Numera heter det familjehem, HVB hem och vet inte allt. Men en sak är säker. Behovet ökar.
Utsatta barn som utsätts för bla våld, hot, familjer med olika missbruk så som, alkohol och droger.
Att dessa barn redan från liten ålder föds under missvisande förhållanden. Förnedras smutskastas, förtrycks och hemskheten att bli sexuellt utnyttjade.
Små små barn, som förlitar sig på de vuxna. Lojala barn som lider i det tysta. Små barn som gör allt för att få bekräftelse att de duger som de är, drar i alla möjliga trådar för att få en vuxens uppmärksamhet.
Dessa barn som sakta men säkert formas om från ett helt oskyldigt liten barn, till ett barn med skuldkänslor, rasande självkänsla självmordsbenägenhet och inte allt för sällan hamnar i det kriminella sexuella slavsamhälle vi lever i men inte ser.
En blytung ryggsäck, som inte ens den starkaste av oss alla skulle orka bära.
Hur ska vi tillsammans kunna hjälpa dessa små?
Socialtjänsten och de privata aktörerna lider brist på utredda & godkända familjehem.
Så många vill hjälpa till. Många vet inte hur de går tillväga, och många faller av olika rädslor av att inte klara sitt uppdrag av olika skäl. Det värsta är nog när andra påstår att dessa eldsjälar enbart gör det av två skäl, pengar eller misstanke mot fadern i hemmet att han är pedofil.
Usch och fy era hemska korkade människor.
Om ni inte förstår vad dessa familjehem gör, så håll tyst.Och då menar jag HÅLL TYST!
Dessa barn får inte bara en trygg och balanserad miljö, med grundtrygghet och värdegrunder.Dessa barn får även en trygg start och formas till en vuxen som kommer bidra till samhället precis som dig och mig.
OM…om vi inte har familjehem, vad skulle hända då? Enkel mattematik… dessa barn tar med sig den mest tunga ryggsäck med så mkt psykisk och fysisk ohälsa, som kommer att kosta samhället så mkt resurser.
Så nej, denna lilla ersättning som utlovas till familjehem är inte den avgörande faktorn. Övervägande familjehem gör avkall på sitt ”egna jag” för att bidra med alla sina tillgångar och resurser, för att det finns barn i behov, eldsjälar som väljer bort sin egna karriär för att forma andras livs resa mot en utmanade karriär till att stå på egna ben.
Nu är december månad här. Missbruket, våldet och den vidriga misär med psykisk och fysik misshandel ökar..lavinartat.
Sommaren och Julaftonsmånad är den tid flest självmord begås,bland mycket unga personer. Ska vi blunda och bara gå vidare?
Bara denna vecka ( obs det är bara Tisdag) så har jag fått 5 samtal om akutplaceringar. Små små barn som far mycket illa.
3 år – Misshandlad, 6 år – övergrepp, syskonpar 5 0ch 9 år – lever med tungt missbrukande mamma, barnen hittades på buss för att få värme, under tiden ”mamman hade fest”. osv.
Hur känner ni inom er, när ni läser det?
Har ni ett rum över, har ni resurser att få dessa små att få en ärlig chans till anknytning, värme och kärlek?
då ber jag er tänka till?
Jag gråter inom mig, jag gråter på utsidan. Arg, på detta sjuka system vi har i vårt vackra land Sverige!
Familjehem som avsätter 24 timmar / dygn, 365 dagar om året, så respekt TACK!
Inom kort kommer – Hoppas ni följer mig.
Homosexuella får INTE att vara familjehem.
Varför familjehem?
Kommun skriver avtal med 15 årig flicka, ett avtal flickan förbinder sig att vara familjehem och ta hand om hela bohaget. Ja ni läste rätt 15 år….
Centernpartistens svar – Ledsen Minette, det finns inga barn i behov! Just exakt han tog beslutet åt mig.
ensamt och utsatt
Varma kramar Minette Tigerfalk/ Tigrinna för dina och mina barn.
Sätter mig i godan ro, bläddrar lite i olika press!
Slinker in på DN, i rubriken #intedinhora. Känner rysningar och behöver läsa vidare. Kan säga att jag är relativt hårdhudad och tänkt att ” inte bryta ihop, då kan jag inte hjälpa”.
Men bryter ihop det gör jag i denna läsning. Vuxna kvinnor och unga, mycket unga barn skriver sin verklighet.
Tårarna rinner ner för min kind. Frustationen ökar. Tanken flyr iväg? Paniken stiger och jag skulle nog vilja skrika rakt ut.
Nu får det vara nog, och då menar jag NOG.
Jag med mitt stora hjärta att alltid finnas till hands för utsatta, kände mig tveksam om jag verkligen kan tillföra något.
Vad kan jag kunna bidra med?
Artikeln handlar om det grymmaste utanförskap som troligen finns.
Journalisten Amanda Dahl skriver om världens äldsta yrke – Prostitution.
På riktigt, när blev det ett yrke?
Vad hette mannen som satte denna titel? Amanda Dahl skriver vidare att det borde snarare beskrivas som ett av världens äldsta förtryck.
Tack Amanda, så mycket äntligen fattar någon.
Ja ni läsare, nedan kommer en snällare variant av dagens Sverige, detta sker på öppen gata.
Jag vill att ni tänker till, vad kan ni bidra med?
Hur kan ni bemöta dessa utsatta barn & kvinnor? För möter dem gör ni, dagligen. Bara sluta blunda.
Har ni barn, titta på dem och tänk till.
Dessa unga barn, är precis som era, oförstörda till onda människans kraft suger tag i dem.
Jag kräver att DU,DU,DU och DU, tar ert ansvar. Här och nu.
Vi är många som inte är eller har varit där, vi har svårt att förstå. Men nu är det dags att vi kavlar upp ärmarna och hugger i för våra ”medsystrar”.
Jag ber er alla att nästa gång ni beger er ut, kasta med en påse fylld med värme kärlek och varför inte något från din garderob du tröttnat på?
Gå fram, våga säga ”hej, jag ser dig, och har sett dig, tänker på dig och undrar om du vill ha min lilla påse fylld med kärlek?
Kom igen nu medsystar, sträck ut en hand här och nu. Vad kan vara farligt?
Kramar Minette
__________
Utdrag från artikeln i DN –
Kvinnor som lever i utanförskap är utan makt, nätverk, resurser, tillgångar och kapital.
Det anordnas inga demonstrationer för våra rättigheter, det tänds inga ljud för knarkande kvinnor som sover på toaletter.
Vi som skriver det här har varit nyktra och drogfria några år, har inkomst, lyckats återfå en del av vårt människovärde.
Men våra trauman är ofta obearbetade, våra anmälningar ignorerade, våra förövare går fria, våra rättigheter är icke existerande. Vi har inte bett om att bli alkohol- och drogberoende, vi har inte oss själva att skylla, vi har ingen skuld i de fruktansvärda övergrepp som vi har blivit utsatta för. #meetoo öppnade en dörr.
Ur den dörren välde århundraden av nedtystade övergrepp.
Grupp efter grupp klev fram med vittnesmål.
Plötsligt blev det möjligt även för oss, att göra våra röster hörda.
Helt plötsligt fanns det en chans att bli trodda. Vi är trötta på att inte bli sedda och skämmas.
Skammen är våra förövares, skammen är myndigheternas som svikit oss, skammen är samhällets som gång på gång bekräftar att vi är helt utan skyddsnät. Nu har vi samlat oss.
Vi sträcker ut våra händer mot våra systrar som fortfarande lever i missbruk, på gatan, i kriminalitet och prostitution.
Vi bär på samma erfarenheter.
Vi bär på samma längtan att få vara just bara människa.
Svik oss inte nu, vi vet inte om vi någonsin igen kommer klara av att mobilisera oss som vi har gjort nu.
Den ilska och kampanda vi känner nu kan lätt vändas till ännu mer uppgivenhet, skam och tystnad om våra rop inte hörs. intedinhoraDet är nu det måste hända. Vi faller. Tar ni emot?
Vi är de som ni har kallat horsehäxor, tjackhoror och fyllekärringar. Vi är de som ni män har tagit er rätten att göra vad ni vill med. Vi är de som utsattes för övergrepp redan när vi var små. Vi är de som får skylla oss själva när vi blivit våldtagna och misshandlade.
”Jag var elva eller tolv år när min tretton år äldre kusin förgrep sig på mig under julaftonshelgen.
Jag var tretton år när min första pojkvän tjatade till sig min oskuld.
Jag var femton år när jag somnade på en fest och vaknade av att en småbarnspappa våldtog mig.
Jag var sjutton år när min pojkvän följde med mig för att möta upp en man som jag skulle sälja min kropp till.
Han mötte upp mig när det var klart också. Torsken sa ’hon är bra’, jag var helt sargad och min pojkvän svarade ’ja’.”
”Torskar, högt uppsatta män i filmbranschen. Helt ’normala’, gifta män som ville ha sitt innan de åkte hem till frugan. Datanörden, musikproducenten, politikern, lastbilschaffisen. Pengar till droger. Ibland bara droger. Ibland fick jag stryk under själva akten. Ibland var jag tvungen att avbryta för att kräkas. Ibland fick jag inte avbryta.
Ni män, som utnyttjat utsatta flickor och kvinnor, det finns ingen ursäkt. Sluta. Ni män, som inte gjort det, men som låtit det passera när ni sett andra män göra det. Sluta. Sluta titta åt andra hållet.
Se på oss och se en människa. Prata med oss, läs våra historier, ta in det och låt det bli verkligt! Säg ifrån när ni hör och ser någon utnyttja vår sårbarhet.
Plocka upp telefonen och ring efter hjälp när ni hör och ser att vi blir misshandlade, utnyttjade och våldtagna.
Kära Systrar!
Kära systrar! Eller hur var det nu? Var vi det? Systrar? Räknas vi?
Vi är de ni inte vill dela rum med på sjukhuset, de ni går förbi på tunnelbanan, de ni slår bort blicken ifrån när vi ber om några kronor till mat, vi är de ni går cirklar kring när vi blir utslängda från affärer och restauranger.
Vi är flickorna och kvinnorna som luktar illa, som inte beter sig ’som damer’, som har risiga tänder, tjackkäke och några år på kåken i sitt CV.
”För mig var det första övergreppet en kille i skolan.
Jag hade druckit väldigt mycket och inte kunde klara att gå så bra själv. hjälpte den här killen, som var några år äldre än mig, mig att gå någonstans. Sen minns jag inte mer. Jag vaknade av att han låg på mig i ett dike. Förgrep sig på mig. Låg med mig. Jag såg kompisar från skolan gå förbi på vägen. Jag skämdes. Jag trodde att det var mitt fel. Att jag säkert hade sagt att jag ville. Ingen sa något. Jag sa aldrig något till någon.” -”Jag började knarka när jag var tretton år, fast drack mig full långt före det. Förlorade oskulden på midsommarafton när jag var tretton år och skitfull och avtänd. Av en kille som var 20 och nykter, i ett rum fullt av folk som hörde och såg men inte sa något.”
Det börjar så tidigt.
Och när vi väl har gått sönder, så bara fortsätter övergreppen.
Vi vill att ni kliver ur er bekvämlighetszon, rullar upp ärmarna och ställer er sida vid sida med oss.
Det spelar ingen ROLL hur förfärliga och hemska ni tycker våra historier är, det minsta vi kan begära att ni ser oss. välfärdsstaten! Som omfamnar alla. Eller hur var det med det? Gäller det oss också? Eller är allt vårt eget fel?
Vi är de som klär oss fel, pratar fel, är på fel plats med fel personer och därför har svårt att få den hjälp vi behöver, när vi behöver den. Oavsett om det är skyddet av en kvinnojour när vi jagas, omsorgen av en akutmottagning när vi sargats, tryggheten hos en polis när vi våldtagits.
“… ibland har jag inte vetat om jag ska lyckas ta mig därifrån levande. Det är väl det enda, jag vill inte dö som hora. Ibland tänker jag att det vore bättre om jag tar livet av mig innan de gör det.
Ska jag ändå dö kan det väl få vara som människa.” “Skadorna finns kvar, både själsliga och fysiska.
Jag kämpar fortfarande med att inte börja sälja sex igen.
Det är på något sjukt sätt tryggt att återuppleva trauman och vara i min föreställning om att jag bara duger till sex.” “Jag kollade nästan aldrig på deras ansikten, blundade under tiden och drömde mig iväg någon annanstans bara för att inte komma ihåg. Efteråt så tvättade jag ansiktet med desinfektionsmedel, borstade mun, tunga och hals frenetiskt och rökte sedan ner mig till ett hjärndött tillstånd.
Allt det här har lämnat ett stort hål i mig, jag finner ingen njutning i sex längre, jag skäms och är livrädd för att stöta på någon som känner igen mig. Jag ser inte längre något värde i mig själv. Det enda jag var värd var 1000 kronor för 15 minuter.”
“När jag var 12-14 år blev jag kidnappad, såld och våldtagen av en man jag kände. Han kunde vara snäll och prata mycket för att sedan vända ryggen till och låtsas att jag inte fanns. Han brukade ta mig till hotell och andra platser där jag blev våldtagen.”
Mitt varmaste tack till DN och Amanda som lyfter det vi så många andra blundar för!
Det händer att jag har en del fobier. Kanske inte så många, men typ 7 – 8 st iallafall.
Höjdrädd, klaustrofobi, råttor, hissar och sammet är väl några på ”shitlist”.
Hemma med mina 2 underbara töser. Helt plötsligt hörs ett ”pip”.Detta pipande fortsätter och tillslut växer paniken inom mig.
Jag fattar, det är en ”RÅTTA” i mitt hus. I mitt huvud är det verkligen den absolut största ” RÅTTAN” som existerar.
Kastar mig upp på köksön och ropar till flickorna att ställa sig på en stol.
Deras blick är en mix av ”vad händer, rädsla och skratt”.
Där står dem på varsin stol och jag på köksön.
Jag ringer min dotter Paulina och hennes sambo Razmus. Tårar blandade med rädsla. Känslan över ”tänk om råtthelvetet kommer fram och äter upp oss” växer ju mer jag pratar.
Razmus tar över luren, ber mig ta ett djupt andetag, då han befinner sig 10 mil från mig, så kan han inget göra.
Vi ringer grannen, som kommer springande för rädda mig från att bli uppäten.
Daniel tömmer alla skåpen, letar runt som en tok, och till slut hör även han pipet.
Då dog jag ggr 5.
Nu snackar vi skämstäcke delux.
Det var Cassandras spel på plattan…Katten jagar råttan!
Tack gud så har alla inblandade egna fobier, så mobben blev inte så påtalad.
Ett annat lite scenarie som kommer upp när jag sitter här och skriver är,
Kan då aldrig glömma när min man och jag befinner oss på en finare bankett.
Salen är full och alla är glada och myser av denna härliga lyxiga stämning.
Sitter och småpratar med väninnan rakt över bordet.
Lägger min hand på min mans lår, och ja ni vet, stryker med handen lite lätt intimt.
Fortsätter prata någon minut med handen kvar där, tittar upp lite snabbt, och ser…Min man står i baren.
Där och då ville jag sjunka genom golvet.
Bordsherren var sjävklart någon helt annan är min man.
Jag välkomnar alla att komma till mitt land Sverige. Världen har vi gemensamt.
Jag öppnar även min dörr för alla och har gjort i alla år, redan som liten bjöd jag hem ensamma, utsatta så kallade personer utanför systemet oavsett ursprungsland!
Det är jag.PUNKT!
Men det som händer i vårt land nu är en total förändring mot min värdegrund.
Jag kanske inte skäms över landet Sverige, men tanken slår mig när jag ser hur vi behandlar personer som söker vår hjälp.
När ska politikerna våga lyfta frågan och lägga en handlingsplan?
Sverige lider brist på bl,a läkare, tandläkare och ingenjörer – På flyktingboende sitter högutbildade av exakt denna kompetens.
Men dem får inte tjäna landet Sverige, utan ska sättas i boende. Allt sker under lång tids halvdan utredning.
Utrednings som allt som oftast förskjuts av allt för dålig utredning pga allt för ofta underbemannad personal.
Vilket leder till bristande beslut som kostar landet Sverige oerhört mycket resurser. Ökande sjukskrivningar i form av bl.a utbrändhet, utmattningsdepression bevisar åter igen och våra politiker har misslyckats.
Här finns 2 grupper som båda far mkt illa. Tjänstemän som går på knäna. Redan utsatta drabbas ännu hårdare.
Och hur hanterar vi Sverige?
V öppnar vårt land för att visa vårt stora hjärta, men vad gör vi? Kränker med psykisk misshandel, förtryck ja listan kan bli lång.
Allt fler Svenskar flyr landet Sverige. Har ni politiker någon gång ställt frågan varför? Eller är ni så insnöade att allt handlar om skatteplanering. Vilket det ibland kanske även gör, för helt ärligt, hur lägger ni budget på flykting politik? Hur fördelar ni, när er budget inte håller? Vilket konto plockar ni från då?
Förskolan, grundskolan, sjukvård LSS och äldreomsorgen.. även denna listan kan bli så lång. Antingen har du tjänat landet eller ska tjäna landet Sverige? Tror ni på fullast allvar att detta är ett fungerande system?
Varför har vi brist på lärare poliser osv?
Hur många vikarier inom ovanstående behärskar det svenska språket, för att barn, elever och äldre ska känna sig förstådda och respekterade?
Hur ska de personer som sätts på vikarie listan kunna mötas med respekt, när dem inte fått kunskap om hur vårt Sverige fungerar?
Skulle du vilja bli duschad eller få hjälp med hygien efter toalett besök av någon du inte ens kan kommunicera med?
Skulle du vilja utföra ovanstående i tjänsten när du inte kan kommunicera med din klient?
Hur lär vi världens barn som bor i Sverige att prata vårt landsspråk och Sveriges värdegrunder?
Hur får dem gamla att möta döden med respekt och få sig förstådda i vårt fina land Sverige?
Hur ser ni på den mest grymma och negativa trenden i ökande anmälda våldtäkter? Hur många blir fällande?
Är inte landet Sverige ett land där alla ska ge samtycke för sexuella ungängen?
Har kvinnor som har sexuellt umgänge efter förtryck, våld hot, droger verkligen givit sitt samtycke. Nej så FAN inte!
Jag har sagt det förr och säger det igen, unga barn säljer köper och använder droger. Det förekommer även sexhandeln på mycket låga åldrar. Hur kan politikerna blunda för det? ( obs inte alla)
Jag vill uppriktig direkt från hjärtat säga – jag skäms att vara Svensk när det fungerar så dåligt.
År 2018 är det val, tänk till, vad vill ni ge era barn för framtid? Vad vill ni Sveriges ska ha för värdegrund? Hur ska vi människor tas omhand?
Nedan ser ni ett inlägg från en uppgiven polis – Lennart Karlsson
En känsla av uppgivenhet.
Den som vill fortsätta att vara i sin sköna söndagsmysiga bubbla kan sluta läsa här och scrolla vidare.
Det här blir ett lite längre inlägg än vad jag normalt brukar skriva på sociala medier. Observationerna är gjorda utifrån mitt yrke som polis och tjänstgöring två helgnätter på raken i Stockholm City. Funderingarna är utifrån mitt perspektiv som bekymrad medborgare.
Några av helgens ögonblicksbilder från Klaraområdet.
* Gruppering med 15-20 heroinsäljare säljer heroin till barn. Vi lyckas säkra en heroinboll som de säljer till en 16-åring (av typen på bilden. OBS arkivbild.) Säljarna springer så fort de ser polis. Vi har metoden att gripa men saknar resurserna. Att barn köper och hanterar heroin kan man tro är ovanligt. Tyvärr! Häromdagen tog kollegor en 15-åring med 20 förpackningar.
* Gatubarn med uppgiven ålder 9 år(min bedömning 12-13) befinner sig i riskmiljö påverkad av alkohol och cannabis. Omhändertas i samarbete mellan socialtjänst och polis. Förs till boende. Rymmer direkt och är tillbaka efter 2 timmar. Omhändertas igen. Rymmer igen. Proceduren upprepas minst 5 gånger under helgen.
* Fullt slagsmål på hamburgerrestaurang 10-12 personer slåss, sparkar och spottar på varandra. Flyr när polis kommer till platsen.
* Två män står och rullar cannabisjoint helt öppet. ”Jaga tyngre droger” säger en av dem. Vid kontroll har han kokain i fickan ✔️
* Fordonstopp på Vasagatan efter buskörning. Föraren försöker byta plats med passageraren. Vid kontroll möts poliserna av aggressivitet och ifrågasättanden. Omkring bilen bildas snabbt en gruppering med mobb-liknande attityd. ”Fuck the police” och ”Snutjävlar” haglar samtidigt som det filmas med mobiler. En åskådare blir för närgången och vevar mot polisman. Grips och hotar hela vägen in till arresten.
Och så här fortsätter kvällarna. Knivskärningar, misshandel, fylleri, prostitution, narkotika osv.
Av respekt för mitt uppdrag och att jag fortfarande är lojal mot min myndighet så vill jag inte kommentera hur många poliser som arbetade de här kvällarna. Men jag kan säga så här:
Vi är(ursäkta svordomen) ÅT HELSIKE för få i yttre tjänst✔️ Äldre erfarna poliser lyser med sin frånvaro(Genomsnittsåldern på kollegorna är sådan att de skulle kunna vara mina barn)✔️ Övriga samhällsaktörers resurser på plats, främst socialtjänst, är också för få.✔️ Lönen för de unga kollegor som förväntas hålla ordning i kaoset är ett skämt ✔️
Majoriteten av de problem jag ser är på ett eller annat sätt kopplat till alkohol och narkotika. Att i det läget ha politiker som vill avkriminalisera bruket av narkotikan(och därmed plocka bort ett avgörande verktyg för ingripande mot unga) är inget annat än en stor skandal. Att påstå att polisens ingripanden orsakar problem (och att det åtgår extremt mycket resurser till dessa ingripanden) är en sjukt oärlig verklighetsbeskrivning. Sanningen är den motsatta. Det ingrips inte ens i ett par procent av alla möjliga ärenden en fredag-lördagskväll. Jag skulle kunna fylla flera SL-bussar själv!!
Vi behöver inte ha mer tillåtande. Vi behöver ha resurser att se till att upprätthålla det varje normal människa måste vara överens om: Vi ska inte ha ungdomar och barn på våra gator som super, röker cannabis, knaprar piller och röker heroin.
2018 är det valår. Frågan om ordning, säkerhet och trygghet kommer att landa högt upp på agendan. Politikerna har redan börjat övertrumfa varandra med löften. Men min känsla är att det finns en grundläggande oförståelse för hur mycket som kommer att krävas.
Själv finner jag inget bättre svar än att i vanlig ordning skaka av sig, reboota systemet, vila en dag och sedan ”hoppa upp på hästen igen”
PS. Jag vill inte ha några kommentarer gällande kultur, etnicitet eller misslyckad integration i mitt inlägg. Det kan diskuteras i annat sammanhang. Tack 💙
Igår var jag så extremt trött. Så trött att jag inte ens orkade gå och lägga mig. Så det blev några timmars sömn i soffan.
Men vaknar upp med ett ryck och inser att det bara är att släpa sig in till sängen. Suck.
Med tunga steg reser jag mig. Jag hör hur det skrapar i huset, men tänker, det är väl kylan som knäpper i huset.
När jag väl kommer till den efterlängtade sängen, så PLING! Japp där och då kom piggMinette tillbaka.
Matt är namnet. Tar upp mobilen och laddar för att läsa spännande nyheter. Åter igen hör jag ett märkligt ljud och funderar på om jag ska ringa grannen för att be dem gå runt huset, för att reka läget. ( det har ju hänt förr kan jag lova, den storyn kommer).
Där och då somnade jag visst för minns inget mer. Inte förens jag vaknar till igen av att någon eller något försöker kväva mig. Naturligtvis drömmer jag.
I panik kastar jag mig upp, sliter tag i ”det” och vrider om rätt hårt. rejält nöjd, ha där fick du.
Vad händer..ja exakt där vaknade jag. Asså på riktigt, jag hade somnat med mina läsglasögon på huvudet och drömmen framkallande ngt annat.Jag vred absolut inte någon person i bitar, jag vred sönder mina läsglasögon.
Vem om inte jag gör detta?
Det skrapande ljudet var ju min lilla misse som var instängd i källaren. Stackars misse.
Känslan att vara instängd i ett par glasögon är inte att leka med. Den var tusan värre än när jag befann mig på Hennes & Mauritz, testar en ring och den fastnar. Denna kaos slutade med att jag satt på deras kontor med fingret i olja och ett stort glas vatten. Japp och grät. Skämstäcke på.
Klaustrofobi är inte att leka med, jag lovar. Förstå själv att bli fast i en ring eller ett par glasögon.
Stäng dörren till ett rum och du blir brutalt informerad om hur farlig det är…dör på mig själv ibland!
Största tack till Ewa Specsavers i Eskilstuna. Som kunde hjälpa mig att akut med lite superlim tills nya kommer.
Kan varmt rekommendera er som har behov av glasögon eller syntest att göra ett besök i deras fina butik.
Ni tog er tiden att tänka på mig. Tårar tårar och åter tårar! Magiskt!
Vet inte riktigt vart jag ska börja.
Vilken magisk helg. Ni är så många som uppvaktat min 50 årig födelsedag. Rörd till tårar. Så mycket tårar. Alla fina texter, ord, kramar, samtal galet mycket fina presenter blommor osv.
Jag behöver lite tid på mig att smälta allt detta och kunna se över allt. Så bildbomb om denna magiska helg kommer.
Sitter mest och bara ler, så mkt ära att ha er alla i mitt liv.
Avslutades med show.
Tänk att denna magiska helg avslutade i mängder av ännu mera rörda tårar. Mina små töser står på stora scenen, Lokomotivet i Eskilstuna. Inte ett öga torrt.
Det är dansskola Lets Move som skapar stjärnor på löpande band. En skola som allt som oftast plockar hem 1 & 2 pris i bla. SM En skola där läraren ser individen och var person egna förutsättningar.
Så många långt över 500 personer tar sin tid för min skull.
Att ni fina följare, familj, vänner, släkt, samarbetspartner och kunder valt att lägga er tid på att uppvakta mig.
Genom att bl.a skriva, ringa, komma, lägga ut filmer och bilder. Det är stort, mycket stort för mig.
Jag har läst nästan alla, fortsätter läsa idag.Jag kommer besvara alla, sakta med säkert under hela veckan, ska bara ta mig igenom all fina meddelande.
Gratulationer fortsätter ramla in och telefon piper och ringer om vartannat. Tårar åter tårar och så mycket lycka att ni finns i mitt liv.
Det utlovade festen är ju tänkt att äga rum efter årskiftet. Men på riktigt.. så firad som jag blivit så ställer jag mig frågan, vilken sal räcker till för min närmaste bekantskapskrets på 500 …ler!
Sen utöver dem finns ju så många andra även dem betydelsefulla personer.
Nedan stående fotocollage satt exakt överalt i helgen.
Happy Birthday
På återseende, varma kramar till er alla. /Minette Tigerfalk
