Månad: juli 2019

Eskilstuna hjälper, men även Stockholm hugger in.

Eskilstuna hjälper  – min facebook grupp!

Eskilstuna, min hemstad, där många hjälps åt. Jag är er så evigt tacksam för allt ni bidrar med. Denna grupp är skapad för att utmana Eskilstunabor att hjälpa behövande i den akuta dagssituationen,  den grundades för att hjälpa till i den för några år sedan omfattande skogsbranden utanför Sala! NU har jag breddat den även till Stockholm.

När branden lagt sig, valde jag att gå tillbaka till det jag gjorde innan facebook blev en  länk till hjälpande händer. Jag tittar över det akuta dagliga behoven. Där samhället inte räcker till eller hjäper till. Jag säger ofta, vi står INTE lika inför lagen men vi står heller INTE lika inför försörjningsstöd. 

Veckans insamling!

Tack Karima!

Jag är rörd till tårar över hur många som visat intresse att skänka,trots sommar och semester så har ni lagt tid för någon helt okänd person. Idag fick jag hjälp av min vän Karima  Djoumi, Karima åkte från Stockholm  ner till Eskilstuna för att bidra med sina hjälpande händer. Karima har även hjälpt till att åka runt i Stockholm för att hämta skänkta saker, från djupet av mitt hjärta, tack underbara fina Karima.

Så mycket fint, Tack!

Nedan ser ni lite av det vi samlade in, mer lägger jag ut på facebooksidan Eskilstuna hjälper. Ansök gärna om medlemskap och tipsa gärna om ni vet någon som behöver mig och mina hjälpande vänner.

Försörjningsstöd, ekonomiskt bistånd 

Så här står det på Eskilstuna kommuns hemsida – ( Även på många andras kommuner)
Du som inte själv kan tillgodose dina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt kan ha rätt till försörjningsstöd / ekonomiskt bistånd (tidigare kallat socialbidrag). Försörjningsstöd är det yttersta skyddsnätet, när alla andra möjligheter är prövade.

Tillgångar (bankmedel, aktier, bil, fastigheter med mera) eller kapitalvaror, som lätt går att sälja, måste först användas innan du har rätt till försörjningsstöd.

Jag kan våga påstå att det inte alltid fullt ut ser ut så. Jag har vid flertalet ggr suttit med, läst och granskat ärenden. Många samtal är inspelade, jag kan säga, fy skäms! ( obs, det gäller långt ifrån alla som står i tjänst,) men det sker fel, förödande bedömningsfel där jag tagit ärenden ytterligare en resa och fått  ärendet godkänt.

För mig är det ledsamt att det ibland ska behöva bli prestige. Jag skulle kunna berätta om flera fall, men vill inte att omgivningen ska koppla ihop det med de drabbade, och att hänga ut handläggare ligger inte för mig, för jag är helt övertygad om att det är deras arbetsförhållande med allt för mycket på deras axlar som ibland leder till felaktiga beslut. 

Nu ut med älskade Loui, Kram Minette

Bröllop, hemligt, Loui vårt vittne

Bröllop en skön sommardag! 

Minette Robert Tigerfalk

Bröllop, samma kläder nu som då, men med en hund!

Bröllop, klockorna spelar och jag minns ljuv musik. Solen skiner, mängder av mingel på kyrkogården. Exakt, festen började på en kyrkogård,  våra närmaste 130 vänner/gäster stod i full förväntan för att se oss kliva ur den vita glänsande limousine vi hyrt från Örebro. Ack så lurade de blev, bilen glider fint in på parkeringen, vi reser upp oss ut genom takluckan, skjuter i väg korken på skumpan inför alla nyfikna, där och då förlovar vi oss inför alla.Sakta smyger vi ner i sättet och vi glider fint i väg igen.

En och annan fågelholk står med öppen mun..vad händer..åker de igen..YES säger vårt toastmasterpar Charlotta och Lars, ni bevittnade just deras förlovning och om 1 timme börjar vigseln,men nu börjar förfesten. För exakt så ville vi ha det, skämtsamt fullt med glada vänner och en stor fest. 

Idag förevigade vi åter igen vår kärlek, i samma kläder, på samma datum, dock ingen bukett denna gång, utan det blev en hund, hunden Loui. 

 

Bröllop i 3 dagar !

Ett bröllop så där exakt perfekt som det passade oss. Ett tredagarsbröllop där vi självklart sov första natten på skilda håll. Iväg på varsitt håll för att få hår, kläder och allt runt om fixat. Min blivande  man såg till att föreviga minnet med att ha olika kamerateam som fotade och filmade mig/oss dag för dag.

En av mina absolut främsta vänner, Jenny Alpstedt, (Mitt dotter Paulinas pappas fru) var den som fanns med runt om för att få mig lugn, vilket behövdes av fler skäl. Bland annat vid fotografering gällande morgongåvan…en plåtning som var väldigt lättklädd..lugn…andas..släpper inga bilder…idag…men snart så..ler!

 Tänk vad fort det går! 

Allt ovan skedde för 15 år sen. Ett äktenskap som är byggt på ömsesidig respekt. Vi har som många andra gått igenom mängder av roliga och mindre roliga upplevelser, oavsett vilken storm som blåst förbi så sitter vi ändå lugnt i båten, pratar, kommuniceras, samsas och möts, för vår kärlek är så stark och vi är eniga om  att alla de krokiga vägar vi ibland måste passera, bara stärker oss. Vi sa ja, vi sa JA i nöd och lust, tills döden skiljer oss åt, så var det då, så är det nu.  Idag förevigade vi vår starka och respektfulla 23 åriga relation, 15 år som gifta och nu ännu mera gifta.

 

Från djupet av mitt hjärta, jag älskade dig då, men jag ÄLSKAR dig nu. Din fru Minette 

 

 

Välkommen säger jag i min nyfikenhet.

Välkommen soliga härliga Lördag! 

Godförmiddag och välkommen till min blogg, fina ni, hoppas ni mår väl och ni tar denna lördag till att göra något fint.

Välkommen sköna träning!

Välkommen och äntligen tänker jag när kliver upp ur sängen då många andra fortfarande sover. Skön morgonpromenad i lagom tempo med älskade Loui. Det är nu det händer exakt här och nu. Jag är verkligen på gång och det känns så himla skönt. Allt är långt ifrån min egna förtjänst, det är mina nära, kära och alla runt om som stöttat mig. Jag säger alltid välkommen till träning, speciellt när kroppen är ur balans. När jag väl landat hemma, blev det lätta övningar med mina älskade vänner, hantlar och kettlebell. 

Träning

Vad är återhämtning?

För mig handlar återhämtning om att bygga upp mig till  läkning,för att må bra såklart. För att jag ska komma igång behöver jag pressa mig till träningen, mellan passen ger jag mig tid att ge kroppen vila. Det är  viktigt att hålla mycket fokus på att träna, träna i olika former, som ex promenader, löpträning och gym. Ju mer vältränad jag är, desto snabbare kan  min kropp återhämta sig, så det gäller att ligga i för att bli vältränad. Så nu blir det en tuff tid framöver, för att möta höstens grymma träningsupplägg.

Nu ska jag fortsätta denna dag med trädgårdspyssel och njuta av solen, poolen och tiden med familjen. 

Kramar Minette 

Hej hopp i trollskogen, Ni vet den där My Martens…

Hej, My Martens och Minette Tigerfalk ..ooppss…

Hej fina läsare, hoppas ni mår väl och att ni njuter av sommaren. Först vill jag tacka er alla, ingen nämnd ingen glömd,men några nämns dock längre ner.  Det har varit en mycket påfrestande situation under en allt för lång tid, både psykiskt och fysiskt. Det kommer fortsätta vara jobbigt en tid framöver och jag har sagt det förr, att jag är på väg, men nu ÄR jag på väg tillbaka. Det jag genomlidit/lider är inget jag önskar någon i hela världen, INGEN!

Som många vet är jag dock en kämpe, fylld med livsglädje, humor, driv och född med lappträskets envishet. Så jag ger inte upp, finns ingen kamp i världen som lägger mig platt, jag ska slåss, kämpa och nå mitt mål – Allt ska bli bra, det tar dock bara lite tid.

Telefonen ringer, hej, har du hört? 

Hej, det snackas på stan…Jag har hört…det stod…jag såg…jag ler. Blir stolt, ni ser mig, ni hör mig och ni skriver om mig, YES, jag syns och finns. Det gör mig varm i hjärtat att så många lägger så mycket tid på att fylla sin tid åt mig, vad jag gör och vad jag inte gör. Tack,det är tusan kärlek. För tänk om ingen skrev eller hade åsikter, så trist, snacka om att inte vara någon..suck, passar inte mig, för jag är någon, jag är Minette Tigerfalk..PUNKT!

Mitt varmaste tack!

Åter igen ni är så många som stöttat mig 24/7. Det finns några jag vill lyfta speciellt.Inte för att de gjort mer eller annorlunda, utan för att de gjort det många inte alls skulle våga. De har funnits synligt och lite mera. TACK, Margareta Hedin säger inte mer, men du vet. TACK Malena och Mats Brostedt, tårar rinner för min kind, rörd är ordet. TACK @mymartens det finns inte ord, jag kan falla längst ner i den djupaste dvalan, grunden och sorgen men du får upp mig, får mig att le får mig att leva. Du ger mig så mycket energi, jag vågar nog säga, du ger rätt ofta hjärt- och lungräddning. Alla timmar av samtal, alla timmar av möten, alla timmar av stöd, RÖRD! Med dig kan jag skratta, gråta och tjafsa med, alltså ha ett normalt liv med.

My, min vän, coach, pt och partner.

Minette Tigerfalk och My Martens i gamla stan.

Vem är  då den där My Martens?

My är hälsoinspiratör, Personlig Tränare, Coach. Hon driver  även livsstilsbloggen mymartens.se och bygger nu även upp mywellness. Att My även hinner ordna träningsevent och bootcamps både i Sverige och utomlands, säger väl en hel del om hennes driv. På allt detta kan jag även tillägga att hon är mamma, en helt fantastiskt sådan. Ni som känner mig väl och ni läsare som följt mig en tid, vet ju hur viktigt det är för mig att barnen är i fokus och att de får växa upp under trygga förutsättningar, med rätt värdegrund och uppfostran, förstår nog att det då betyder extra mycket att vara hennes vän, då hon ger sin son allt jag förväntar mig ett barn ska få.  

Hösten 2019

Jag njuter av juli månad, men vet att snabbt är det sensommar och hösten knackar på. Vilket många knorrar över, men jag längtar. För det är så mycket som kommer hända. Både jag och My är ju fulla med energi, ideér och grymma entreprenörer, så jag råder er, håll i hatten, håll koll på oss, för det kommer hända så mycket nytt. Rätt personer, rätt platser, rätt i tiden helt enkelt.

Ps till nyfiken ”press” Nej, vi ska inte gifta oss, flytta ihop eller köpa världen. Kan även förtydliga i att varken My eller jag är ”livet ut” Vi är för guds skull entreprenörer. Ds.

Inom någon dag kommer inlägget ni aldrig trodde skulle komma, bilderna ni trodde jag aldrig skulle våga visa..jag är mera modig, mera starkt..Jag är inte längre rädd… 

På återseende kram Minette 

Checkar in på Ulleråkers mentalsjukhus.

Checkar in och härjar fritt runt Ulleråkers mentalsjukhus.

Checkar Ulleråker, som är uppkallad efter den nordiska guden Ull 

 Ulleråkers, kallat Uppsala hospital. 

Bakom de höga murarna intill Fyrisån växte sjukhusområdet snabbt till en mindre stad men byggd på fel grunder. I detta fall  ondska enligt min spontana uppfattning. Det är en plats där över tusentals människor låstes in och utsattes för brutalt våld både fysiskt och psykiskt, det vill säga, minst sagt tvivelaktig vård. Patienterna fördelades i olika kategorier och de äldre sjuka fick ”rastas” på rastgården som omslöts med höga stängsel av taggtråd. 

Sinnessjuka odjur till personal.

Ju mer jag läser på, desto mer inser jag att de så kallade läkarna var  mer än sinnessjuka odjur. Det leder mig till undran hur tortyr, där patienterna bland annat låstes in, misshandlades och snurrades runt i hög hastighet kan klassas som vård? Det ryktas att sexuella övergrepp ingick som del av vården?

Jag ska forska vidare och hoppas finna personal som arbetade där innan det stängdes. Hur lever de idag?  Kan de  vara stolta, kan de se sin egen spegelbild?  

Ulleråkers mentalsjukhus Uppsala

Kusligt värre!

Checkar in och funderar med ett lätt leende vilka som skulle passa in här på Ulleråkers.

Vetskapen av att Gustaf Fröding suttit 6 år och Christer Pettersson 11 veckor (för bajonettmordet 1970) gör mig mer intresserad. Jag får en kuslig känsla som viner lätt över ryggraden och jag funderar på allt som hänt genom åren, vilka mörka hemligheter ryms inom väggarna? Tankarna  spinner loss och jag faller snabbt tillbaka på några inlägg jag gjort för en tid tillbaka. Inlägg där jag nämner empatistörda journalister,  gubbhoror, Evert och ett helt gäng vilda så kallade ”människor”. Just det ja, glöm inte en och annan skadad typ från sociala media. Jag fattar, det är inte svårt att fylla stället, men att få denna vård, skulle inte ens vara dessa sjuka personer till någon nytta eller önskvärt. 

Checkar in, checkar ut!

Med mig på incheckningen har jag sjuksyrran Eva. En mycket trevlig och intressant kvinna fylld med empati, hopp och ett lyssnande öra.

Ulleråker var det, vi nådde fram till Ulleråkers av ren slump.  Jag hörde lite historik och bland annat vilka som en gång bott där. Ryser, mår illa och byter ämne, som landar på de sjuka här och nu. Det behövs inget mentalsjukhus för att hitta ”sjuka ”människor, det räcker med att kolla runt omkring oss. Så vi checkar snabbt ut igen och tar sköna steg mot andra äventyr.

Mjukglass i solen.

Vi sätter oss i gräset i parken intill. Njuter av lite gofika och jag äter en hembakad paj. Not, men gott ändå;-) Vi faller tillbaka på lätt störda personligheter. Skvallrar ihop lite härlig sanning om det verkliga livet. 

Nu stänger jag dagens inlägg med ett hopp om att finna rätt personer, kram Minette