Månad: februari 2020

Godnatt och ler stort med skön känsla

Godnatt och ler åt dagen!

Godnatt låter väl skönt, älskar att sova och så tacksam att jag numera sover. Enbart några gånger per natt vaknar jag upp men somnar oftast om direkt.

Haft en energifylld dag, träffat härliga entreprenörer, tittat på lokaler och ett väldigt givande telefonmöte. Det pirrar i kroppen och känslan att det här kommer gå bra är stor. Nu gäller det att våga satsa, riska, hitta tron på mig själv och tänka nytänk.

Det är en skön känsla men även en känsla fylld med oro och  en släng av osäkerhet och 1000 tals funderingar. Ingen brådska och helt återställd är vad som gäller  för mig i första hand. Resan dit är lång men jag är ändå på gång.

Min vän Jessika kallad Hedda kom förbi på besök.  Nedan en härlig sommarbild med henne.

I morgon blir det härligt VIP event med älskade syster Lena och på fredag blir det event igen

Då blir det fina vännen Hedda som är mitt sällskap. Mer om det kommer, först upplevelse sen berättelse. 

Nu säger jag god natt fina läsare, kram Minette

Kalla samtal som blev väldigt heta

Kalla samtal är inte alltid lika roligt!

Kalla samtal är samtal många vill slippa ringa. Vill säga att ringa någon som inte vet vem du är och sälja in dig själv din affärsidé eller produkt. Ändå är kalla samtal väldigt enkelt och billigt alternativ att sälja in det man önskar. Det krävs dock lite erfarenhet mod och förberedelse inför det.  När jag känner en oro att ringa brukar jag snabbt spalta ner skälet.Därefter ge mig själv svaren jag förväntar mig för att vara väl förberedd på några nej, innan det vänds till ett ja. För ett ja ska det bli, så tänker jag alltid om inte nu så på längre sikt. Personer jag ringer till ska kunna säga nej och ändå minnas mig för att i framtiden tänka – visst ja, henne ringer vi och kollar med…..

Mod! 

Det var länge sen jag utförde kalla samtal så lite ringrostig var jag men inte rädd.  Skrev ner mina frågor och tänkte – ähh kan inte får mer än ett nej. Idag är jag så tacksam att jag ringde  och det kändes lite som personen bara väntade på just detta samtal. Att föll på plats och vi kände båda två att detta kan absolut inte gå fel, speciellt inte när det är helt riskfritt för alla inblandade. En rolig grej då allt redan finns, fungerar det inte kan vi stänga den dörren och vara stolta att vi vågade. 

Lokal!

En lokal finns nu letar vi efter ytterligare en och helt utan stress för det är inte bråttom. Det kan ske nu eller längre fram vi har som sagt hela livet på oss.  Det bästa i allt är att jag har ingen stress, ingen press utan kan starta OM och NÄR jag vill. Det kommer självklart bli en hel del slit i början men och? 

Nu ska jag ta vara på denna fina Onsdag och lova mig att ni gör detsamma. 

Kram Minette

 

Nacka och skrynkligt kön i miniatyr

Nacka Sickla blottare och Tyresö! 

Nacka står det på skylten och bilen rullar in på nästa infart. Lämnar Loui hos Paulina Razmus och lilleman Wilton. Passsar på att fredagsmysa innan bilen rullar vidare mot nästa hållplats, Sickla. Väl i Sickla checkar vi in i fel rum och det nya var även det fel. Så efter 3 byten har vi äntligen fått rätt och vi ger högsta betyg till personalen som snabbt åtgärdar felen.

Minette Tigerfalk

Släpper packningen och går mot relaxen  för en stunds avkoppling och ro. Det första jag möts av är en man eller rent av en sjuk person som blottar sitt kön för mig genom att släppa på badrocken. Jag vänder på klacken och tänkte oj, kanske blev det fel. När jag väl kommer tillbaka sitter han i bubbelpoolen och flukta på mig och övriga kvinnor intill. ( obs att jag inte ens var avklädd i badkläder).  Strax därefter kliver han upp och går in på herrarnas och ut kommer han med minimal handduk runt röven och den lilla skrumpna dinglande könet han så gärna visade upp.

Han lägger sig med benen brett isär så hela äckliga asets kön syns men då fick jag nog. Med några väl valda ord fick jag honom att se ut som något katten släpat in. Förnekelse var hans ända vapen och han fick välja, klä på dig badbyxor eller bli utslängd från hotellet. Han vill ställa sig över den unga kvinnliga receptionisten men det hade han inget för. Står du vid poolen med rumpan bar kan natten utomhus bli sval. 

Nu fortsätter denna dag i Tyresö mer om helgen kommer senare.  Kramar Minette 

 

Klaustrofobi cirkus på röntgen

Klaustrofobi säger jag och hon ler.

Klaustrofobi säger jag igen och hon fortsätter le med sina stora vackra ögon och får mig trots min panik att känna mig lugn. Eller nja, hon fik mig att andas och bad min man hålla handen. Dagen för magnetröntgen är nämligen här och natten till idag har varit sömnlös. Vet inte hur många gånger jag tog upp telefonen för att jag ville knappa in en avbokning.

Att känna mig instängd, kvävd  och helt utan kontroll är en starkt irrationell rädsla. Röntgensköterskan välkomnar mig med öppen famn och jag säger direkt  – Ska jag in i ett rör så åker jag hem, det är inget för mig bara så du vet. Hon var erfaren och van med hysteriska patienter och på något vis fick hon och Robert in mig i ett bås och plötsligt stod jag där i grön rock och frös. 

Minns tillbaka!

I skrivande stund minns jag när jag var på HM i Västerås då det låg på andra sidan stan intill IKEAs gamla byggnad.  Annika och jag tittar på smycken  och jag provar en  ring. Så fin, tills den ska av och jag upptäcket att den fastnat.  Strax därefter hyperventilerar jag och får ren panik ( precis som idag) Cirkus del lux och helt gratis för de runt om. Alltid kul att roa andra men inte kul för mig just under tiden. Det slutade med att jag stod i personalutrymmet och en trevlig tjej lirkade bort den med tvål och kallt vatten. Till sak hör att jag får verkligen panik att vara instäng så hur tror ni det känns att vara instängd i en RING? Asså..dör på mig själv ibland. 

Stolt att jag gjorde det!

Väl hemma kan jag väl erkänna att jag är lite stolt över mig själv.Jag klarade av det men tårarna rann. 

Jag förstår inte vad min rädsla kommer ifrån men kanske beror det på att jag var inlåst i en kylbox som liten. Eller att brosan låste in mig i garderoben och släckte samtidigt som han berättade om alla äckliga råttor som bor i väggarna och bara kommer fram när det är mörkt. Kan tillägga att jag har råttfobi.  Ingen aning men funderar på hämnd och ler lite när jag kommer på tanken av laxermedel i hans mat. 

På återseende var så säkra Kramar Minette

Orsaker till klaustrofobi  – Minns inget av det!

källa https://www.doktorn.com/artikel/klaustrofobi

Som med många övriga fobier så är det ofta svårt att komma fram till en enda orsak till varför personen i fråga drabbas. En del psykologer menar fobier är inlärda känslor. Om en person vid flera tillfällen har haft otrevliga uppleveleser när denne har varit i ett trångt utrymme så finns det en risk att hjärnan börjar att koppla ihop den otrevliga känslan med platsen man var vid. Ofta har klaustrofobi med ett trauma i barndomen att göra. Till exempel kan situationer som dessa utlösa besvär senare i livet:

Ett barn blir instängd i ett skåp.

Ett barn tappar bort sina föräldrar i en stor folkmassa.

barn ramlar i en djup pool och kan inte simma.

Missförstånd slätade chefen över det lite lätt

Missförstånd ekar det i mitt huvud! 

Missförstånd säger kvinnan och jag hoppar till och blir förvånad över hur lätt en chef kan se på bristerna. Mitt svar blir vänligt men bestämt, vart blev mina operationer med så allvarliga komplikationer ett missförstånd? Vart är bristerna för patientsäkerheten på kliniken ett missförstånd? Varför väntar hon med att ringa tills vi har besökt kliniken för att kräva ut ALLA journaler? ( skickades inte komplett trots att jag har den rättigheten).

Chefen vädjar om ett möte innan jag går ut offentligt och jag upplyser om att det är försent, ca 4 veckor försent. Varför ringde hon inte innan hon fick veta att jag släpper det offentligt?  Varför ringde ingen och frågade om ett möte? 

Exakt vad som hänt mig kan jag i dagsläget inte gå ut med för jag vill inte störa utredningar eller journalister som granskar ärendet. Att det dock varit en fruktansvärd process kan jag skriva under på. Ju mer jag orkar fördjupa mig i det och se över allt växer de tydliga bristerna.

Däremot kan jag säga – ATT DET FINNS INGET MISSFÖRSTÅND ATT REDA UT. UTAN DET FINNS MISSFÖRHÅLLANDEN SOM AKUT BEHÖVER SES ÖVER.

Ni hade pratat om det, men någon förändringsprocess för patientsäkerheten eller personal var inte aktuell, utan du sa bara – jaha är det så illa som du säger så kan vi lika gärna stänga avdelningen.  Mitt svar kom från hjärtat -Det är exakt det som är mitt mål, att ni måste stänga avdelningen göra om göra rätt för fler får inte drabbas. 

Bollade med min kurator och jag blev ännu starkare av samtalet och tänker våga berätta EXAKT ALLT! 

Jag står med båda fötterna på jorden och tittar upp mot himlen. Jag undra hur många ”missförstånd” befinner sig i himlen? 

Kram Minette

Onsdag och redo för dagen

Onsdag och redo för samtal!

Onsdag klockan är åtta och  jag har suttit vaken några timmar i soffan. Loui snarkar intill och Milton jamar och vill ha uppmärksamhet. Kastar in ett litet godmorgon inlägg och vill be er alla att vara tacksamma att ni fått ännu en morgon att vakna upp till. Härligt va? 

På min agenda står det – 

Skogspromenad, rehabträning, kuratorsamtal, besök av Syster Lena och handbollsträning för tösen. Vad ska ni göra denna Onsdag?

Självklart ska jag hinna ha telefonsamtal med några vänner, städa och skriva några punkter för fler blogginlägg. Ni vet ju att mitt liv varit lite lätt kaosliknande en tid så för att gå framåt ser jag till att hålla en agenda med mix av aktiviteter. 

Skogspromenaderna brukar alltid ge extra energi till framsteg. Speciellt då det händer att jag både ramlar omkull eller går rakt in i ett träd lite bara så där. Tydligt tecken på att jag är på väg tillbaka. Så nu mot skogen och öppna dagen för nya galenskaper.  

Kram Minette

Lille Milo, hyllning till er Eskilstunabor

Lille Milo och Matte Jennifer Jojo!

Lille Milo endast 5,5 månad ung smiter ut och möter trafik i form av både 40, 70 och 110 vägar. Milo är blandras -prazsky krysarik och chihuahua och som ni då förstår väldigt liten. Milos kroppsstorlek och unga ålder gör honom lätt till offer både mot trafik, onda människor och rävar. Sen framför allt mot den kraftiga storm, regn och kyla som jag var rädd skulle bli hans öde. 

Vi alla förstod att det är väldigt bråttom.

Matte Jennifer Jojo lägger ut ett inlägg och vädjar om hjälp att finna lille Milo. Delningarna var snabbt uppe över 600 st och det bara kom sig till att växa. Jennifer och Lille Milo klev in i allas hjärtan och vart jag än begav mig mötte jag frivilliga sökande unga som gamla. Telefonkedjor, messenger och organiserade sökningar var snabbt ordnat och alla EXAKT alla var berörda. 

Hett tips och snälla människor!

Någon hade sett Milo i Söndags och adressen var där jag föddes och växte upp. Självklart åkte jag dit tillsammans med min dotter Cassandra. Därefter åkte vi hem och skapade flyers för att lägga i alla brevlådor i det området samt ute efter vägarna. Allt i samförstånd med Jennifer. 

Lille Milo är hemma!

Jag sitter i soffan och tänker på lille Milo som nu vilar i mattes knä. Tänker även  på er människor som utan tvekan hjälpte till. Tänk att det finns så mycket goda snälla och hjälpsamma människor. När allt känns mörkt, tungt och eländigt be om hjälp. För oavsett skäl så finns änglarna där när det behövs. Det bevisades sig återigen att vi Eskilstunabor finns för varandra till 100 %.

Timmar och hela natten! 

Många cyklade runt i timmar och en del satt timtals i bilen för att hålla span. Jag mötte på många stelfrusna som sökt långt in på natten men ändå inte ville ge upp. Alla ville rädda Milo och vad gjorde de då om de frös?  Fina ni säger jag bara och önskar jag hade alla namn för att  ni skulle vara värda att nämnas. 

I måndags eftermiddag stoppades alla sökinsatser .Matte hade fått in fler tips och råd gällande sökningen. Milo ska ha setts i samma område  igen och kunde bli skrämd av alla som sprang runt. Sagt och gjort nu är Lille Milo hemma hos sin underbara matte och jag är övertygad om att de båda njuter till fullo. 

Tack Jennifer Jojo och härliga Sari Eklund.

Jennifer du starka fina underbara matte till Milo så full med mod och hopp. Tack från hjärtat att du orkade svara på alla samtal från oss som ville hjälpa till.  Du är beundransvärd kämpe och ditt lugn skulle flera behöva. Din älskade bebis försvinner och samtidigt ligger du i hög feber och  är genomsjuk, hur orkade du? Många ringde dig och ändå höll du humöret uppe. Fick även lära känna din underbara härliga granne Sari Eklund som fanns med mig i sökandet.  Vi fick några skratt mitt i det jobbiga mer om det i ett annat inlägg. 

Milo 5,5 månader ung med en vikt kanske runt 1.5 till 2 kg fick en hel stad att agera. . Så liten men så BETYDELSEFULL!

Kram Minette

Tisdag godmorgon och vad händer

Tisdag storm och jag!

Tisdag och stormen håller i sig och med min lätta kropp törs jag knapp gå ut för risk att blåsa bort. Sitter här med min frukost och inser att jag trots risken att blåsa bort så måste jag ta mig ut.  Ska strax bege mig till vårdcentralen för ett första möte  med min fysioterapeut. Ska bli spännande att se vad han kan lära mig för nytt för att få mitt vänstra ben att fungerar till 100 %.  

Status i övrigt är att jag haft några givande telefonmöten som sköt över en hel del positiv energi vilket jag tacksamt tar emot. 

2 underbart glädjande VIP event inbjudningar kom med posten. Så tacksam och hoppas innerligt att jag kan gå och funderar mest på vem jag ska ta med .

Hur mår ni, vad händer runt er, berätta gärna. Nu ska jag ila väg  men snart hörs vi här igen. Varm kram Minette 

Onda goda ting motgång och framgång

Onda leds till det goda.

Onda – se det goda i det onda så tänker jag  även om det känns hopplöst ibland. Att drabbas av motgångar och hälsoproblem kan få alla att tappa tron på det mesta men ge inte upp.  Jag siktar inte för långt fram utan lite mera här och nu. Dock behöver jag en framtidsplan och mål  för att kunna leva fullt ut här och nu. Att satsa så hårt som jag gjorde på flera plan för att sen falla på mållinjen kändes oerhört tungt. Besvikelsen, sorgen, ilskan och allt det som hör till tar tid att få ur sig.

Läroår!

Bakom mig ligger några tuffa år men samtidigt fina läroår. När hälsan och andra motgångar tog över kändes allt hopplöst. Att  jag då prioritera bort mig själv i olika relationer som vänskap, arbete, välgörenhet, familj osv gjorde tillslut att jag föll väldigt hårt.

Jag är bra, eller nej jag är grymt bra!

Jag tror på mig själv och en fin framtid. Bilden nedan togs när jag stod redo för det nya jag hade jobbat hårt för. Då plötsligt kom nästa smäll och hälsan svek igen. Någon mening i det finns det nog men kändes väl som att det kvittade där och då. Livet är fullt av överraskningar och mitt öde valde en längre och betydligt krokigare väg än min plan. 

Sitter ändå i soffan och ler lite med tanken – hur mycket ska jag orka? Lika snabbt tänker jag, har jag orkat alla dessa år ska jag väl orka några år till. Jag är väl inte känd för att vara personen som lägger mig platt och ger upp. 

Läsare!

Ni läsare som möts av motgångar plocka fram ett block notera allt. Kartlägg er situation omgivning vänner osv. Snabbt ser ni var ni vill och med vilka. Ta hand om er och nej jag ska INTE KOMMA TILLBAKA som ni alla snällt säger, jag SKA KOMMA FRAMÅT. 

Kram Minette

Betydelsefull trött kvinna närvaro

Betydelsefull det är ordet!

Betydelsefull är ett ord jag sätter på vissa människor runt mig. Personer som passerat mitt liv på olika vis och visar genuin äkta omtanke. Ni är många fantastiska där ute som ger mig pepp att orka kämpa.  I veckan fick  jag ett mycket oväntat meddelande på messenger och jag blev varm i hjärtat. Då avståndet mellan oss  är långt och trots av vi inte umgås så visade hen äkta omtanken. Blev varm i hjärtat  och min syn på hen blev bekräftade.  Mycket gick fel men inget har kunnat få mig att ändra min åsikt på hen – jag anser att en person med så mycket drivkraft, Energi, hjärta och kompetens behövs i  samhället och entreprenörsvärlden. Hen du vet vem du är  – Tack!

Betydelsefull närvaro.

Det är viktigt att uppdatera och vara läsarna trogen genom uppdatering. Tyvärr har min ork varit  långt i från vad den en gång var. Psykiskt slås jag ut mellan varven och känner mig hjärntrött och helt tömd på energi.  

Syskontid i Tuna Park.

Jag är rejält trött på att vara trött och att inte kunna gå ut ger mig  negativ stresspåslag. Drog i väg ett sms till min älskade storasyster Lena Brunstedt och snabbt kom hon och hämtade mig för att släpa runt mig på café i Tuna Park, mio och Rusta. Det blev slitigt med en och annan paus men jag kom ut. Väl hemma sov jag i fyra och en halv timme på grund av total utmattning. 

Suddig bild sen förra året men älskar bilden nedan på mig och syrran. Min vackra underbara syster som även hon är så betydelsefull. 

Kram till er alla / Minette

Häxa, synsk eller vad är hon?

Häxa säger många, jag ler…! 

Häxa ekar det i mitt huvud men snabbt känns det finare att säga ängel. För vad hade hänt om hon inte sagt och gjort exakt det hon gjorde. Vi sågs äntligen på en fika för det var länge sen innan dess vi setts. Hon frågade vid flera tillfällen, Minette hur mår du i allt? Jag slår bort det snabbt och svarar med den vanliga frasen, tack jag mår bra.

 

Häxa?

Hon tror mig inte utan frågar om hon få ta sina händer nära mig och testa en sak. Jag säger självklart och hon lägger likt en häxa sina händerna lite överallt och knackar  på kroppen och jag vet inte allt vad jag hinner tänka  från häxeri till dårskap. Plötsligt blir hon allvarlig och säger, du måste till läkaren och det är nu, lova mig att se över din livmoder och njurar. Hoppar till lite av hennes uttalande och funderar – vem är hon? Hur vet hon? Dagarna innan hade jag ringt för att boka tid exakt gällande de båda områdena.

Idag 7 månader senare ekar samma fråga om och om igen.Hur  kunde hon känna det genom handpåläggning och  se det i mina ögon? Oavsett vad så är jag tacksam över den skumma upplevelsen för fick mig till att tjata mig till en snabbare tid och idag är jag tacksam. 

Yes!

Njuren såg fin ut med i urinblåsan såg det avvikelser vilket ledde till snabb operation. ( den op utfördes på Kullbergska sjukhuset i Katrineholm ). Nu i januari var det uppföljning och jag klev ut leende med att allt såg fint ut. 

Veckan efter var det dags för nästa op  att ta bort livmodern ( den op utfördes på mälarsjukhuset i Eskilstuna) och det vet ni ju alla hur illa det gick. Dock var det mera mina tankar runt denna kvinna. Jag undrar ofta hur  hon kunde se och känna det läkarna behövde antal besök för att se? 

Fredag och jag bakar.

Äntligen fredag och dagens rörelseträning är att baka idag och det blev rulltårta, äpplekaka, paj, kokoskakor. Så nu bli det soffläge en stund för återhämtning. Ser fram emot helgen då vår Leona ska ha bjudning för nära och kära. Vi har valt att dela upp det i omgångar för att jag ska orka hela dagen. Vad har ni för planer i helgen? 

 

Stor varm häxkram, ler!  / Minette 

 

Kvinnokliniken vidriga reflektioner

Kvinnokliniken vänner och galna jag!

Kvinnokliniken är kärnämnet men först tack. Jag är trött men så glad över att så många kontaktar mig för att tacka och hylla mitt mod att vara ”naken” på bloggen. Ni ger mig styrka och hopp om medmänsklighet vänskap och rättvisa. Ni är alla fantastiska.

Innan jag går in på reflektioner från min tid på kvinnokliniken så ska jag bjuda på en typiskt Minette. Jag är en kämpe och utmanar gärna mig själv vilket gick så där igår. Skjuter fram en stol som den galning jag är och tog mig upp på den på något vis jag inte ens fattar själv. Plötsligt står jag raklång på stolen och blir överlycklig och hinner tänka wow ett framsteg.Sen svartnade allt.. pang och buller i bong ner i golvet.

Robert vaknade av en duns  och hittar mig liggande pladask på golvet efter att benet som inte fungerar gav vika. I raset slog jag i huvudet i diskmaskinen men inga andra större skador. Han blev väl inte så glad men jag ser det som ett tecken åt rätt håll.  Ni får skratta nu för det var ganska kul om jag själv får säga. 

Reflektioner på kvinnokliniken!

Jag  har väldigt ofta koll och ser vad som händer runt  om  mig och när något inte fungerar. Hur tänker personerna bakom placeringen av kvinnoklinikens patienter? Jag blir mörkrädd och förtvivlad över hanteringen av patienterna men även över hur viss bra personal bara kördes över. Jag anser att de som ansvarar inte tänker alls.  Rätta mig om jag har fel. 

Lyckliga och sorgsna mammor!

Hur kan man placera nyförlösta lyckliga mammor som både hörs och syns bland mammor som drabbats av sena missfall,  sent avbrutna graviditeter som kan beror på missbildning och mammor som får föda fram sina dödfödda barn? Det ligger även  svårt cancersjuka kvinnor i samma korridor och kvinnor som tvingas operera bort livmodern och vet att de aldrig kommer kunna få biologiska barn. Hur motiverar ni ert för mig ej genomtänka beslut? Så här såg det inte ut förr så varför är det så här nu? Snälla ge mig ett svar.

Jag undrar även var ni placerar de män som precis fått glädjen att bli pappa men till sin sorg förlorat sin fru, mamman till barnet på grund av förlossningen? Det händer och har hänt just på detta sjukhus flera gånger. 

Så trött men vågade inte släppa kontrollen!

Jag var trött men höll ändå koll och om jag inte räknat helt fel så fanns det enbart 1 st sjuksköterska  alternativ barnmorska och 1 st undersköterska på gynsidan som har minst 8 st  ”tunga” inneliggande patienter men allt som oftast är de överbelastade utan att kalla in mera personal. Patienter som mår väldigt dåligt och ringer i larmknappen, behöver få medicin, hjälp till toalett, få något att äta, tömma dränage, provtagning, svara i telefon, oroande samtal, skriva journalanteckningar och städa ja listan kan bli lång. Min tid där var som den var och jag väntade in i det sista för att be om hjälp, att se och höra hur personalen sprang från rum till rum gjorde att jag kände mig besvärlig. 

En natt vaknade jag av att personalen var väldigt osams, hur kan det som hände ens hända? Mer om det kommer. 

Nu är det dags att fånga tillbaka denna fina Torsdag och göra det bästa av den. 

Till alla er som kämpar av någon anledning  kämpa det finns ingen annan väg. Kramar Minette 

Natt smärtor och tankar

Natt och den fylls med tankar!

Natt och jag sitter klarvaken i sängen, sängen som är flyttad in till vardagsrummet/köket. Jag frågar mig om och om igen, varför? Detta inlägg påbörjade jag i lördags men det var natt och jag var  för trött för att klara av att skriva hela inlägget.Så när ni läser detta inlägg så ligger uppdateringen lite i släp. 

Jag har haft en del fruktansvärda och tunga dagar och till mestadels har jag sovit. Febern vill inte gå ner till normal temp och smärtorna görs sig påminda. Jag vet att det inte hjälper att ångra mig och det går inte att få det ogjort men jag önskar så att jag aldrig utfört denna operation.Trots allt så är jag ändå så glad och tacksam. Tacksam att rätt läkare klev in och enligt mig räddade mitt liv.

Jag dog och vände om tillbaka för att älska livet ännu mer. Min ärrade mage kommer alltid att påminna mig om min styrka att inte ge upp. Nu vänder det, PUNKT!

Ps otäck bild och såren runt mun är på grunda av slangar jag haft i halsen d.s

Jag är en kämpe!

Jag är stolt över mig själv och stolt över hur jag ser ljuset istället för mörkret. Självklart är jag ledsen och mellan varven även arg men inget hjälper mig att läka så att vara stark och kämpa är något jag föredrar för många där ute behöver mig. Många har så tufft, helt utan mat, boende, kläder värme och kärlek, så jag måste hålla mig stark och fortsätta lägga min fritid på att hjälpa människor i behov. 

Dränage inte kul alls!

Att bära på 2 dränage är psykiskt påfrestande för  det drar och ömmar men ger  även illamående känslor. Ett obehag som blir värre för varje dag. Jag hoppas att röntgen ser bra ut och jag  får plocka bort dränagen snart.

 

Detaljer och tack!

Tack från djupet av mitt hjärta till alla er som visat omtanke genom att skriva på bloggen, messenger, sms, ringt, facebook och kommit förbi. Uppskattar era frågor och besvarar alla vartefter jag orkar. Det kommer att komma mera detaljer så ni fina läsare kommer att förstå vad som hänt men jag inväntar journaler och kopia på deras egna anmälan först.

Vakna tider försöker jag vara kreativ. 

Att skapa är alltid roligare än att bara sitta still och för mig är att skapa läkande för själen. Spelar ingen roll vad som skapas bara att det görs. Då det är lång kö till sjukgymnastiken så har jag skapat ett eget tränings/rehab upplägg. Vägrar vara hemma och chilla jag vill tillbaka och arbeta. 

LÖF!

 I mitt tillstånd är det inte lätt att varken förstå vad som ska göras eller rent av orka göra alla måsten. Jag skulle bara genomgå en rutinoperation och inte lära mig anmäla sjukvården till Löf IVO och Lex. Vid mitt tillstånd finns inte energi att ta reda på mina rättigheter, det borde vara självklart att det finns hjälp att få när det är de som ansvarar för skadan men så är det inte. 

Vad händer när du gjort en anmälan?

Jag läser igenom Löf  och blir chockad över hur få som får hjälp  – enbart 40 % får ersättning och som drabbad kan du vänta på besked ändå upp till några år. Hur ska vi drabbade orka driva kampen parallellt med att våra drabbade? 

Återigen – du måste vara frisk för att kunna vara sjuk! Kramar Minette