Månad: januari 2020

Rutinoperation – hysterektomi skadad för livet?

Rutinoperation som gick  VÄLDIGT fel. 

Rutinoperation ekar det inom mig och det har aldrig hänt förr hör jag svagt, aldrig hänt förr? Kan jag bry mig mindre? Det har hänt mig och på det absolut sämsta vis. 

Mitt liv, ni pratar om MITT LIV  och när ni säger att det aldrig hänt förr så blir jag ännu mera rädd, förtvivlad, frustrerad ledsen, arg och inom mig bubblar så mycket känslor. 

Hur kunde detta hända?

Det som aldrig kunde hända ja det hände mig och det gick så illa det bara kunde. Läkaren är chockad och ledsen över vad som hänt men inget av allt detta hjälper fortfarande mig, för det skulle ALDRIG kunna hända. 

Att säga att jag inte är förvånad känns kanske magstarkt men nej, jag känner så. Redan från dag ett har allt gått katastrofalt illa. 

Mälarsjukhuset – ALDRIG MERA!

Gyn / kvinnokliniken på Mälarsjukhuset i Eskilstuna sätter sig själva på kartan om och om igen.  Jag  kan bevittna så många brister så jag vet helt ärligt inte vart jag ska börja men någon måste sätta detta i rull för så här får det inte fortsätta.

Om jag hade dött?

Varför lyssnade ni inte på mig när jag sa ” något är fel, jag dör om ni inget gör” Ni svarade, det är tarmarna som rör sig men jag skrek – nej. Trots det lät ni mig ligga ytterligare ett dygn och under tiden jag låg där fylldes min mage med urin och mitt tillstånd blev allt sämre.

Så många fel!

Från starka felformuleringar som att min livmoder var väldigt angripen, detta fixar vi snabbt till  sjuksköterskorna  som medicinerar fel och glömmer bort att följa läkarens ordination. 

Ska jag eller ska jag inte?

Funderingar som far fram och tillbaka om jag ska berätta och om jag ska jag visa? Jag vet att jag varken kommer bli mer eller mindre hel av att visa mig ”naken” och berätta om det jag drabbats av men kanske kan det hjälpa fler? Kanske mår jag bättre av att få skriva av mig eller så blir det ingen skillnad. Som sagt jag har ingen aning men jag tror att det är nödvändigt för mig att berätta om vilka risker jag utsatts för så fler kan våga berätta och att få fler att förstå riskerna. Vad som hände mig vid en så ”enkel”rutinoperation – hysterektomi men framför allt nonchalansen runt om. Har du drabbats eller känner du någon som gjort det? Hur tänker ni runt min fråga om att berätta eller inte? 

 

Hysterektomi

Hysterektomi är en operation som innebär att livmodern tas bort. Varje år opereras ca 4000 kvinnor och av dem drabbas 4 % av allvarliga 
komplikationer och en av dem är jag. Operationen kan göras om du har muskelknutor, rikliga blödningar, cellförändringar, endometrios eller livmodercancer. De flesta kan lämna sjukhuset dagen efter operationen men jag blev där i 10 dagar. Då ena kaoset efter det andra avlöste varandra kände jag mig inte längre trygg och bad om att få åka hem för att vårdas vilas och få ro hemma. Enligt läkaren kunde inget gå fel och den information jag fick var minst sagt undermålig. För mig gick allt , exakt allt fel. 

Inom kort kommer steg för steg vad som hänt och hur illa det gick men framförallt, det kunde varit min död och vad hände inom mig? en  mammas död pågrund av vad? Varför gick det fel, hur kunde detta ens hända men framförallt vart är ni alla nu, ni sjukvård som säger att ni finns hela vägen? 

Kramar  från Minette som inte tänker sluta kämpa!

Hjärtligt grattis Paulina, livet tacksam

Hjärtligt grattis mitt allt och livet!

 

Hjärtligt grattis på 29 årsdagen den 27 januari 2020.

Idag säger jag hjärtligt grattis min lilla tjej Paulina hon den lilla busungen och min där lilla snuttan som  nu vuxit upp och blivit en självständig driven, modig kvinna och mamma.

Firar på olika håll!

Det gör mig så ont att för första gången på 29 år inte kunna fira din dag med dig. ( Ringde precis och sjöng för dig kl 00.02)

För mig är det alltid viktigt att vara tillsammans på högtidsdagarna men på grund av rådande omständigheter måste jag befinnas i vila för återhämtning, läkning och rehab. Vi pratades vid igår och jag grät då det för mig är jobbigt att inte ha dig nära och så känslomässigt tungt att inte dela din dag. Klok som du alltid är svarar du  lugnt och stilla.  – mamma, du överlevde och det är det ända som faktiskt räknas nu. Ännu mera tårar rinner ned för min kind och jag inser att ja, du har så rätt..jag lever…

Du ger mig allt!

Året 1991 kom du till mig och redan dag ett förstod jag vart vi skulle stå i framtida relation. Du har gett så mycket under alla år men det du gett mig din ”pappa” Robert och dina syskon under mina två sista kritiska veckor är så mycket större än allt annat. Din närvaro, kramar, pussen på pannan och alla långa samtal där du ser till att jag inte ger upp har varit så betydelsefulla.

Du har fått dina syskon att få ro och orka vara barn. Du har gett ”pappa” Robert tid att vårda mig och samtidigt ta hand om sig själv. Tillsammans med din festman Razmus har ni skapat balans i all denna kaos som varit.

Åter börjar tårarna rinna men jag gråter denna gång med ett leende….Som du sa mamma – mamma du lever!

Paulina Emilia Minette Lindström Tigerfalk – JAG ÄLSKAR DIG!

 

Minette Tigerfalk Paulina Lindström Tigerfalk Efva Attling

En ängel satte sig på min axel, log vände om och sa – nu kommer allt bli bra! /Kram 

Operationen gick inte som tänkt

Operationen!

Operationen jag gjorde den 15/1 gav komplikationer med påföljd att akut operas igen den 17/1 som även den gav komplikationer i vänster ben. Jag befinner mig på sjukhuset i Eskilstuna och i dagsläget vet jag inte när jag får åka hem, får jag välja är det snart.

Nedan presenter från älskade storasyster Lena som vet vad jag tycker om. 

Amelia Dumle kola Geisha

Tack ni som visar!

Ni är många som undrat vart jag tagit vägen och inte svarar osv så därav väljer jag att gå ut och berätta i enkla drag.

Jag tänker fixa denna resa med, men jag behöver tid för läkning, både psykologiskt, nervologiskt och fysiskt. Jag ska upp igen, ska TILLBAKA👊🏻 snart ser ni mig ” glenza” igen. Träning på helt annan nivå. 

Mer om operationen och allt runt om kanske kommer. 

Med kärlek/ Minette

Lämnar 2019 års misstag, 2020 Detox

Detox -Fortsätter inte det nya året med föregående års misstag.

Detox .Under lång tid har jag misskött min hälsa trots läkarens varningens finger. Jag har inte haft energi att bryta mig loss från mitt destruktiva levnadssätt med inre stress, dåliga mat och träningsvanor som har satt tydliga spår både på in och utsidan.  Trött, glåmig, torr hud och dallriga lår är bara lite av det som visar att det behövs en förändring. Så nu blir det till att lämna kolhydraterna kvar i 2019 och bli slav under ”Mitas Manual”.  Mer om ”Mitas Manual” kommer ni få läsa inom kort. Min start börjar på måndag och ska pågå i 28 dagar.  Någon som vill utmana mig? 

 Detox är inne!

Men hur många gör det på riktigt? Det är populärt med att utföra detox, vill säga att rensa kroppen och ge den en ny start men för mig är detox mer än så. Jag rensar hela huset, skafferiet, kylen och frysen men framför allt rensar jag bland hud & smink produkterna.  Med min långa erfarenhet inom hud och spa så vet jag hur snabbt bakterier kan växa i produkterna. Jag råder alla att rensa bort dåliga produkter och regelbundet tvätta borstarna och sprita av utsidan, skaft osv. Håll koll på produktens hållbarhet efter öppnad förpackning genom att skriva datum på varje produkt. 

På mina handfat står alltid en ros!

Min favoritparfym från Efva Attling.

Borstar på tork, tänk på att ställa borsten neråt.

Mina badkar smyckar jag med underbart fina badlakan!

Njuter av ett glas Baileys när jag rensar badrumslådorna. 

Hällde lådorna upp och ned och sen var det bara att rensa.

Nu intar jag sängläge och fortsätter i morgon.  Kram Minette

Ica Maxi Lets Move Johanna Duba Jörnegren

Ica Maxi – där så mycket händer!

Ica Maxi Eskilstuna är mitt andra hem och en plats jag trivs på. Det beror nog mest på all underbar personal som arbetar där. De dagar jag är i Eskilstuna så besöker jag Ica MINST  en gång per dag. För mig har det hänt väldigt roliga och mindre roliga saker när jag befunnit mig där. Jag har varit arg som ett bi, rädd som få, svimmat, gråtit och ramlat men framför allt skrattat men oavsett  vad så har jag ALLTID känt mig varmt omhändertagen och sedd som kund.

Egentid!

Minns tiden som småbarnsmamma då jag drog hemifrån för att få egen tid…på maxi. Där mötte jag upp andra mammor och  vi njöt av att få vara tillsammans för att shoppa loss och ta oss fram i snigelfart för att njuta av den egna tiden. Jag skrattar till vid skrivande stund och inser att kraven som äldre småbarnsmamma inte var som till skillnad mot när jag var ung småbarnsmamma. Då var egentiden att besöka någon av nöjesplatserna i stan. 

 Ica Maxis fina hjärta!

Paradis och Aladdin  – Jag faller in i tanken att det är så självklart hemma på gottebordet. Asken med den fina chokladen som jag sen blir så fruktansvärt trött på i mellandagarna.

Tänk att det finns barn som aldrig får uppleva lyxen av att njuta av en liten chokladbit.Tänk att det finns barn som somnar hungriga, rädda och utsatta men ändå så fyllda med hopp och drömmar, drömmar om det jag tagit för givet.  Det gör ont i hjärtat att veta att jag aldrig fullt ut kan hjälpa alla dessa små men jag ska göra så gott jag kan och så långt jag orkar och räcker till.  Jag berättade  för Thomas Gustafsson ( Se nedan) om min dröm om att få ge dessa barn julkappar, choklad och julmust. 

Dagen efter överlämnade Thomas det personalen samlat ihop, kunder runt om hörde samtalet och anslöt med det de kunde bidra med. Jag vet inte hur jag ska kunna tacka er alla för era bidrag förutom att säga det. Ni alla är fantastiska. 

Babba Parnéus är en kille som jag ofta byter några ord med.

Babba är en av de som ofta får hjälpa mig att hitta det jag söker. Tidigare har jag hittat exakt allt men efter deras nya fantastiska och fina nysatsning med ombyggnationer råder lätt förvirring för mig. Jag lider inte men i plånboken det svider då jag alltid finner något mera att köpa när jag är på letande fot. 

Delikatessen är väl fylld!

På deras delikatessavdelning får jag som kund alltid hjälp av bland annat Ingrid Erita och Rebekka Folkesson för att skapa en fantastisk matupplevelse för mig och mina gäster. Jag kan frossa runt bland ostar, kallskuret, väl genomtänkta smörgåstårtor, sallader och så mycket mera. Något som passar mig som ställer rätt höga krav på mat ( enligt min omgivning..ler). 

Nedan ser ni min absoluta favorit både till fest och till vardags!  – Laxburgaren.

Förvånade att jag hamnar i härligt samtal just runt godishyllorna?

Heba försöker få oss förstå hur de små pepparkashusen är förpackade, det gick väl så där kan jag säga.Ler! Gina lyssnar spänt och vill så gärna hitta dem.

  Marie Wahlbom tillsammans med lilla Gina har korgen fylld på gosaker. 

 

 

Bananjakt inför julen!  

Spontant möte med ännu en trogen kund på Ica Maxi, Britt – Louise Andersson  som var där tillsammans med maken ( som tyvärr inte kom med på bild)för att handla inför julen. Det är härligt att höra vad alla kunder har för fint att säga om min favoritbutik. 

Insamling till behövande!

Som ni läsare vet så driver jag sedan många år tillbaka en facebookgrupp som heter Eskilstuna Hjälper (obs jag är inte i sammkoppling med ”Hjälpen i Eskilstuna” som startade nyligen). Min senaste insamling  var att uppfylla min dröm om att ge barnen som bor på skyddat boende julklappar. Sagt och gjort, med min drivkraft och alla er fina underbara runt om så blev det mer än fullt under granen. Det finns många att tacka och det kommer att komma inlägg både här och på mina facebook sidor. 

 Mitt varmaste tack till er fantastiska personal  på Ica Maxi och Maria Fehne ägare på Lets Move.

Varmt tack  till alla privatpersoner för alla paket och övriga gåvor samt ert bidrag via swish. 

 

 

Nedan Johanna Duba Jörnegren lämnar full låda med leksaker och passar på att gosa med Loui. 

Nedan Maria Fehne lämnar julgran och julkpappar som stöttning i min insamling.

Nu tar jag lite ledigt och förflyttar mig till köket för att fortsätta julstäda. Njut av er dag och hoppas ni alla fortsätter hjälpa mig att hjälpa. Ansök om medlemskap i Eskilstuna Hjälper.

Alla kan bidra på något vis.  Varm Kram Minette 

Älskar julen och allt därtill

Älskar julen och den extra tiden familjen får tillsammans.

December en månad  jag älskar och som lyser upp i det mörka, då hösten oftast är lite blöt och mörk.  I år fick jag ingen snö till vinterns högtid, men vad gör det? Jag fick tid med familjen, vännerna och mig själv, vilket betyder så mycket mera än allt annat. Jag har haft lång tid att reflektera och kommit i ro med att mina val i livet varit så rätt. Just nu sitter jag intill denna fina gran ni ser på bilderna nedan,ler och njuter av årets godbitar  som jag vill minnas och ta med mig vidare. Trots många mörka dystra stunder och besked så har jag nu en väg att följa för att komma vidare. Jag är väldigt stolt över min familj och mina vänner som funnits med och stöttat. Jag är även stolt över mig själv för att jag står där jag står och att jag nu vågar kasta mig ut för att  göra det alla sagt  jag bör göra men inte vågat. Tigrinnan med sitt driv och entreprenörskap har tagit beslutet som haft lång betänketid och nu hoppas  jag ni vill följa det och mig i framtiden. 

Nedan ser ni lite bilder från min jul tillsammans med min älskade.

Jag Wilton, Paulina och allas vår älskade Mini som med stor sorg lämnade oss  den 25:e december för att möta livet på andra sidan.

Cassandra, Lotta, jag, Wilton, Paulina, Mini och Leona.

En pyntad gran full med paket.

Paulina lämnar över julklappen till älskade Loui. 

Robert Paulina och Razmus.

Hela min älskade  familj samlad. Under denna bild ser ni fler härliga bilder från vår julafton. 

  P    

Berätta gärna lite om er jul, skicka bilder eller länka till er blogg, stor varm kram Minette