag som ärligt talat häpnar leende.
Fick umgås med Anna!
Så glad över att Anna kunde få loss tid för att hinna umgås och att hon prioriterade mig inför allt annat runt om. Det var dock svårt att få lugn och ro eftersom att alla skulle prata med Anna, ta bilder och hylla henne. Härligt att se och höra hur fina alla runt om var mot varandra. Anna strålade och var så snygg i alla sina olika dresscodes som hon bar under helgen.
Telefonen pep och ringde om vartannat och jag kunde inte låta bli att smygfota när hon försöker hinna med att svara.
Älskar Annas glasögon och måste fråga henne vart hon köpt dessa, vill ha! / Nu ska jag ta denna onsdag till att följa sjukgymnastens träningsschema samt se över lite annat som står på agendan. Kram Minette
Bakslag, ja det var just det som mina vänner Margareta Hedin och Jessica Tessman fick bevittna i fredags. Jag hade sett fram emot att komma ut bland folk, så när eventfixaren Johan Carlén bjöd till AW tackade jag och några vänner gladligen ja. (mer om eventet kommer i ett annat inlägg).
Lämnade rullatorn hemma då jag gjort otroliga framsteg och hade mitt gåstöd via Jessicas armveck. Det gick väl så där. Smärtorna tog över och vägen till Café Opera kändes lång med många stopp. Benet vek sig antal gånger och jag insåg att kvällen inte skulle bli lång. 21.00 tog vi tåget hem och snabbt från station vidare med taxi hem.
Tuff helg med många bakslag.
Det blev soffläge för mig i lördags och mello såklart, för genom tidernas bästa ”andra chansen” och i mitt härliga Eskilstuna. Helgen blev fylld med bakslag så som mindre känseln i vänster ben, smärtor i magen och mot njuren, blödningar och kramper i magen.
Återbesök.
I går blev det dock att åka till sjukhuset för undersökning. Det blev ett långt besök med flera kontroller och samtal. Jag måste åter inse att jag inte får ha så bråttom tillbaka utan acceptera att läkningen tar tid.
I morgon provtagning och åka till Nordic Wellness för att registrera mitt träningskort. YES..jag har nu fått okej att börja träna visa delar av kroppen med förhoppning att läka bättre. Jag kommer dock ta det väldigt lugnt för jag vill inte bli sämre och få tillbaka mina dränage eller andra komplikationer. Nedan ser ni mina trötta otränade ben som förhoppningsvis ska klara av att bygga muskler så jag får tillbaka mitt liv i skogen, vilket både jag och Loui saknar.
Nu dags för sjukgymnastiken och därefter inta soffläge för att vila.
